Konstvetenskap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Konsthistoria” leder hit. För konstens historia, se Konstens historia.

Konstvetenskap, eller konsthistoria, är en disciplin som studerar och beskriver konst ur ett historiskt, filosofiskt och socialt perspektiv. Konstvetenskapen kan sägas stå med ena foten i estetiken, som beskriver konsten ur ett filosofiskt perspektiv, och den andra i konsthistorien, som beskriver konstens historia.

Konstvetenskap, i ordets moderna betydelse[förklaring behövs], utkristalliserade sig först ur den allmänna kulturhistorien under 1800-talet som konsthistoria för att från början av 1900-talet bli en egen disciplin.

Konstvetenskap som akademiskt ämne i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den första svenska professuren i kultur- och konsthistoria inrättades av Johan Adolf Berg för dennes vän Viktor Rydberg vid Stockholms högskola 1883 (tillträde 1884). De första professuren i enbart konsthistoria inrättades vid Stockholms högskola 1908.

Idag kan man studera konstvetenskap vid universitet och högskolor på följande svenska orter: Uppsala, Lund, Göteborg, Halmstad, Karlstad, Linköping, Stockholm, Umeå och Växjö. Forskarutbildning finns i Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping och Stockholm. Ett tiotal doktorsavhandlingar läggs fram varje år.[källa behövs]

Föregångare inom konsthistoria i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Plinius skrev Naturalis Historia som bland annat behandlar konstnärer under antiken, ett verk som fick betydelse för renässansens litteratur om konst.
  • Giorgio Vasari skrev Le Vite de' più eccellenti pittori, scultori e architettori vid mitten av 1500-talet. Det är det konstnärsbiografiska verk från renässansen, som blev stilbildande för konstnärsbiografier i allmänhet och synen på den italienska renässansen i synnerhet.
  • Karel van Mander blev med Het Schilderboek i början av 1600-talet Nederländernas motsvarighet till Vasari.
  • Johann Joachim Winckelmanns Geschichte der Kunst des Altertums var det första verk som placerade den grekiska konsten i centrum och också det första att se konstverk som uttryck för en kultur snarare än bedöma dem efter sin överensstämmelse med naturen.
  • Gateano Milanesi låg bakom den kommenterade nyutgåvan av Vasaris La Vite de..., som fick stor spridning i slutet av 1800-talet.

Konsthistoriker i urval[redigera | redigera wikitext]

Tidiga svenska konsthistoriker i urval[redigera | redigera wikitext]

Verksamma svenska professorer i konstvetenskap i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Jan von Bonsdorff, professor vid Uppsala universitet
  • Anna Dahlgren, professor vid Stockholms universitet
  • Marta Edling, professor vid Södertörns Högskola
  • Peter Gillgren, professor vid Stockholms universitet
  • Hans Hayden, professor vid Stockholms universitet
  • Britt-Inger Johansson, professor vid Uppsala universitet
  • Dan Karlholm, professor vid Södertörns högskola
  • Max Liljefors, professor vid Lunds Universitet
  • Roland Spolander, professor vid Umeå universitet
  • Gary Svensson, biträdande professor*) vid Linköpings universitet
  • Karin Wagner, professor vid Göteborgs universitet
  • Jeff Werner, professor vid Stockholms universitet

*) Biträdande professor motsvarar tidigare titel preceptor och användes i Sverige från 1947 för forskare vid universiteten i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen med tjänsteställning närmast under professor alternativt där professorstiteln inte var bruklig eller i miljöer där doktorander saknades. Titeln ändrades år 1969 till biträdande professor och 1979 till professor. Titeln finns dock kvar vid Linköpings universitet samt vid Chalmers. Titeln har åter aktualiserats efter 2007 i den så kallade Befattningsutredningen (SOU 2007:98).