Dressin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För det tvåhjuliga vägfordonet under samma namn, se Dressin (cykel).
Fyrhjulig cykeldressin för nöjesresor.
Pumpdressin.

En dressin, av franska draisine, är ett litet järnvägsfordon som framför sig själv. De har högst fyra hjul men vanligen endast tre hjul och framdrivs antingen genom stakning, sparkning, trampning, hävstång eller motor.[1]

Dressiner är ej tågfordon och inte ämnade att framföras i tågtjänst, utan används för underhåll, besiktning, personalförflyttning eller nöjesresor. De skall heller inte förväxlas med tralla, då en dressin själv ska kunna framföras, jämfört med trallan som är ämnad att skjutas eller dras.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Namnet kommer från den tyska uppfinnaren Karl Drais (17851851) som 1818 uppfann en föregångare till cykeln som fick namnet "draisine", svenska dressin (se Dressin (cykel)). Dessa dressiner försvann ganska snabbt, varav namnet "dressin" kom att emigrera till järnvägsfordonet vid samma namn. SAOB har belägg för namnet "dressin" i dess nya mening redan från 1866, funnen i utställningskatalogen för Stockholmsutställningen 1866, skriven av Georg Swederus.[1]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Motordressin tillhörande inlandsbanan i Vilhelmina.

Efter hur den framföres uppdelas dressiner ofta i:

  • Trampdressiner
  • Pumpdressiner
  • Motordressiner
  • Dragdressin

Inom det militära har även förekommit pansardressiner, motordressiner som försetts med pansarkaross och i flera fall beväpning.

Historisk användning[redigera | redigera wikitext]

Dressiner användes förr i tiden av banbetjäningen (banvakter/banarbetare) för inspektioner och personalbefordran längs järnvägslinjerna. Den trehjuliga cykeldressinen, som var vanligast i Sverige, är gjord för att en person snabbt ska kunna lyfta den av spåret om ett tåg närmar sig. I Sverige har vanligtvis använts trampdressiner av flera märken, bland annat Walters verkstäder i Mullhyttemo, Fjugesta maskinfabrik i Fjugesta och Tebeverken i Lindesberg.

Rälsbilar, som kan vara billigare vid inköp än dressiner,[2] och kan köras från ställe till ställe på landsvägar och därmed inte stör tågtrafiken,[3] har kommit att ersätta dressiner sedan 1980-talet. Även säkerhetsskäl har bidragit till att dressiner har tagits ur bruk på många järnvägar. Dressiner körs ofta på nedlagda järnvägar av särskilda föreningar och kan även integreras i ett områdes turismutbud.[4] Tack vare låga drift- och underhållskostnader kan dressindrift lämpa sig speciellt bra till små föreningar.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Dressin”. Svenska Akademiens Ordbok. saob.se. 1922. https://www.saob.se/artikel/?seek=dressin&pz=1. Läst 3 november 2021. ”DRESSIN. Ordformer: förr (i beteckning 1) skrifvet draisine. Etymologi: af namnet på uppfinnaren af ifrågavarande båda slags fordon, tysken C. v. Drais. Beteckning 1: (förr) ett slags primitiv tvåhjulig velociped med styrbart framhjul o. som framdrefs medelst sparkar mot marken. Beteckning 2: järnv. (företrädesvis vid inspektion af banlinje användt) tre- l. fyrhjuligt mindre järnvägsfordon som stakas l. sparkas l. trampas fram (jfr TRALLA, sbst.) l. (då det är fyrhjuligt) vanl. framdrifves medelst häfstång l. vef o. utväxling l. (i senare tid) motor.” 
  2. ^ Longworth 2010, s. 138.
  3. ^ Longworth 2010, s. 139.
  4. ^ Longworth 2010, s. 213.
  5. ^ Longworth 2010, s. 214-215.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Longworth, Jim (2010) (på engelska). Triking the Length : a short history of Railway Track Vehicles in New South Wales, 1855–1984. Redfern, New South Wales, Australien: Australian Railway Historical Society, New South Wales Division. ISBN 978-0-9805106-9-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]