Deir-el-Medineh
| Deir-el-Medineh | |
 Deir-el-Medineh utanför Luxor | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Koordinater | 25°43′44″N 32°36′05″Ö / 25.72889°N 32.60139°Ö |
| Plats | Luxor |
| Land |  Egypten |
| Region* | Arabstaterna |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterier | i, iii, vi |
| Referens | 87 |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 1979 (? mötet) |
  Deir-el-Medineh
.
| |
| * Enligt Unescos indelning. | |
Deir-el-Medineh, eller Deir-al-Madinah, eller Deir el-Medina, (arabiska: دير المدينة), är en antik egyptisk by som var hem för de hantverkare som byggde tempel och gravar åt faraoner under det Nya rikets tidsperiod. Deir-el-Medineh ligger 1 km söder om Konungarnas dal vid Nilens västra flodbank nära det nuvarande Luxor, i Egypten.
Från Egyptens artonde dynasti (1550–1290 f.Kr.) bodde hantverkarna som anlade kungagravarna vid Deir-el-Medineh. De byggde även sina egna gravar i direkt anslutning till sina bostäder. Deras gravar från den artonde dynastin var enkla odekorerade schaktgravar. I dessa gravar har hittats mycket utrustning som har använts vid uppförandet av de kungliga gravarna. Under Egyptens nittonde dynasti (1290–1190 f.Kr.) blev gravarna i Deir-el-Medineh mer dekorerade med mycket färgglada väggmålningar och inristningar. Ofta avbildas olika scener från De dödas bok.[1] Den mest kända graven är den för dekoratören Sennedjem vars pyramidformade grav har blivit rekonstruerad. I nordvästra delen av Deir-el-Medineh finns ett tempel tillägnat gudinnan Hathor[2]. Byn var uppbyggd längs en huvudgata och de flesta husen är byggda i ett plan av lera, även om även sten användes mot slutet av byns existens.
Som mest ska byn varit 5600 m² och varit hem för ungefär 68 familjer[3], och omkring 40 ytterligare utanför murarna. Hantverkarna var t.ex. stenhuggare, spacklade, vattenbärare, målare eller dekoratörer och de kunde även vara administratörer.[2] Hantverkarna, som var egyptier, nubier och asiater, stod för bygget av huvuddelen av gravarna i Konungarnas och Drottningarnas dalar och templen i Thebes nekropolis, däribland de berömda gravarna över Tutankhamon och Nefertari och minnestemplen över Ramses II, Amenhotep II och Hatshepsut, vilka alla kan ses än idag.
Byns beskyddarinna var kobragudinnan Meretseger,[4] som sas bo på det pyramidformade berget al-Qurn som står mellan Deir al-Madinah och Konungarnas dal. I byn dyrkades även Maat, rättvisans och balansens gudinna, Thoth, skrivarnas och målarnas beskyddare samt Khnum, krukmakarnas och skulptörernas gud. Enligt en legend ska byns invånare även dyrkat Amenhotep I[5] som grundaren och beskyddaren av hantverkargillet.
Under sin aktiva tid hette bosättningen Set Maat her imenty Waset - "Maats plats, (alltså Sanningens plats) väster om Thebe". Det nuvarande arabiska namnet Deir-el-Medineh betyder stadens kloster. Vid tiden för den arabiska erövringen av Egypten, hade byns ptolemaiska tempel blivit en kristen kyrka.
Byn övergavs och plundrades senare under perioden efter Ramses XI:s död i slutet av Egyptens tjugonde dynasti (1190–1070 f.Kr.). Deir-el-Medineh grävdes ut av Ernesto Schiaparelli (1905–1909) och Bernard Bruyère (1922–1951)[6]. Tillsammans med det antika Thebe och Konungarnas dal blev Deir-el-Medineh år 1979 listat av Unesco som världsarv.[7][2]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Utgrävningsområdet vid Deir-el-Medineh.
Målning från Sennedjems grav.
En stele från Deir-el-Medineh.
En väggmålning från Deir-el-Medineh.
.jpg)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Schulz, Regine (1998). ”Att besegra döden - de thebans privatgravarna”. Egypten Faraonernas värld. H.F. Ullman. sid. 259-263. ISBN 3-8290-3042-8. http://www.bokus.com/bok/9783848007851/egypten-faraonernas-varld/. Läst 15 december 2014
- 1 2 3 ”TRAVELLING TO LUXOR? DON’T MISS DEIR EL-MEDINA” (på engelska) (html). Thomas Dowson, Archaeology Travel. http://archaeology-travel.com/archaeological-sites/deir-el-medina-luxor/. Läst 4 januari 2016.
- ↑ Häggman, Sofia (2025). Faraos egna arbetare: liv och död i Konungarnas dal (Första utgåvan). Natur & Kultur. sid. 31. ISBN 978-91-27-18696-5. Läst 25 december 2025
- ↑ Häggman, Sofia (2025). Faraos egna arbetare: liv och död i Konungarnas dal (Första utgåvan). Natur & Kultur. sid. 115. ISBN 978-91-27-18696-5. Läst 25 december 2025
- ↑ Häggman, Sofia (2025). Faraos egna arbetare: liv och död i Konungarnas dal (Första utgåvan). Natur & Kultur. sid. 172. ISBN 978-91-27-18696-5. Läst 25 december 2025
- ↑ Häggman, Sofia (2025). Faraos egna arbetare: liv och död i Konungarnas dal (Första utgåvan). Natur & Kultur. sid. 19. ISBN 978-91-27-18696-5. Läst 25 december 2025
- ↑ ”Ancient Thebes with its Necropolis” (på engelska) (html). UNESCO. http://whc.unesco.org/en/list/87. Läst 4 januari 2016.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Schulz, Regine (1998). Egypten Faraonernas värld. H.F. Ullman. ISBN 3-8290-3042-8. http://www.bokus.com/bok/9783848007851/egypten-faraonernas-varld/. Läst 15 december 2014
- Baines, John och Málek, Jaromir: Atlas of Ancient Egypt, Oxford: Equinox (1984).
- Uphill, Eric P.: Egyptian Towns and Cities. Shire Egyptology Series 8 (1988).
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Marie Parsons - Deir al-Madinah (engelska)