Charles-Emmanuel Sédillot
| Charles-Emmanuel Sédillot | |
.jpg) | |
| Född | 18 september 1804[1][2][3] Paris |
|---|---|
| Död | 19 januari 1883 (78 år) Sainte-Menehould, Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Medicinska fakulteten i Paris  |
| Sysselsättning | Militärläkare, kirurg |
| Arbetsgivare | Val-de-Grâce medicinska fakulteten vid Strasbourgs universitet École impériale du service de santé militaire de Strasbourg (1856–1869) |
| Föräldrar | Jean Jacques Emmanuel Sédillot |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Charles-Emmanuel Sédillot, född 18 september 1804 i Paris, död 29 september 1883 i Sainte-Menehould, var en fransk militärläkare och kirurg. Han var en förespråkare av aseptisk kirurgi och anestesi med hjälp av kloroform.[4]
Han var professor vid militärsjukhuset Val-de-Grâce i Paris. Senare blev han professor vid Universitetet i Strasbourg, samt chefskirurg vid stadens militärsjukhus och chef för utbildningen i militärsjukvård. Sédillot anses ha myntat begreppet mikrob (franska: microbe).[5]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Sédillot föddes som äldsta sonen till orientalisten och astronomen Jean Jacques Emmanuel Sédillot och hustrun Marie-Julie-Anastasie Fossé. Han var bror till orientalisten och vetenskapshistorikern Louis-Pierre-Eugène Sédillot.
Sédillot studerade vid medicinska fakulteten i Paris, vid undervisningssjukhuset i Metz och vid Val-de-Grâce. Han erhöll doktorsexamen i medicin 1829 efter att ha försvarat en avhandlingen Du nerf pneumogastrique et de ses fonction.
Han började senare en karriär som militärkirurg. År 1831 deltog han i det polska upproret som biträdande kirurg åt polackerna, vilket efter det polska nederlaget ledde till att han fängslades i Österrike under en kort period. Samtidigt erhöll han det preussiska Militär-Verdienstkreuz för sina insatser. Åter i Paris blev han biträdande kirurg. År 1832 fick han möjligheten att observera följderna av en omfattande koleraepidemi på Picpussjukhuset.[6]
År 1836 blev han fullvärdig kirurg och professor vid Val-de-Grâce efter att ha blivit certifierad av den medicinska fakulteten i Paris.[7] Han ställde upp för att få den eftertraktade professuren i kirurgi vid fakulteten, men förlorade. Istället tog han värvning hos de kolonialtrupperna i Nordafrika och deltog i belägringen av Constantine 1837.[8] Året efter publicerade han en bok om fällttåget. Åter i Paris förlorade han för andra gången kampen om en professur vid medicinska fakulteten, den här gången i operativ medicin. Sédillot gifte sig med Geneviève Pelletier (1820-1886).
År 1841 antogs han som professor i kirurgi vid medicinska fakulteten i Strasbourg.[7] Antagningen av en militärkirurg till denna upphöjda post ger upphov till livliga kontroverser. Han utnämndes 1856 till chefskirurg på militärsjukhuset i Strasbourg och fortsatte med dubbla karriärer i det militära och det civila. Han verkade som chef för Strasbourgs skola i militärsjukvård mellan 1856 och 1869, varefter han pensionerades.
Mot slutet led han av dövhet, drabbades av högersidig förlamning 1879, och dog hemma hos ett av sina barn i Sainte-Menehould 1883, vid 78 års ålder. Han begravdes i Paris.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1846 – correspondent (juniormedlem) i Franska vetenskapsakademin i sektionen för medicin och kirurg
- 1852 – medlem av Vetenskapsakademien Leopoldina
- 1863 –
kommendör av hederslegionen - 1872 – fullvärdig medlem av Franska vetenskapsakademin[9]
Sédillot har fått ge namn åt både en gata och ett torg i Paris sjunde arrondissement och en gata i Strasbourg. Militärsjukhuset i Nancy hette från 1913 fram till nedläggningen 1981 "Hôpital Sédillot".
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Charles Emmanuel Sedillot, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Académie nationale de médecine, Charles SÉDillot, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Base biographique, Charles Emmanuel Sédillot.[källa från Wikidata]
- ^ «L'administration du chloroforme», in: Histoire de l'anesthésie par Marguerite Zimmer, EDP Sciences,766 p. Extraits p. 245-246.
- ^ Iwarson, Sten (2020). ”Striden om smittans natur – från misma till mikrober”. Infektionsläkaren 24 (1): sid. 8-13. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210827152524/https://infektion.net/wp-content/uploads/2020/03/infektionslakaren-1-20-low.pdf. Läst 26 januari 2022. Libris 4345343
- ^ Paul Delaunay, Le corps médical et le choléra en 1832, impr. Tourangelle (Tours), 1831, 86Mall:Nb p. Texte intégral
- ^ [a b] Billings, J. S.; Dennis, F. S., Smith, J. G (1895). System of Surgery: The history of surgery, pathology, bacteriology, infections, anæsthesia, fractures and dislocations, operative surgery. sid. 115
- ^ Ernest Mercier: Les deux sièges de Constantine, imp. Poulet (Constantine), 1896, Texte disponible en ligne
- ^ ”Les Membres de l'Académie des sciences depuis sa création (en 1666)”. Arkiverad från originalet den 8 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090508071514/http://www.academie-sciences.fr/Membres/in_memoriam/in_memoriam_liste_alphabetique_S.htm. Läst 26 januari 2022.