Glaciär

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En glaciär (av franskans glacier, till glace, is)[1] eller jökel (av isländskans jökull, som är besläktat med det svenska dialektala ordet ickel, istapp)[2] definieras som en årligen ackumulerad och omsatt massa av is och snö som har börjat röra sig, av sin egen tyngd. Glaciärer utgör jordens största resurs av sötvatten och den näst största ansamlingen vatten efter oceanerna, Lambertsglaciären i Östantarktis är världens största glaciär. Enkelt uttryckt uppstår glaciärer ofta i berg- eller polartrakter av att snö samlas och inte hinner smälta undan, varvid den lägger sig lager på lager. Av sin egen tyngd omvandlas snön till is av trycket och slutligen nås en kritisk massa då isen sätts i rörelse.

Glaciärer påverkar ofta sin omgivning kraftigt och lämnar stora spår efter sig i naturen, vilket gör dem viktiga vid geologiska studier.

Glaciärtyper[redigera | redigera wikitext]

Glaciären Eyjafjallajökull på Island

Glaciärer kan klassificeras på flera olika sätt och utifrån flera olika egenskaper. En fysikalisk indelning är att klassificera glaciärer som tempererade eller polära.

Tempererade, eller varma, glaciärer finner man på lägre breddgrader och de kännetecknas av att hela ismassan befinner sig vid dess smältpunkt, även om de övre delarna kan frysa vintertid. Detta leder till att rinnande vatten alltid finns tillgängligt i och kring glaciären och dessa glaciärer glider mot underlaget och är kraftigt eroderande, vilket gör dessa glaciärer mycket viktiga för geomorfologiska processer.

Polära, eller kalla, glaciärer finns framförallt i polara områden. Dessa kännetecknas av att hela massan är frusen och inget eller mycket lite vatten finns tillgängligt. Dessa glaciärer är bottenfrusna, vilket gör att underlaget inte påverkas nämnvärt av dem. Deras eroderande egenskaper är därför försumbara.

Vidare klassificeras glaciärer ofta enligt dess morfologiska egenskaper, det vill säga uppkomstsätt och utseende. Här finns många olika typer och endast de viktigaste redvisas nedan

Nischglaciär – en glaciär som ligger i en gryta eller skål. Vanliga i Sverige.

Dalglaciär – en glaciär som flyter fram längs en dalgång.

Isfält eller Platåis – en stor glaciär som flyter åt flera håll och inte begränsas av en dal.

Piedmontglaciär – en glaciär som rinner ut och breder ut sig på låglandområden. De är ofta lobformade till utseendet.

Inlandsis – ett mycket stort isfält som täcker hela kontinenter. Dess rörelser är radiella och föga påverkade av bottentopografin.

Glaciärbildning[redigera | redigera wikitext]

Bildning av glaciäris

En bra bild av en glaciär är en snöfångare. Glaciärer uppstår ofta i dalar eller skrevor på läsidan av berg dit snö transporteras av vind och samlas i ansenliga mängder.

Då snö aggregeras över flera år och ändrar sina fysikaliska egenskaper bildas glaciäris. Nysnö har ofta mycket låg densitet och består av mycket fina hexagonala kristaller. Dessa packas och smälter och omvandlas till rundare och mindre former. Samtidigt rinner smältvatten från dessa processer nedåt och fryser åter i porutrymmena nedanför. Dessa processer leder till dramatiska ökningar av densiteten och sänkningar av porositeten. Denna tunga och täta snö kallas firn och har en densitet på 0,4-0,8 kg/dm^3, att jämföras med nysnöns 0,05-0,07 kg/dm^3. Hur lång tid det tar innan firn bildas beror på de yttre förhållandena, speciellt i temperatur och nederbörd. I tempererade områden, som vanligtvis även har en hög nederbörd, kan det gå så snabbt som 3-5 år, medan det i torra områden kan ta över 100 år.

Om denna process får fortgå bildas småningom glaciäris. Denna process skiljer sig från den tidigare genom att det åter bildas större kristaller genom rekristallisation. Då densiteten har ökat och framförallt porositeten minskat, uppstår hydrostatiskt tryck i firnmassan och kristallerna ”växer ihop” åt alla håll och med det perkolerande vattnet tätas håligheterna. Den enda kvarvarande luften är nu innestängd i luftbubblor. Den slutliga glaciärisen har en densitet på ≈ 0,9 kg/dm^3.

Glaciärers rörelse[redigera | redigera wikitext]

Glaciärer kan röra sig på två sätt: dels internt, vilket alla glaciärer måste göra per definition, dels längs marken, så kallad basal glidning. En del av en glaciär/inlandsis som rör sig snabbare än den omgivande isen kan kallas isström[3].

Glaciala landformationer[redigera | redigera wikitext]

Svenska glaciärer[redigera | redigera wikitext]

Sverige hade på 80-talet cirka 250 glaciärer, denna information är den som de svenska kartorna från Lantmäteriet än idag baseras på. Det finns dock en misstanke om att vissa av dessa antingen helt har försvunnit eller blivit för små för att kunna kallas för glaciär. Med anledning av detta pågår just nu en revidering av kartorna där man vill ta reda på hur många som faktiskt finns kvar och fortfarande kan kallas för glaciärer.[4]

Lista över Sveriges största glaciärer

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svenska Akademiens ordbok över svenska språket – huvudordet GLACIÄR”. Svenska Akademien. 28 januari 2008. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/85/21714.html. Läst 12 mars 2008. 
  2. ^ Nationalencyklopedins Internettjänst, 12 mars 2008
  3. ^ "isström". NE.se. Läst 11 december 2012.
  4. ^ Dagens Nyheter - Glaciärer i svenska fjällen smälter bort

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ritter, Dale F., Kochel, R. Craig och Miller, Jerry R. (1995). Process geomorphology (3:e uppl.). ISBN 0-697-07632-6 
  • Holmlund, Per och Jansson, Peter (2002). Glaciologi. ISBN 91-974541-0-9