Cooktown

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 15°28′S 145°17′Ö / 15.467°S 145.283°Ö / -15.467; 145.283

Kopia av HMB Endeavour i Cooktowns hamn.

Cooktown, är en stad i delstaten Queensland i Australien. Cooktown är den nordligaste staden på Australiens östkust, belägen vid mynningen av Endeavour River, på Cape York Peninsula i norra Queensland, Australia.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Cooks Ankomst[redigera | redigera wikitext]

Cooktown orkidéer - Dendrobium biggibum

Cooktown blev mötesplats för två vitt skilda kulturer i juni 1770 när den lokala aboriginstammen Guugu Yimithirr såg det tilltygade segelfartyget Endeavour mödosamt ta sig uppför kusten i sökandet efter en säker hamn. Aboriginerna såg skeppet dras upp på land i de lugna vattnen nära flodbanken som de själva kallade för "Wahalumbaal," om vilken James Cook skrev “. . .det var lyckosamt för oss att en tillflyktsort fanns tillgänglig; för vi upptäckte snart att skeppet inte var dugligt, och det är anmärkningsvärt att vi under hela loppet av vår resa inte har sett någon plats där våra nuvarande omständigheter kunde ha skänkt oss samma undsättning”. Den engelska besättningen tillbringade nästan sju veckor på platsen för dagens Cooktown, där de reparerade sitt skepp, sökte efter mat, och behandlade sina sjuka. Den välbärgade vetenskapsmannen Joseph Banks, och botanisten Daniel Solander, som följt Cook på hans expedition, samlade, konserverade och dokumenterade många nya växter, medan den unge konstnären Sydney Parkinson illustrerade dem. Parkinson var den förste engelske konstnären som avbildade aboriginfolk från direkta observationer.

Banks pratade gärna med lokalbefolkningen och efter några veckor hade han nedtecknat omkring 50 ord av det lokala språket Guugu Yimithirr, inklusive namnet på det intressanta djuret som infödingarna kallade för gangaroo (och som Banks tolkade “Kangaru”). Cook namngav floden efter sitt skepp “Endeavour”, och när de seglade norrut hissade han flaggan känd som 'Queen Anne Jack' och tog för Englands räkning hela Australiens östkust i besittning. Han namngav Cape York Peninsula efter den dåvarande Hertigen av York.

Kings Expedition[redigera | redigera wikitext]

Nästa dokumenterade expedition i området gjordes först omkring 50 år senare när en annan botanist, Allan Cunningham, som följde kapten Philip Parker King, besökte området 1819-20. Också han samlade in ett stort antal växter för British Museum och Kew Gardens.

Guldrushen[redigera | redigera wikitext]

En kinesisk begravning i Cooktown på 1890-talet. Cooktowns hamn bistod de närliggande guldfälten, och under 1870-talet växte ett kinesiskt samhälle på flera tusen upp i området. Vid tiden när detta foto togs hade mycket av guldet sinat och många guldgrävare hade givit sig av.

1872 upptäckte William Hann guld i Palmer River, sydväst om Cooktown. Hans upptäckt rapporterades till James Venture Mulligan som sedan ledde en expedition till Palmer River år 1873. Mulligans expedition fann mängder av uppslammat guld och härmed började guldrushen som kom att föra guldgrävare från hela världen till Endeavour River.

Queenslands regering reagerade snabbt på Mulligans rapport, och snart hade man skickat ut folk för att undersöka om Endeavour River kunde vara en lämplig plats för en hamn. Strax därefter grundades ett nytt samhälle vid Endeavours flodbanker.

Palmers guldfält, och dess centrum, Maytown, växte snabbt. Det sammanställda uttaget av guld från 1873 till 1890 var över 15 500 kg. Cooktown var hamnen genom vilken guldet exporterades, och till vilken leveranser till guldfälten fördes in. Ryktet om guld spred sig snabbt, och Cooktown växte i takt med att guldgrävare kom från hela världen.

Uppskattningar av folkmängden har varierat mycket, men troligtvis fanns det omkring 7 000 människor i området kring 1880. Vid den tiden kunde Cooktown stoltsera med ett stort antal hotell och gästhus. Det fanns 35 licenserade hotell inom stadens gränser och förmodligen lika många illegala spritbutiker och flera bordeller. Det fanns bagerier, ett bryggeri och en läskedrycksfabrik, hårfrisör och hattaffärer, ett mureri, ett möbelsnickeri och två tidningar.

