Coventry Climax

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Motortillverkaren Flag of the United Kingdom.svgClimax
Climax FWMV 1.5 V8, 1962
HemvistStorbritannien
Aktivt1957 - 1969
BiltillverkareAiden-Cooper (1962)

Brabham (1962-1969)
BRM (1961)
Cooper (1957-1965, 1967–1968)
Eagle (1966-1969)
Emeryson (1961-1962)
Ferguson (1961)
Fry (1959)
Gilby (1961)
JBW (1961)
LDS (1965, 1967)
Lola (1962-1963)
Lotus (1958–1967)
Scirocco (1964)

Shannon (1966)
Vunna lopp 40
Pole position44
Snabbaste varv 44
Konstruktörs-
titlar
4 (Cooper-Climax 1959, 1960 + Lotus-Climax 1963, 1965)
Förartitlar4 (Jack Brabham 1959, 1960 + Jim Clark 1963, 1965)

Coventry Climax Ltd. var en brittisk tillverkare av gaffeltruckar, pumpar och specialmotorer och som även tillverkade formel 1-motorer under slutet av 1950-talet och 1960-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Företaget grundades av tidigare personal från Simms Daimler Motor Syndicate 1903 och blev känt då de levererade motorerna till traktorerna för Sir Ernest Shackletons Antarktisexpedition 1914.

Efter första världskriget började man leverera motorer till småbilstillverkare som Clyno och senare även till Triumph, Morgan and Standard. De ekonomiska problemen under 1930-talet drabbade företaget hårt varför man även började tillverka pumpar till brandsprutor. Efter andra världskriget krävde det brittiska försvarsdepartementet lättare brandsprutor med högre kapacitet och 1950 konstruerade företaget en ny pumpmotor som kallades FW, Feather Weight, på 1 020cc. Motorn visades på en motormässa i London där den bland annat uppmärksammades av racingfolk. Coventry Climax drog då slutsatsen att tävlingsframgångar skulle kunna ge företaget fler kunder, varför man designade FWA, som var en fjäderlätt bilmotor.

Den första Coventry Climax-motorn som användes för racing satt i en Kieft under Le Mans 24-timmars 1954, men bilen bröt loppet. Motorn blev populär inom sportvagnsracing och följdes upp av en Mark II och sedan av en FWB, på nästan 1,5 liter. En sådan motor var enligt de nya formel 2-reglerna lämplig och blev därför snabbt standard i F2. Säsongen 1957 användes Climaxmotorer för första gången i formel 1Cooper tävlade med två bilar i Storbritannien 1957. FWB-motorerna hade dock ersatts av FPF-motorer. Stirling Moss vann företagets första F1-seger med en Cooper-Climax med en 2,0 liters motor i Argentina 1958.

Motorerna var dock inte tillräckligt starka och blev därför inte konkurrenskraftiga förrän 2,5-litersversionen av FPF togs fram och med vilken Jack Brabham och Cooper-Climax vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1959. Samtidigt tog Climax fram FWE-motorn till sportbilen Lotus Elite, som bland annat tävlade i Le Mans 24-timmars i början av 1960-talet. Företaget började sedan konstruera och tillverka en 1,5 liters V8-motor, som benämndes FWMW, med vilken Jim Clark vann tre lopp 1962. V8:an vann ytterligare 19 lopp innan de nya motorerna med större volym introducerades 1966. Climax började även bygga en 16-cylindrig motor på 1.5 liter, beteckning FWMW. Det var en 180 graders V-motor, ej en boxer. (Två vevstakar på varje vevtapp). Den kom aldrig till användning, och då reglementet ändrades till 3-litersmotorer 1966 drog sig företaget ur F1. Climaxmotorerna tävlade för sista gången i Kanada 1969.

Coventry Climax fortsatte att tillverka motorer till gaffeltruckar för militärt bruk tills 1986 då företaget gjorde konkurs och motorkontraktet övertogs av Horstman Defence Systems.

F1-meriter[redigera | redigera wikitext]

Segrar[redigera | redigera wikitext]

  1. Argentina Argentina 1958
  2. Monaco Monaco 1958
  3. Monaco Monaco 1959
  4. Storbritannien Storbritannien 1959
  5. Portugal Portugal 1959
  6. Italien Italien 1959
  7. USA USA 1959
  8. Argentina Argentina 1960
  9. Monaco Monaco 1960
  10. Nederländerna Nederländerna 1960
  11. Belgien Belgien 1960
  12. Frankrike Frankrike 1960
  13. Storbritannien Storbritannien 1960
  14. Portugal Portugal 1960
  15. USA USA 1960
  16. Monaco Monaco 1961
  17. Tyskland Tyskland 1961
  18. USA USA 1961
  19. Monaco Monaco 1962
  20. Belgien Belgien 1962
  21. Storbritannien Storbritannien 1962
  22. USA USA 1962
  23. Belgien Belgien 1963
  24. Nederländerna Nederländerna 1963
  25. Frankrike Frankrike 1963
  26. Storbritannien Storbritannien 1963
  27. Italien Italien 1963
  28. Mexiko Mexiko 1963
  29. Sydafrika Sydafrika 1963
  30. Nederländerna Nederländerna 1964
  31. Belgien Belgien 1964
  32. Frankrike Frankrike 1964
  33. Storbritannien Storbritannien 1964
  34. Mexiko Mexiko 1964
  35. Sydafrika Sydafrika 1965
  36. Belgien Belgien 1965
  37. Frankrike Frankrike 1965
  38. Storbritannien Storbritannien 1965
  39. Nederländerna Nederländerna 1965
  40. Tyskland Tyskland 1965

Pole position[redigera | redigera wikitext]

  1. Monaco Monaco 1959
  2. Storbritannien Storbritannien 1959
  3. Portugal Portugal 1959
  4. Italien Italien 1959
  5. USA USA 1959
  6. Argentina Argentina 1960
  7. Monaco Monaco 1960
  8. Nederländerna Nederländerna 1960
  9. Belgien Belgien 1960
  10. Frankrike Frankrike 1960
  11. Storbritannien Storbritannien 1960
  12. Portugal Portugal 1960
  13. USA USA 1960
  14. Monaco Monaco 1961
  15. USA USA 1961
  16. Nederländerna Nederländerna 1962
  17. Monaco Monaco 1962
  18. Frankrike Frankrike 1962
  19. Storbritannien Storbritannien 1962
  20. Italien Italien 1962
  21. USA USA 1962
  22. Sydafrika Sydafrika 1962
  23. Monaco Monaco 1963
  24. Nederländerna Nederländerna 1963
  25. Frankrike Frankrike 1963
  26. Storbritannien Storbritannien 1963
  27. Tyskland Tyskland 1963
  28. Mexiko Mexiko 1963
  29. Sydafrika Sydafrika 1963
  30. Monaco Monaco 1964
  31. Nederländerna Nederländerna 1964
  32. Belgien Belgien 1964
  33. Frankrike Frankrike 1964
  34. Storbritannien Storbritannien 1964
  35. USA USA 1964
  36. Mexiko Mexiko 1964
  37. Sydafrika Sydafrika 1965
  38. Frankrike Frankrike 1965
  39. Storbritannien Storbritannien 1965
  40. Tyskland Tyskland 1965
  41. Italien Italien 1965
  42. Mexiko Mexiko 1965
  43. Monaco Monaco 1966
  44. Tyskland Tyskland 1966

Snabbaste varv[redigera | redigera wikitext]

  1. Monaco Monaco 1959
  2. Nederländerna Nederländerna 1959
  3. Storbritannien Storbritannien 1959
  4. Portugal Portugal 1959
  5. USA USA 1959
  6. Argentina Argentina 1960
  7. Monaco Monaco 1960
  8. Nederländerna Nederländerna 1960
  9. Belgien Belgien 1960
  10. Belgien Belgien 1960
  11. Frankrike Frankrike 1960
  12. Portugal Portugal 1960
  13. USA USA 1960
  14. Monaco Monaco 1961
  15. Nederländerna Nederländerna 1961
  16. Storbritannien Storbritannien 1961
  17. USA USA 1961
  18. Nederländerna Nederländerna 1962
  19. Monaco Monaco 1962
  20. Belgien Belgien 1962
  21. Storbritannien Storbritannien 1962
  22. USA USA 1962
  23. Sydafrika Sydafrika 1962
  24. Belgien Belgien 1963
  25. Nederländerna Nederländerna 1963
  26. Frankrike Frankrike 1963
  27. Italien Italien 1963
  28. USA USA 1963
  29. Mexiko Mexiko 1963
  30. Sydafrika Sydafrika 1963
  31. Nederländerna Nederländerna 1964
  32. Belgien Belgien 1964
  33. Frankrike Frankrike 1964
  34. Storbritannien Storbritannien 1964
  35. Österrike Österrike 1964
  36. Mexiko Mexiko 1964
  37. Sydafrika Sydafrika 1965
  38. Belgien Belgien 1965
  39. Frankrike Frankrike 1965
  40. Nederländerna Nederländerna 1965
  41. Tyskland Tyskland 1965
  42. Italien Italien 1965
  43. Mexiko Mexiko 1965
  44. Monaco Monaco 1967

Källor[redigera | redigera wikitext]