Curt Linusson

Från Wikipedia
Version från den 24 januari 2016 kl. 21.49 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (undviker förgreningssida, replaced: FörsvarsmaktenFörsvarsmakten med AWB)
Curt Linusson deltar i en NSF-demonstration i Växjö 2003

Curt Linusson, född 9 juni 1943, är ledare för den nynazistiska organisationen Legion Wasa [1][2]. Linusson har varit soldat i FN-tjänst, instruktör i FBU och plutonchef i Hemvärnet. Hans FN-tjänst bestod av att 1,5 år efter krigsslutet i Jugoslavien reparera vägar.

Curt Linusson, som 2012 kallar sig för nationalist, dömdes 2005 till en månads fängelse för hets mot folkgrupp sedan han burit en armbindel med ett hakkors när han talade på en fest arrangerad av Nationalsocialistisk front utanför Trollhättan i april 2004. Då Linussons engagemang i Legion Wasa blev känt avslutade Försvarsmakten hans anställningsavtal[3]. I samband med att hans engagemang blev känt uteslöts han även ur FBU.

Under kriget i Jugoslavien åkte Curt Linusson tillsammans med ett tio-tal andra under parollen "Pluton Viking" ner för att slåss på Kroatiens sida. Linusson och de andra återvände dock hem efter några dagar på grund av interna bråk. Inför Irakkriget 2003 rekryterade han frivilliga med avsikt att slåss på Baathregimens sida.[4]

Curt Linusson har sedan varit aktiv i Nationalsocialistisk front och sedermera Svenskarnas parti. Linusson har kandiderat för Svenskarnas parti.[5]

Efter att Sverigedemokraten Michael Wallin lämnat sin plats i kommunfullmäktige i Lidköping på grund av flytt från kommunen, stod Linusson på tur för att ta över den tomma platsen. Linusson, som inte är medlem i Sverigedemokraterna, hade fått sex personröster på Sverigedemokraternas valsedlar vilket var fler än alla Sverigedemokratiska kandidater på valsedlarna.[6]

Källor

  1. ^ Expo
  2. ^ Dagens Nyheter
  3. ^ Expressen
  4. ^ ”Nazisterna vill hjälpa Saddam”. Aftonbladet. 18 februari 2003. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10343432.ab. 
  5. ^ Nationell.nu
  6. ^ sverigesradio.se Curt Linusson nära fullmäktige. Radio skaraborg, 22 november 2012, avläst 1 december 2012