Challenger (rymdfärja)

Från Wikipedia
Version från den 19 december 2013 kl. 21.44 av MickOhrberg (Diskussion | Bidrag) (→‎Olyckan: +bild och info om Rogers Commission)
Challenger skjuts upp under STS-51-L.
Rökmolnet som Challenger lämnade efter sig vid olyckan

Challenger (OV-99) var den andra av den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasas rymdfärjor som togs i bruk, efter Columbia. Dess jungfruresa skedde den 4 april 1983. Challenger hann göra nio uppdrag innan den exploderade under uppskjutningen den 28 januari 1986.

Den uppkallades efter HMS Challenger, som användes vid Challengerexpeditionen.

Uppdrag

Rymdfärjan Challenger utförde tio flygningar, tillbringade 62,41 dagar i rymden, gjorde 995 varv runt jorden och flög totalt 41 527 416 kilometer inklusive det sista uppdraget.

Olyckan

Huvudartikel: Challengerolyckan

Den 28 januari 1986 sköts rymdfärjan Challenger iväg för sin tionde rymdfärd. Uppdragets beteckning var STS-51-L, och omfattade diverse vetenskapliga experiment. Starten gick först enligt planerna, men 73,2 sekunder efter uppskjutning fylldes luftrummet ovanför Kennedy Space Center av vit rök. Challenger hade förstörts i en explosionsartad brand. Alla sju ombordvarande omkom. Åtminstone en del av besättningen överlevde branden och färjans sönderfall, men omkom när den förstärkta del av rymdfärjan som de befann sig i störtade i havet i över 300 kilometer i timmen.

Läraren Christa McAuliffe, en av de ombordvarande astronauterna, skulle blivit den första läraren i rymden, och många skolelever såg den direktsända uppskjutningen på TV.

En bild av den del av fastbränsleraketen som orsakade haveriet

Alla uppskjutningar med rymdfärjor stoppades, och orsaken till olyckan utreddes av en panel som kom att kallas "The Rogers Commission". Man fann att en O-ring, en packning som skulle förhindra läckage av heta gaser under startfasen, inte varit tillräckligt elastisk på grund av kall väderlek. Dessa gaser brände hål i färjans externa bränsletank, varpå dess innehåll, 700 ton flytande syre och väte, antändes och förstörde rymdfärjan. Teknisk personal hade påpekat packningens tveksamma förmåga att hålla tätt i kallt väder, men ledningen, som var angelägen att starta, valde att bortse från invändningarna. Bland de 14 som satt i Rogers Commission kan nämnas fysikern och nobelpristagaren Richard Feynman, förste mannen på månen Neil Armstrong, första amerikanska kvinnan i rymden Sally K. Ride och testpiloten Chuck Yeager.

Efter olyckan diskuterade man att bygga om testfärjan Enterprise till en fullt fungerande rymdfärja, men man kom slutligen fram till att det skulle bli billigare att bygga en ny. Den nya färjan fick namnet Endeavour.

Sjutton år senare havererade även rymdfärjan Columbia.

Rymdfärdsuppdragen

Färd Uppdrag Startdatum Landning Färdens tid
1 STS-6 4 april 1983 9 april 1983 120:23:42
2 STS-7 18 juni 1983 24 juni 1983 146:23:59
3 STS-8 30 augusti 1983 5 september 1983 145:08:43
4 STS-41-B 3 februari 1984 11 februari 1984 191:15:55
5 STS-41-C 6 april 1984 13 april 1984 167:40:07
6 STS-41-G 5 oktober 1984 13 oktober 1984 197:23:38
7 STS-51-B 29 april 1985 6 maj 1985 168:08:46
8 STS-51-F 29 juli 1985 6 augusti 1985 190:45:26
9 STS-61-A 30 oktober 1985 6 november 1985 168:44:53
10 STS-51-L 28 januari 1986 Haveri 0:01:13
Uppdragsemblem för Challengers flygningar
STS-6
STS-7
STS-8
STS-41-B
STS-41-C
STS-41-G
STS-51-B
STS-51-F
STS-61-A
STS-51-L

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar