Charlotte de Bourbon-Montpensier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Charlotte de Bourbon-Montpensier

Charlotte de Bourbon-Montpensier, född 1546, död 5 maj 1582, furstinna av Oranien. Gift 1575 med prins Vilhelm I av Oranien. Dotter till hertig Ludvig III de Bourbon av Montpesier och Jacqueline de Longwy.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Från kloster till hovet[redigera | redigera wikitext]

Charlotte placerades i kloster som barn, hos sin moster, abbedissan i klostret Jouarre, då fadern inte ville betala en hemgift för henne, och avlade klosterlöften 1559; hon valdes till abbedissa 1565. År 1571 lämnade hon klostret, konverterade till protestantismen och bosatte sig i Heidelberg, där hon levde vid hovet hos Fredrik III av Pfalz. Hon mötte Vilhelm I av Oranien vid hovet 1572 och mottog ett frieri 1575.

Giftermål[redigera | redigera wikitext]

Äktenskapet anses ha ingåtts av kärlek, då det inte innebar några politiska eller ekonomiska fördelar för Vilhelm. Tvärtom väckte det skandal eftersom Vilhelm redan var gift med Anna av Sachsen. Han fick sitt förra äktenskap ogiltigförklarat genom att hävda att Anna var sinnessjuk. Giltigheten av det nya äktenskapet betvivlades av Charlotte själv. Filip III av Spanien använde det faktum att Vilhelm gift sig med en före detta nunna medan han fortfarande var gift i propagandan mot honom. Relationen med hennes far reparerades inte förrän 1581.

Charlotte mottog vid giftermålet en livränta av staterna i Holland och Zeeland och bosatte sig i Antwerpen. Paret gav sina döttrar namn efter delstaterna och mottog livräntor för dem. Hon vårdade Vilhelm efter ett attentat den 18 mars 1582, då spanjoren Juan Jauréguy försökte mörda Vilhelm i Antwerpen. Vilhelm sårades svårt. Överansträngning i omvårdnaden av maken orsakade hennes egen död i maj samma år. Hon begravdes i Även om Vilhelm verkade stoisk utåt, fruktade man att hans sorg efter Charlotte kunde orsaka ett dödligt återfall. Den 24 april 1583, mindre än ett år efter Charlottes död, gifte Vilhelm om sig med sin fjärde och sista hustru, Louise de Coligny. Charlotte begrovs i Vårfrukatedralen i Antwerpen.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Charlotte födde sex döttrar:

  1. Louise Juliana (1576–1644)
  2. Elisabeth (1577–1642)
  3. Catherina Belgica (1578–1648)
  4. Charlotte Flandrina (1579–1640)
  5. Charlotte Brabantia (1580–1631)
  6. Emilia Antwerpiana (1581–1657)

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Charlotte betraktades som osjälvisk, from, klok och med god karaktär som prioriterade statens, barnens och makens intressen framför sina och vars personliga egenskaper till slut även försonade henne med både fadern och svågern, som initialt ogillat henne.

Hon har blivit flitigt använd som inspiration inom litteraturen, bland annat som symbol för dem som tvingats i kloster mot sin vilja och för det protestantiska Nederländerna som räddats från katolicismen av Vilhelm av Oranien.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Anna av Sachsen
Furstinna av Oranien (ej regent)
1575-1582
Efterträdare:
Louise de Coligny