Kineserna spelade en viktig roll i Cooktowns tidiga dagar. De kom ursprungligen som guldgrävare, men många startade handelsträdgårdar, och bistod staden och guldfälten med frukt, grönsaker och ris, medan andra öppnade affärer.

Emellertid, mest på grund av missförstånd, uppstod konflikter mellan aboriginbefolkningen och de nya bosättarna, och guldgrävarna. Tidningen ”The Cooktown Herald” rapporterade 8 december 1875 att: ”Infödingarna fullkomligt ignorerade den fruktansvärda eldkraften från skjutvapnen, och förlitandes på sitt antal visade de en grymhet och djärvhet som var helt oväntad och oöverträffad. De grep efter mynningarna på gevären och försökte vrida dem ur händerna på de vita, ståendes kvar för att endast bli nedskjutna, hellre än att flytta sig en tum...” Det var en ojämlik kamp. Hela stammar utplånades i samband med att europeiska bosättningar spred sig över Cape York Peninsula.

Transporter var ett ständigt problem för de nya bosättarna. Att få leveranser och folk till guldfälten tog ofta tre veckor. Efter varje regnperiod måste alla vägar och broar göras om. En järnvägslinje från Cooktown till Maytown planerades, men efter de fem år det tog att lägga spåren de 124 kilometrarna till Laura, Queensland – där det sedan blev stopp – hade guldet hunnit sina, och Queenslands regering vägrade att ge fortsatta medel till projektet.

Trots detta visade sig tåget bli en livlina för människorna på Cape York Peninsula genom att förbinda inlandet med Cooktown, där man kunde ta båt till Cairns och andra hamnar söderut. Järnvägslinjen stängdes 1961 efter att en väg byggdes, Peninsula Development Road, som förband Cooktown och andra samhällen i Cape York med Cairns och Atherton Tableland söderut.

Cooktowns praktfulla botaniska trädgård på 62 hektar anlades nära stan år 1878. Mycket arbete utfördes i inledningsskedet – med nedsänkta vattendrag, centraliserad bevattning, inhägnade trädgårdsbäddar och stenkantade gångar. Stenbelagda dammar och gångbroar anlades, och gräsmattor, träd och buskar planterades. Trots att trädgården sedan förföll har trädgården expanderat på senare år, och blivit ett populärt mål för botanister och naturälskare. Det mesta tidiga stenarbetet har reparerats, och vackra promenadstigar leder besökare genom trädgården till de imponerande stränderna vid Finch Bay och Cherry Tree Bay.

1881 blev bron över Endeavour River klar, vilket öppnade upp de rikare markerna i dalgångarna av Endeavour and McIvor River. Och 1884 upptäcktes tenn i området kring Annan River, söder om Cooktown. 1886 kom lutherska missionärer till Cooktown för att skapa en säker plats för det aboriginska folket som levde under miserabla förhållanden i utkanten av staden. Missionsstationer anlades vid Elims strand (som sedan flyttades inåt landet till Hopevale), och Wujal Wujal, nära mynningen av Bloomfield River.

Med guldrushen tillända började antalet människor i området att sjunka. Två stora bränder drabbade Cooktown, en 1875, och en igen 1919, då hela kvarter med byggnader på huvudgatan brann ner till grunden. En större cyklon år 1907 förvärrade förstörelsen.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Kring 1940 återstod väldigt lite av Cooktowns och Majtowns intressanta förflutna. Under andra världskriget blev Cooktown en viktig bas för krigsgärningar.

Trupper med omkring 20 000 australiensare och amerikaner var stationerade i området. Det flitigt använda flygfältet spelade en nyckelroll i det avgörande slaget om Coral Sea när japanernas expansion mot Australiens fastland slutligen stoppades.

Största delen av befolkningen på Cape York Peninsula, både aboriginer och icke-aboriginer, förflyttades söderut under kriget. Många aboriginer dog när de flyttade från sina traditionella landområden, och många familjer, såväl aboriginer som vita, återvände aldrig efter exilen.

Cooktown efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Endeavour floden, 2004.

1949 förstörde ytterligare en cyklon staden, och Cooktowns befolkning minskade ännu mer. Fast i och med nedläggningen av järnvägslinjen till Laura 1961 och öppnandet av Peninsula Development Road söderut, skedde endast en minskning på några hundra invånare innan befolkningen åter började att gradvis öka.

