Dore Hoyer
| Dore Hoyer | |
 | |
| Född | 12 december 1911[1][2][3] Dresden[4] |
|---|---|
| Död | 31 december 1967[1][2][5] (56 år) Berlin[6] |
| Begravd | Hauptfriedhof Frankfurt |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Palucca Hochschule für Tanz Dresden  |
| Sysselsättning | Dansare, koreograf |
| Redigera Wikidata | |
Dore Hoyer, född 12 december 1911 i Dresden, död 31 december 1967 i Berlin, var en tysk dansare, koreograf och danslärare.[7] Hon anses vara en av de främsta solodansarna inom den tyska traditionen av Ausdruckstanz (fridans).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Som ung undervisades Hoyer i rytmik och gymnastik. Hon tränades först enligt Hellerau-Laxenburgs idéer 1927–1928, och därefter i expressionistisk fridans hos Gret Palucca åren 1929–1930.[8] År 1931 arbetade hon som solist in Plauen, och 1933 blev hon balettmästare i Oldenburg.[9] År 1932 förälskade hon sig i den 18-åriga musikern Peter Cieslak, som hade komponerat musik till ett antal solodanser som hon koreograferade och dansade. Cieslak dog 5 april 1935, möjligen på grund av självmord.[9]
Åren 1935–1936 turnerade hon i Tyskland, Nederländerna, Danmark och Sverige med Mary Wigmans dansgrupp. Hon och andra dansare fotograferades då av konstnären Edmund Kesting.[10] År 1937 blev hon porträtterad av den expressionistiske målaren Hans Grundig.[11]
Åren 1940–1941 deltog hon i Hans Niedecken Gebhards kortvariga Deutsche Tanzbühne i Berlin.[8] Under andra världskriget framträdde hon på flera platser, bland annat i Graz 1943.[12] Efter kriget tog hon över det som hade varit Mary Wigman-Schule i Dresden och ändrade skolans namn till D.-Hoyer-Studio.[13] Under Hoyers ledning skapade skolan Dances for Käthe Kollwitz. Hon delade Käthe Kollwitz motstånd mot våld och elitism, förenat med empati för de svaga i samhället.[8] År 1948 stängdes D.-Hoyer-Studio av ekonomiska skäl, det var svårt att få de anslag som behövdes.[8]
År 1949 blev hon i stället ledare för baletten vid Staatsoper i Hamburg, där hon fick full konstnärlig frihet,[8] och kunde fortsätta sin verksamhet som solist och koreograf. Hon lämnade operan 1951.[8]
Under 1950-talet bodde hon på olika platser, Mannheim (1952), Ulm (1954), Aten (1956), Berlin (1957), Salzburg (1963), Frankfurt (1965) och Sydamerika. Från 1962 undervisade hon vid Hamburg Konstakademi.[12]
Hennes sista framträdande skedde 1967 på Theater des Westens i Berlin.[14][9]
Skuldsatt och med framtidsutsikten att hon aldrig skulle kunna dansa mer på grund av en knäskada, tog hon sitt liv i Berlin den 31 december 1967.[7]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Engelska och tyska Wikipedia.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] SNAC, Dore Hoyer, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] filmportal.de, Dore Hoyer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Dore Hoyer.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 19 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Proleksis enciklopedija, Dore Hoyer.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Dore Hoyer / Choreographer”. Chamber Dance Company. Arkiverad från originalet den 23 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140223085255/http://depts.washington.edu/uwdance/cdc/archive/repertoire.php?t=chor&id=6. Läst 19 februari 2014.
- ^ [a b c d e f] Partsch-Bergsohn, Isa (1994). Modern dance in Germany and the United States : crosscurrents and influences. Chur: Harwood Acad. Publ. sid. 122. ISBN 3718655578. http://books.google.co.uk/books?isbn=3718655578
- ^ [a b c] ”Dore Hoyer (1911-1967)” (på tyska). Arkiverad från originalet den 7 april 2018. https://web.archive.org/web/20180407183754/http://www.deutsches-tanzarchiv.de/archiv/nachlaesse-sammlungen/h/dore-hoyer/. Läst 13 mars 2014.
- ^ Edmund Kesting et la danse les doubles et multiples expositions.
- ^ Toepfer, Karl (1998). Empire of ecstasy : nudity and movement in Germany body culture, 1910-1935. Berkeley: University of California Press. ISBN 0520206630. http://publishing.cdlib.org/ucpressebooks/view?docId=ft167nb0sp. Läst 21 november 2015
- ^ [a b] Alexander Rudin. ”Hoyer, Dore” (på tyska). Neue Deutsche Biographie. sid. 667. Arkiverad från originalet den 23 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140223154152/http://www.deutsche-biographie.de/sfz33995.html. Läst 19 februari 2014.
- ^ Newhall, Mary Anne Santos (2009). Mary Wigman. London: Routledge. ISBN 0415375274. http://books.google.com/books?id=oR9-AgAAQBAJ
- ^ Cultural news from Germany. "10-11". Bonn: Inter Nationes. 1967. sid. 6.
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Bell-Kanner, Karen (1 January 1991). The Life and Times of Ellen Von Frankenberg. Taylor & Francis. sid. 118–. ISBN 978-3-7186-5110-8. http://books.google.com/books?id=P6OOR0lplq0C&pg=PA118