Shangdynastin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shangdynastin
kinesiska: 商朝
Shāngcháo

1555 f.Kr.–1045 f.Kr.


Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Huvudstad Bo (Zhengzhou Shangstad)
Xibo (Yanshi Shangstad)
Ao
Yinxu (vid dagens Anyang)



Bildades 1555 f. Kr.
 – bildades ur Xiadynastin
Upphörde 1045 f.Kr.
 – uppgick i Zhoudynastin
I dag del av Kina Kina

Shangdynastin (商朝), även mot slutet Yindynastin(殷代), var en kinesisk kunglig dynasti som existerade från cirka 1555 f.Kr. till 1045 f.Kr.,[1] och som ska ha utropas av en kung med namnet Shang, efter Xiadynastins fall.

Shang ses som den första säkra dynastin, efter att den tidigare Xia inte nedtecknades förrän efter sitt fall. Länge spekulerade en del forskare att dynastin kanske aldrig existerat, men de fynden av orakelbenen i slutet av 1800-talet har gjort att dynastin idag är allmänt erkänd.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt folktraditionen var den siste Xiakungen en ondskefull regent som undanröjdes av den moraliskt ädla man som skulle grunda Shangdynastin. Antagligen är detta dock en efterkonstruktion, och moderna forskare anser att man inte ska se Xia, Shang och den senare Zhou som efterföljande dynastier, utan de var antagligen till viss del samtida.[1]

Orakelben hittade i Yin Xu.

Mycket man idag vet om Shangdynastin kommer ur den orakelbensskrift som hittades i slutet av 1800-talet. Kungarna under Shang lät spåmän hetta upp djurben och sköldpaddskal och sedan läsa framtiden i de sprickor som dök upp. De nedtecknade sedan skrift på skalen och benen som förklarade sprickorna. Denna skrift visar enkla meddelanden som visar mycket om Shangdynastins samhälle, och är den primitiva föregångaren till modern kinesiska.[2] Bland annat framgår ur symbolerna kungens roll inte bara som en politisk utan även en religiös ledare, och man vet med ganska stor säkerhet när olika kungar regerade.[3]

Shangdynastin såg även början av avancerad bronsgjutning samt tillverkningen av keramik, vin och kläder av linne och silke.[4]

Enligt tradition blev Shangkungarna framåt 1000-talet f.Kr. allt mer isolerade, medan tidigare underlydande krigsherrar började att göra uppror. Den sista Shangkungen, Shang Di Xin, ska ha varit en ondskefull, egoistisk regent. Precis som i slutet av Xia så vet man dock inte hur mycket sanning det ligger i detta, utan det är antagligen främst en efterkonstruktion av den stam som avsatte Shang och påbörjade Zhoudynastin.[5]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Yin Xu, ruinerna av Shangs sista huvudstad, nära den moderna staden Anyang.

Shangdynastins geografiska utbredning låg runt Gula flodens mellersta lopp.[6] Huvudstaden flyttades flera gånger under dynastin, och

Shangdynastins första kung Cheng Tang bildande runt 1600 f.Kr. de två huvudstäderna Bo och Xibo. Bo är sannolikt Zhengzhou Shangstad och Xibo är Yanshi Shangstad. Staden Ao (som är en alternativ kandidat för identifieringen av Zhengzhou Shangstad) grundades av Shang Zhong Ding var sannolikt Shangdynastins andra politiska centrum. Eventuellt var staden Ao även under lång tid Shangdynastins ceremoniella huvudstad och har även kallats just Shang. Omkring 1300 f.Kr. flyttas huvudstaden av kung Pan Geng slutligen till Yinxu vid dagens Anyang som förblev politiskt centrum under lång tid fram till Shangdynastins fall. Det alternativa dynastinamnet Yin kommer av en denna stad.[4][7]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Religionen under Shangdynastin var en vidareutveckling av den av Xiadynastin, med andra ord en blandning av diverse gudar och förfadersdyrkan. I många fall smälte de två samman, och förfäder blev med tiden gudar. Detta gällde både före detta kungar och "vanligt" folk som med tiden hyllades som gudar av sina ättlingar.[8]

En av de högsta gudarna, Di, var till skillnad från tidigare gudar inte nödvändigtvis på Shangregimens sida, utan kunde också vara emot dem när de skötte sig dåligt. Detta rättfärdigade uppror mot regimen, och var grunden till vad som senare skulle kallas Himlens mandat - idén att kungen inte får gudomligt stöd per automatik, utan måste visa sig förtjänt av det; när han slutar visa sig förtjänt upphör det gudomliga stödet, och kungen kan avsättas av folket.[8]

Shangdynastin är även en av få dynastier i Kinas historia som genomförde människooffer i religiösa sammanhang.[4]