Idag har man ett harmoniskt förhållande mellan aboriginer och icke-aboriginer i området. Det finns ett aktivt ”Aboriginal Community Centre” som kallas ”Gungarde” och som ligger på Cooktowns huvudgata. Centrets namn kommer ifrån det aboriginska namnet för området och betyder ”kristaller”, eftersom bergkristaller (som använts i vissa aboriginska ceremonier) har hittats nära staden. ”Milbi Wall” (eller berättarväggen) markerar platsen för det första mötet mellan engelska sjöfarare och de lokala aboriginerna. Milbi Wall berättar historien om Cooktown och Endeavour River från aboriginernas perspektiv och är ett enastående monument för försoning.

Cooktown har nyligen åter ökat i betydelse och blivit ett populärt turistmål. Staden har nu goda kommunikationer, mer service, bättre vägar, och erbjuder invånarna en avslappnad och hälsosam livsstil. Omkring 1 800 invånare bor i själva staden medan ytterligare omkring 4 000 invånare i regionen använder staden som sitt servicecenter. Besökare uppskattar den härliga tropiska miljön, de historiska sambanden, och använder Cooktown som utgångspunkt för utflykter till det Stora Barriärrevet, till Lakefield Nationalpark, och för fiske.

Cooktown är idag ett servicecenter för hela distriktet inklusive de aboriginska samhällena Hopevale, 47km nordväst om staden, och Wujal Wujal, 72km söderut.

Cooktown är även den nordliga gränsen för “Bicentennial Heritage Trail” som med sina 5 330 km är den längsta leden i världen av detta slag. Den södra gränsen för leden är i Healesville, en vacker stad endast 52 kilometer nordost om Melbourne, Victoria.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Aughton, Peter. 2002. Endeavour: The Story of Captain Cook's First Great Epic Voyage. Cassell & Co., London.
  • Duyker, Edward. 1998. Nature's Argonaut: Daniel Solander 1733-1782: Naturalist and Voyager with Cook and Banks. Melbourne University Press. ISBN 0-522-84753-6
  • Edwards, Philip, ed. 2003. James Cook: The Journals. Prepared from the original manuscripts by J. C. Beaglehole 1955-67. Penguin Books, London.
  • Hough, Richard. 1994. Captain James Cook: a biography. Hodder and Stroughton, London. ISBN 0-340-58598-6
  • Moon, Ron & Viv. 2003. Cape York: An Adventurer's Guide. 9th edition. Moon Adventure Publications, Pearcedale, Victoria. ISBN 0-9578766-4-5
  • O'Brien, Patrick. 1987. Joseph Banks: A Life. The Harvill Press, London. Paperback reprint, 1989. ISBN 1-86046-406-8
  • Pike, Glenville. 1979. Queen of the North: A Pictorial History of Cooktown and Cape York Peninsula. G. Pike. ISBN 0-9598960-5-8
  • Pohlner, Peter. 1986. GANGURRU. Hopevale Mission Board, Milton, Queensland. ISBN 1-86252-311-8
  • Ryan, Michelle and Burwell, Colin, eds. 2000. Wildlife of Tropical North Queensland: Cooktown to Mackay. Queensland Museum, Brisbane. ISBN 0-7242-9349-3
  • Scarth-Johnson, Vera. 2000. National Treasures: Flowering plants of Cooktown and Northern Australia. Vera Scarth-Johnson Gallery Association, Cooktown. ISBN 0-646-39726-5 (pbk); ISBN 0-646-39725-7 Limited Edition - Leather Bound.
  • Sinclair, Don. 1997. Cooktown at War: A Record of Activities in Cooktown During World War II. Cooktown and District Historical Society.
  • Sydney Daily Telegraph. 1970. Captain Cook: His Artists - His Voyages. The Sydney Daily Telegraph Portfolio of Original Works by Artists who sailed with Captain Cook. Australian Consolidated Press, Sydney.
  • Thomas, Nicholas. 2003. The Extraordinary Voyages of Captain James Cook. Walker & Co., New York. ISBN 0-8027-1412-9
  • Wallace, Lennie. 2000. Nomads of the 19th Century Queensland Goldfields. Central Queensland University Press, Rockhampton. ISBN 1-875998-89-6
  • Wallace, Lennie. 2003. Cape York Peninsula: A History of Unlauded Heroes 1845-2003. Central Queensland University Press, Rockhampton. ISBN 1-876780-43-6
  • Williams, Glyndwr, ed. 1997. Captain Cook's Voyages: 1768-1779. The Folio Society, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]