Dövblindhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Dövblindhet är när en person har både syn- och hörselskada. Man behöver alltså inte vara vare sig helt blind eller helt döv för att räknas som dövblind. Dövblindhet ses inte som dövhet eller blindhet, utan som en egen funktionsnedsättning.

I Sverige beräknas ungefär 2000 personer vara dövblinda. Enligt Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, är mörkertalet dock stort, om man räknar med personer över 65 år kan det vara så många som 20 000. Förbundet Sveriges Dövblinda tillvaratar dövblindas intressen. Den amerikanska författarinnan Helen Keller torde vara den mest kända personen med dövblindhet.

Nordisk definition av dövblindhet[redigera | redigera wikitext]

En nordisk definition av dövblindhet antogs av Nordiskt ledarforum i Reykjavik 2007[1]

Definitionen[redigera | redigera wikitext]

Dövblindhet är ett särskilt funktionshinder. Dövblindhet är en kombination av funktionsnedsättningarna syn och hörsel. Det begränsar en persons aktiviteter och inskränker full delaktighet i sådan grad att samhället behöver underlätta med specifika serviceinsatser, miljömässiga förändringar och/eller tekniska lösningar.

Kommentarer till definitionen[redigera | redigera wikitext]

Kommentarerna nedan är avsedda att förtydliga definitionen av dövblindhet.

  1. Syn och hörsel är centrala för att kunna ta emot information. Nedsättning av dessa funktioner, som bär information på håll, innebär därför att behovet av att använda sinnen som är begränsade till information inom räckhåll (taktil, kinestetisk, haptisk perception, smak och lukt) samt minne och slutledningsförmåga ökar.
  2. Behovet av specifik miljöanpassning och service beror på;
    • Tidpunkten när dövblindheten började i förhållande till kommunikativ utveckling och när språk utvecklas.
    • Graden av syn- och hörselnedsättning, ifall de är kombinerade med andra funktionsnedsättningar och om de är stabila eller fortskridande.
  3. En person med dövblindhet kan ha mer funktionshinder i en aktivitet och mindre i en annan. Därför måste varje aktivitet och delaktighet bedömas var för sig. Variation av funktionstillståndet inom varje enskild aktivitet, och deltagande i dessa, påverkas även av miljömässiga och av individuella personliga faktorer.
  4. Dövblindhet orsakar varierande behov av medskapande (medskapande betyder att personen med dövblindhet och hans/hennes omgivning är involverade på lika villkor. Det är den sociala omgivningens ansvar att detta sker) förändringar, i alla aktiviteter och i synnerhet för:
    • Alla former av information
    • Socialt samspel och kommunikation
    • Rumslig orientering och i att röra sig fritt
    • Vardagssysslor och närliggande och insatskrävande aktiviteter, inklusive att läsa och skriva.
  5. Ett tvärvetenskapligt synsätt, inklusive särskilda kunskaper om dövblindhet, är nödvändigt när det gäller service och anpassning i miljön.

Dövblindfödda[redigera | redigera wikitext]

Personer som fötts dövblinda eller blivit dövblinda i förspråklig ålder kallas dövblindfödda. Dövblindfödda har ofta andra funktionsnedsättningar (exempelvis epilepsi, utvecklingsstörning, autism, rörelsehinder) utöver dövblindheten. Två av de vanligare anledningarna till att ett barn föds dövblint är Ushers syndrom och rubella. Det senare beror på att mamman drabbats av röda hund under graviditeten. I Sverige finns det ungefär 400 dövblindfödda enligt SDR.

Dövblindblivna[redigera | redigera wikitext]

Dövblindblivna kallas de personer som:

  • är födda döva/hörselskadade och sedan blivit blinda/synskadade, eller
  • är födda blinda/synskadade och sedan blivit döva/hörselskadade, eller
  • är födda hörande och seende och fått både hörsel- och synnedsättningar senare i livet.

Man brukar skilja på dessa tre grupper.

Dövblindas kommunikationssätt[redigera | redigera wikitext]

Eftersom dövblinda är en så bred grupp, finns det många olika kommunikationssätt. Vissa har så mycket hörselrester att de går att tala till med rösten, och de kanske talar tillbaka. Vissa har så mycket synrester att de kan avläsa vanligt teckenspråk med ögonen. Men ett vanligt sätt att prata med en dövblind på, är att använda vanligt teckenspråk som den dövblinda avläser med händerna. Detta kallas taktilt teckenspråk. Den dövblinde tecknar själv på teckenspråk tillbaka. Vissa tecken är dock svåra för dövblinda att avläsa, till exempel sådana som tecknas i ansiktet. Det taktila teckenspråket har ett eget handalfabet, som tecknas i handflatan. Man måste också vara tydligare, eftersom dövblinda inte kan tillgodogöra sig ansiktsmimiken, som är viktig vid kommunikation med (seende) döva. Det finns speciella dövblindtolkar. Vid skriven kommunikation används blindskrift.

Många dövblindblivna har ett talat språk, till exempel svenska, som modersmål, och inte teckenspråk.

Det finns också en liten grupp dövblinda som saknar språk och inte kan göra sig förstådda. Det kan bero på utvecklingsstörning eller senilitet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordisk definition av dövblindhet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]