Clausius–Clapeyron-ekvationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Clausius–Clapeyron-ekvationen uttrycker sambandet mellan tryck (P) och temperatur (T) vid en fasövergång.

\frac{\mbox{d}P}{\mbox{d}T} = \frac{L_{12}}{T_{12}\Delta V},

där L är omvandlingsentalpin från tillstånd 1 till 2; T12 är temperaturen då övergången inträffar; ΔV = V2V1 är volymskillnaden mellan tillstånden. För exempelvis fasövergången vattenis, som inträffar vid T = 0 °C och med omvandlingsentalpin L = 3,35·105 J·kg-1 samt med fasernas volymskillnad ΔV = 1,00013 (vätskefas) – 1,09070 (fast fas) = -0,0906·10-3 cm3·kg-1, förändras smältpunkten med

\frac{\mbox{d}P}{\mbox{d}T} = \frac{3,35\cdot 10^5}{273,2 \cdot 0,0906 \cdot 10^{-3}} = -134 \mbox{ atm/}^{\circ}\mbox{C}.

Det innebär att smältpunkten vid ett atmosfärtryck motsvarande 1 000 atm förskjuts till -7,5 °C. Detta är orsaken att den tunga glaciärisen rör sig eftersom i de nedre delarna utövar isen så stort tryck att vätskeform etableras.

Se även[redigera | redigera wikitext]