Chathampipare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Chathampipare
Status i världen: Starkt hotad[1]
NZ Shore plover male.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteThinornis
ArtChathampipare
T. novaeseelandiae
Vetenskapligt namn
§ Thinornis novaeseelandiae
Auktor(Gmelin, 1789)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Chathampipare[2] (Thinornis novaeseelandiae) är en starkt hotad vadarfågel i familjen pipare som idag förekommer naturligt enbart i de nyzeeländska Chathamöarna.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Chathampiparen är en rätt satt 20 centimeter lång vadare. Den vuxna fågeln är karakteristiskt mörktecknad, på pannan, ansiktets sidor, strupe och halsband, hanen svart och honan brun. Ovanför pannan syns en vit ring som fortsätter runt huvudet. Hjässa, huvudets baksida och ovansidan är gråbrun medan undersidan är vit. Den orangeröda näbben är svartspetsad och benen är orange. Ungfågeln är vit på huvud och hals med brungrått på hjässa och runt ögat och brun näbb med orange näbbrot. Lätet är ett "kleet", när de hotas snabbt som strandskator.[1]

Ungfågel.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer idag naturligt endast på ön Rangatira som ligger i ögruppen Chathamöarna utanför Nya Zeeland.[3] En popualtion på ön Western Reef hittades 1999 men denna har sedermera försvunnit sedan den sista individen togs omhand 2003. Historiskt var arten vida spridd utmed kusten på åtminstone Sydön, men dog ut där under 1870-talet.[1]

Populationer har även med människans hjälp införts på andra små öar som är fria från invasiva predatorer: Mangere i Chathamöarna samt Waikawa och Motutapu utanför Nordöns kust. Den har även införts till Motuora i Haurakigolfen utanför Nordön, ön Release Site 4 utanför Sydön samt till Mana nära Wellington, men dessa populationer har inte överlevt.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

På Rangatira häckar den vid abrasionsflak och på saltängar, men fåglar som införts på öar utanför Nya Zeelands huvudöar har begagnat en rad olika naturtyper, som både sand-, klipp- och klapperstensstränder samt flodmynningar. Den lever av små kräftdjur, mollusker och andra ryggradslösa djur. Fågeln lägger två till tre ägg i ett bo som placeras under tät vegetation eller ett klippblock, oftast nära strandlinjen. På Rangatira inleds häckningen först när fåglarna är två eller tre år gamla. Den äldsta individ som påträffats var en hane som var 21 år gammal.[1]

Thinornis novaeseelandiae 14360571.jpg

Status[redigera | redigera wikitext]

Chathampiparen har en mycket liten världspopulation bestående av endast mellan 156 och 220 vuxna individer, men verkar inte minska i antal längre. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Thinornis novaeseelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]