De tre kungadömena

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Departure Herald-Detail.jpg
Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 403–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna
420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705
De fem dynastierna och De tio rikena
902–979
Songdynastin 960–1279
 Liaodynastin 907–1125
Jindynastin 1115–1234
Västra Xia 1038–1227
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Shundynastin 1644–1645
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–1949
Folkrepubliken Kina 1949–
Republiken Kina (Taiwan) 1949–

De tre kungadömenas period (三國 eller 三国; på pinyin Sānguó) avser den period i kinesisk historia från 220 (då Wei grundas och den siste kejsaren av handynastin tvingas abdikera; även 184de gula turbanernas uppror började användas som startdatum) till 280. Perioden var en tid av krig och stagnation och brukar räknas som Kinas mörka medeltid men är ändå en inspiration för populärhistoriskt intresserade personer eftersom perioden gett upphov till berättelser om krig, hjältar och kärlek.

Efter Handynastins fall delades Kina i tre kungadömen: Wei (också kallat Cao Wei) i norr, Shu (kallas även för Shu Han) i sydväst och Wu (även benämnt Östra Wu) i söder.

De gula turbanernas uppror kom att ödelägga stora delar av norra Kina. Flera generaler slöt sig samman för att slå ner upproret. En av dessa var Cao Cao som kom att kontrollera stora delar av norra Kina och grundade Wei i norr (och tog sig regeringsnamnet Taizu). När han dog 220 efterträddes han av sin son Cao Pi som tvingade den sista hankejsaren Xian att abdikera.

221 utnämnde sig Liu Bei till hankejsare i ett försök att återupprätta handynastin. Hans rike kom att kallas Han men benämns som Shu Han eller Shu i historieböckerna som t.ex. Chen Shous Krönika över de tre kungadömena. Detta är för att författaren Chen Shou var ämbetsman i den efterföljande Jindynastin (som i sin tur efterträdde Wei), så av politiska skäl[1] valde Chen Shou att kalla Liu Beis regim för Shu istället för dennes officiella namn Han[2].

Sun Quan kom att regera i Wu som innefattade sydöstra delarna av Kina

De tre rikena gick efter en kort period under, Shu erövrades av Wei 263, En krigsherre från Wei som grundade Jindynastin. Wu erövrades 280.

Uppdelningen av Kina år 262

Perioden är skildrad genom biografier över de viktigaste historiska personerna från denna period i boken Krönika över de tre kungadömena (三国志, Sānguó zhì). Boken är skriven på klassisk kinesiska och sammanställd av Chen Shou (陈寿) och följer den traditionella formen för de dynastiska historieskrivningarna[3] där personerna beskrivs i fallande hierarkisk ordning med kejsarfamiljen först och vanliga människor sist.

Några kända historiska personer[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det handlar om regimens legitimitet. Eftersom både Cao Wei och Shu Han förklarade sig som den rättmätige efterträdaren för handynastin. I så fall måste Jin, som efterträdde Cao Wei, förnekar Shu Hans koppling till den gångna handynastin genom att kalla dem för Shu istället för Han, därmed försäkrade Jinkejsarna sin regims legitimitet.
  2. ^ Not 5 i den kinesiska versionen av samma artikel
  3. ^ Enligt den kinesiska traditionen skriver den efterföljande dynastin föregående dynastis historia utifrån anteckningar gjorda av den föregående dynastin, historien samlas sedan i en bokserie.