Doktor Jekylls testamente

Från Wikipedia
Doktor Jekylls testamente
Studioalbum av Kjell Höglund
Utgivning1 februari 1979
Inspelat1978 - januari 1979
GenreRock, Vispop, Visa
Längd58:19
SpråkSvenska
SkivbolagAlternativ
ProducentJanne Hansson, Anders Bjurström, Kjell Höglund
Kjell Höglund-kronologi
Hjärtat sitter till vänster
(1975)
Doktor Jekylls testamente
(1979)
Vägen mot Shangri-La
(1980)

Doktor Jekylls testamente är Kjell Höglunds sjätte musikalbum, utgivet i februari 1979 på skivbolaget Alternativ.[1][2][3]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Doktor Jekylls testamente fick en positiv recension i Expressen, som skrev att det "börjar alldeles bestämt dra ihop sig till ett mycket välförtjänt genombrott" för Kjell Höglund, och att det var "en förträfflig LP."[3] Även i Dagens Nyheter mottog skivan fin kritik: "Kjell Höglund bär med små medel fram både mjukt sensuella och skakande texter med samma genomträngande kraft," skrev recensenten.[4] Recensenten i Göteborgs-Tidningen tyckte också mycket om skivan och ansåg att Höglund var "en grabb som ämnar tänka själv och ta ställning därefter! Som vanligt är gitarrspelet av god klass liksom Höglunds högst personliga melodier och texter."[5]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Text och musik: Kjell Höglund.

Sida A[redigera | redigera wikitext]

  1. "Slutstrid" - 8:06
  2. "Höglund har blivit gammal" - 3:37
  3. "Fixa nycklar" - 2:25
  4. "På det mest depraverade stället i stan" - 4:52
  5. "Till jordens medelpunkt" - 2:13
  6. "Erotisk minoritet" - 3:29
  7. "Tibetanskt te" - 3:51

Sida B[redigera | redigera wikitext]

  1. "Lugnare vatten" - 2:52
  2. "Lista över försök till lösning" - 1:34
  3. "Kär i drottningen" - 0:34
  4. "Döda dogmer" - 3:48
  5. "Herr Ateist" - 0:55
  6. "Desertören" - 16:57
  7. "En höstdag i Paris" - 1:56

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Doktor Jekylls testamente. Svensk mediedatabas. http://smdb.kb.se/catalog/id/001892394. Läst 11 januari 2015. 
  2. ^ Dagens Nyheter, 2 februari 1979, s. 9. Läst 19 juli 2020.
  3. ^ [a b] Expressen, 25 februari 1979, s. 4. Läst 19 juli 2020.
  4. ^ Dagens Nyheter, 2 februari 1979. Läst 15 januari 2021. Notera att recensionen blev utsatt för ett bortfallet ord mot slutet, så att det stod att musikern Thomas Almqvists gitarrspel "knappast heller gör Höglunds sånger effektfulla"; poängen var egentligen att gitarrspelet "knappast heller gör Höglunds sånger mindre effektfulla." Detta korrigerades i Dagens Nyheter dagen därpå, 3 februari 1979.
  5. ^ Göteborgs-Tidningen, 14 mars 1979. Läst 23 januari 2021.