Cornelius Gurlitt (konstsamlare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Rolf Nikolaus Cornelius Gurlitt, född 28 december 1932 i Hamburg, död 6 maj 2014 i München, var en tysk konstsamlare.

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Cornelius Gurlitt var son till konsthandlaren Hildebrand Gurlitt och dansaren och Helene Hanke (1895-1967), samt sonson till konsthistorikern Cornelius Gurlitt (konsthistoriker). Han växte upp i stadsdelen Dammtor i Hamburg, och under andra världskriget i Dresden. Han studerade konsthistoria vid Universitet zu Köln

År 1956 ärvde han efter sin far Hildebrand Gurlitt en konstsamling på över 1.500 verk.

Mot slutet av år 2013 beslöt en domstol i München att på hälsomässiga grunder tillsätta en förmyndare för Cornelius Gurlitt.

Gurlitts konstsamling[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Konstbeslaget i München 2012

År 2012 fann de tyska myndigheterna i en våning tillhörande Cornelius Gurlitt omkring 1.500 konstverk, vars värde bedämdes till några miljarder kronor. Ett stort antal av dess bedömdes komma från nazisternas plundringar under andra världskriget eller orättfärdigt åtkomna av judiska ägare. Dessutom hittade konstverk i ett hus i Salzburg i Österrike.

Åklagarmyndigheten i Augsburg beslöt 28 februari-2 mars 2012 att samtliga då kända ärvda 1.280 konstverk, som Corneilus Gurlitt hade lagrat i München, skulle beslagtas. Fyndet blev känt av allmänheten genom ett reportage i tidskriften Focus den 3 november 2013.[1]

Cornelius Gurlitt uppgav i november 2013 att han ansåg att han fått konstverken i rättmätigt arv från sin far och att ha inte var beredd att frivilligt lämna tillbaka dessa.[2][3]

I februari 2014 lät Cornelius Gurlitts förmyndare flytta över 60 konstverk från Gurlitts hus i Salzburg till en säkrare förvaring, bland andra verk av Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir och Pablo Picasso.[4] I slutet av mars 2014 meddelades av talespersoner för Gurlitt att denna del av samlingen var flera gånger så stor som tidigare antagits och att den omfattade 238 konstverk, varav 39 oljemålningar. Därmed skulle hela samlingen uppgå till 1.500 verk.[5]

I och med Cornelius Gurlitts död i maj 2014 upphörde utredningarna om möjliga brott.[6]

Den 7 maj blev det känt att Cornelius Gurlitt hade angivit Stiftung Kunstmuseum Bern som arvtagare i sitt testamente.[7] I ett pressmeddelande från konstmuseet uttryckte ledningen att den var "tacksam och positivt överraskad", men underströk också att den därmed också fått att behandla en "fråga av högsta svårighetsgrad... av särskilt rättsligt och etiskt slag".[8] Berns konstmuseum meddelade den 24 november att museet accepterade att ta emot konstsamlingen.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel baseras på artikeln Cornelius Gurlitt (Kunstsammler) på tyskspråkiga Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1500 Werke von Künstlern wie Picasso, Chagall und Matisse – Meisterwerke zwischen Müll – Fahnder entdecken in München Nazi-Schatz in Milliardenhöhe, Focus 4 november 2013, läst 7 maj 2014
  2. ^ Münchner Kunstschatz: Gurlitt will kein einziges Bild freiwillig zurückgeben, Spiegel Online 17 november 2013, läst 8 maj 2014
  3. ^ Melissa Eddy: German at Center of Looted-Art Case Is Said to Consider Restitution Claims, New York Times 27 januari 2014, läst 8 maj 2014]
  4. ^ Gurlitt hortete 60 weitere wertvolle Bilder, Zeit Online, 11 februari 2014, läst 7 maj 2014
  5. ^ Pressemitteilung på gurlitt.info 26 mars 2014 Arkiverad 1 april 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 8 maj 2014
  6. ^ Der Spiegel Online 7 maj 2014, läst 8 maj 2014
  7. ^ ”Gurlitt-Erbe ist "Blitz aus heiterem Himmel" für Bern”. Tages-Anzeiger 7 maj 2014. http://www.tagesanzeiger.ch/kultur/kunst/GurlittErbe-ist-Blitz-aus-heiterem-Himmel-fuer-Bern-/story/31153178. Läst 8 maj 2014. 
  8. ^ ”Kunstsammlung Gurlitt”. Kunstmuseum Bern. 7 maj 2014. Arkiverad från originalet den 8 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140508030912/http://www.kunstmuseumbern.ch/de/service/medien/medienmitteilungen-2014/07-05-14-kunstsammlung-gurlitt-1139.html. Läst 8 maj 2014. 
  9. ^ New York Times 24 november 2014