Dimitrij Bortnjanskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dmitri Bortnjanskyj.

Dimitrij Stepanovitj Bortnjanskij, född 28 oktober 1751 och död 10 oktober 1825, var en rysk tonsättare.

Bortnjanskij påbörjade musikstuder hos den italienske kompositören Baldassare Galuppi, som var anställd i Sankt Petersburg som direktör för hovkören, och fortsatte med understöd av Katarina II, studera i Italien. 1779 återvände han till Sankt Petersburg, blev 1796 dirigent för hovkören, vilken han lyckades höja till internationell berömmelse.

Redan i Italien hade Bortnjanskij lyckats få ett par operor uppförda som Creonte (1776) och Quinto Fabio (1778). Från samma tid stammar hans opera Alcide, och senare följde Le faucon (1786) och Le fils rival (1787). Bortnjanskij skrev dessutom kammarmusik, pianosonater, sånger samt en symfoni. Som hans mest betydande insats brukar dock anses hans omfattande kyrkomusikaliska produktion, som delvis bygger på den grekisk-ortodoxa liturgins toner. Dessa utgavs i ny upplaga i 10 band av Pjotr Tjajkovskij.

Källor[redigera | redigera wikitext]