Challenge Desgrange-Colombo

Challenge Desgrange-Colombo var en var en internationell tävling på årsbasis inom landsvägscykling från 1948 till 1958. Tävlingen instiftades av sporttidningarna L'Équipe (Frankrike), La Gazzetta dello Sport (Italien) samt Het Nieuwsblad-Sportwereld och Les Sports (båda belgiska) och baserade sig på poäng som cyklisterna fick för placeringar i vissa utvalda lopp som hölls i de tre länderna: Paris-Roubaix, Tour de France, Paris-Tours, Milano-Sanremo, Giro d’Italia, Lombardiet runt, Flandern runt, Vallonska pilen och Paris-Bryssel. Andra året, 1949, tillkom Schweiz runt, 1951 tillfogades Liège-Bastogne-Liège och till sist Vuelta a España 1958. Utöver tävlingen för individuella cyklister utdelades det också pris till bästa nation. Challenge Desgrange-Colombo kan ses som den första föregångaren till senare officiella världscuper.

Tävlingen uppkallades efter grundaren av Tour de France, Henri Desgrange, och den förre direktören för La Gazzetta dello Sport, och därmed även för Giro d'Italia, Emilio Colombo (som avlidit strax innan tävlingen instiftades i oktober 1947).

Efter tre raka vinster av klassikerspecialisten (och belgaren) Fred De Bruyne skar det sig mellan arrangörerna (La Gazzetta och L'Equipe var ju skaparna av de stora etapploppen - girot och touren - vilka förvisso var för sig gav dubbelt så många poäng som var och en av de övriga tävlingarna, men dessa senare var ju fem gånger så många till antalet och stod således för 72% av totalpoängen - den belgiska dominansen bidrog ju inte heller till försäljningen av tidningar i Italien och Frankrike) och tävlingen lades ner 1958. Den ersattes dock genast av Pernod, som 1958 skapat ett liknande pris, "Prestige Pernod", som tilldelades bäste fransman i en uppsättning franska tävlingar, och från 1959 fyllde Super Prestige Pernod, som var öppen för alla nationaliteter, succesivt igen hålet efter Challenge Desgrange-Colombo i takt med att tävlingar som hölls utanför Frankrike lades till. Super Prestige Pernod lades i sin tur ner 1987 och ersattes av den första officiella världscupen, UCI World Cup 1988.

Poängfördelning^[1][redigera | redigera wikitext]

De två första åren delades poäng ut till de 25 främsta i de ingående loppen enligt:

30-26-23-22-21-20-19-18-17-16-15-14-13-12-11-10-9-8-7-6-5-4-3-2-1

med dubbla poäng i Tour de France och Giro d'Italia.

Från 1950 fick endast de femton främsta i loppen poäng:

20-17-15-13-11-10-9-8-7-6-5-4-3-2-1

med dubbla poäng i de stora etapploppen.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

År	Individuellt			Bästa nation
År	Segrare	Tvåa	Trea	Segrare	Tvåa	Trea
1948	Briek Schotte	Fermo Camellini	Gino Bartali	Italien	Belgien	Frankrike
1949	Fausto Coppi	Gino Bartali Fiorenzo Magni		Italien	Belgien	Frankrike
1950	Ferdi Kübler	Fiorenzo Magni	Hugo Koblet	Italien	Frankrike	Belgien
1951	Louison Bobet	Ferdi Kübler	Fiorenzo Magni	Frankrike	Italien	Belgien
1952	Ferdi Kübler	Fausto Coppi	Stan Ockers	Italien	Belgien	Frankrike
1953	Loretto Petrucci	Louison Bobet	Stan Ockers	Italien	Belgien	Frankrike
1954	Ferdi Kübler	Raymond Impanis	Louison Bobet	Belgien	Italien	Frankrike
1955	Stan Ockers	Louison Bobet	Jean Brankart	Belgien	Frankrike	Italien
1956	Fred De Bruyne	Stan Ockers	Jean Forestier	Belgien	Frankrike	Italien
1957	Fred De Bruyne	Raymond Impanis	Gastone Nencini	Belgien	Frankrike	Italien
1958	Fred De Bruyne	Rik Van Looy	Charly Gaul	Belgien	Italien	Frankrike