Lista över regenter[redigera | redigera wikitext]

Se även Lista över Kinas kejsare
Namn enligt
Orakelbenen[9]
Namn enligt
Shiji[10]
Regeringsår[11][a]
Da Yi, 大乙 Tian Yi 天乙
Cheng Tang 成湯
1600 f.Kr.–
Da Ding, 大丁 (Tai Ding, 太丁) [b]
Wai Bing, 外丙 [c]
Zhong Ren, 中壬 [d]
Da Jia, 大甲 Tai Jia, 太甲
Bu Bing,卜丙 Wo Ding, 沃丁
Da Geng, 大庚 Tai Geng, 太庚
Xiao Jia, 小甲 Xiao Jia, 小甲
Da Wu, 大戊 Tai Wu, 太戊 [e]
Lü Ji, 呂己 Yong Ji, 雍己 [f]
Zhong Ding, 中丁 Zhong Ding, 中丁
Bu Ren,卜壬 Wai Ren, 外壬
Jian Jia, 戔甲 He Dan Jia, 河亶甲
Zu Yi, 祖乙 Zu Yi, 祖乙
Zu Xin, 祖辛 Zu Xin, 祖辛
Qiang Jia, 羌甲 Wo Jia, 沃甲
Zu Ding, 祖丁 Zu Ding, 祖丁
Nan Geng, 南庚 Nan Geng, 南庚
Yang Jia, 陽甲 Yang Jia, 陽甲 –1300 f.Kr.
Pan Geng, 盤庚 Pan Geng, 盤庚 1300 f.Kr.–
Xiao Xin, 小辛 Xiao Xin, 小辛
Xiao Yi, 小乙 Xiao Yi, 小乙 –1251 f.Kr
Wu Ding, 武丁 Wu Ding, 武丁 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.
Zu Geng, 祖庚 Zu Geng, 祖庚 1192 f.Kr.–
Zu Jia, 祖甲 Zu Jia, 祖甲
Lin Xin, 廩辛 Lin Xin, 廩辛
Kang Ding, 康丁 Geng Ding 庚丁 –1148 f.Kr.
Wu Yi, 武乙 Wu Yi, 武乙 1147 f.Kr.–1113 f.Kr.
Wen Wu Ding, 文武丁 Tai Ding 太丁 1112 f.Kr.–1102 f.Kr.
Di Yi, 帝乙 Di Yi, 帝乙 1101 f.Kr.–1076 f.Kr.
Di Xin, 帝辛 Di Xin, 帝辛 1075 f.Kr.–1046 f.Kr.

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det är stora osäkerheter kring regenttiderna.
  2. ^ Enligt Shiji avled Tai Ding innan han kröntes.
  3. ^ Enligt Orakelbenen regerade aldrig Wai Bing.
  4. ^ Enligt Orakelbenen regerade aldrig Zhong Ren.
  5. ^ Enligt Shiji regerade Tai Wu efter Yong Ji.
  6. ^ Enligt Shiji regerade Yong Ji före Tai Wu.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 35. ISBN 978-91-85873-88-3 
  2. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 36. ISBN 978-91-85873-88-3 
  3. ^ Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 37. ISBN 978-91-85873-88-3 
  4. ^ [a b c] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 42. ISBN 978-91-85873-88-3 
  5. ^ Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 43. ISBN 978-91-85873-88-3 
  6. ^ Hägerdal, Hans (2008). ”2. Kontroversiell forntid”. Kinas historia. Historiska media. sid. 32 - 33. ISBN 978-91-85873-88-3 
  7. ^ ”Establishing and Refining the Archaeological Chronologies of Xinzhai, Erlitou and Erligang Cultures” (på engelska) (pdf). Zhang, Qiu, Cai, Bo, Wang, och Zhong. http://www.kaogu.cn/uploads/soft/Chinese%20Archaeology/8/Establishing%20and%20Refining%20the%20Archaeological%20Chronologies%20of%20Xinzhai,%20Erlitou%20and%20Erligang%20Cultures.pdf. Läst 15 november 2016. 
  8. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 39. ISBN 978-91-85873-88-3 
  9. ^ Keightley, David N. (2014). ”Temple names” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 163–164. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&ots=v54f3QQ98L&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA163#v=onepage&q&f=false 
  10. ^ Sima Qian. ”殷本紀 - Annals of Yin” (på kinesiska, engelska). Shiji, 史记. Chinese Text Project. http://ctext.org/shiji/yin-ben-ji#n4568 
  11. ^ ”Building the Chronology of Early Chinese History” (på engelska). Lee, Yun Kuen i Press. University of Hawai'i Press. http://scholarspace.manoa.hawaii.edu/handle/10125/17161. Läst 18 november 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]