Duguay-Trouin (kryssare, 1923)
| ||
 | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Lätt kryssare | |
| Fartygsklass | Dugay-Trouin-klass | |
| Operatör |  Frankrikes flotta | |
| Namne | René Duguay-Trouin | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Arsenal de Brest | |
| Kölsträckt | 2 augusti 1922 | |
| Sjösatt | 14 augusti 1923 | |
| Levererad | 2 november 1926 | |
| Öde | Tagen ur tjänst den 19 mars 1952, senare skrotad | |
| Tekniska data | ||
| Längd ö.a. | 181,3 meter | |
| Bredd | 17,5 meter | |
| Djupgående | 6,14-6,3 meter | |
| Deplacement | 7 249-9 350 ton | |
| Maskin | 4 x växlade ångturbiner 102 000 shp (76 000 kW) | |
| Kraftkälla | 8 x Guyot-pannor | |
| Maximal hastighet | 33 knop (61 km/h) | |
| Räckvidd | 3 000 nautiska mil (5 600 km) vid 15 knop | |
| Besättning | 27 officerare 551 sjömän | |
| Bestyckning | Ursprunglig: 4 x dubbelmonterade 15,5 cm sjömålskanoner 4 x enkelmonterade 7,5 cm luftvärnskanoner 4 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber Efter 1943: 4 x dubbelmonterade 15,5 cm sjömålskanoner 4 x enkelmonterade 7,5 cm luftvärnskanoner 15 x enkelmonterade 20 mm luftvärnskanoner 3 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor Efter 1944: 4 x dubbelmonterade 15,5 cm sjömålskanoner 4 x enkelmonterade 7,5 cm luftvärnskanoner 3 x dubbelmonterade 40 mm luftvärnskanoner 20 x enkelmonterade 20 mm luftvärnskanoner | |
| Flygplan | 2 x Gourdou-Leseurre GL-812, senare GL-832 1 x katapult | |
| [1] | ||
Duguay-Trouin var det första fartyget i sin klass av franska lätta kryssare, som byggdes i början av 1920-talet. Hon fick sitt namn efter René Duguay-Trouin. Hon patrullerade Medelhavet under spanska inbördeskriget och efter andra världskrigets utbrott jagade hon nazistiska slagskepp innan hon internerades efter Frankrikes fall och fram till 1943. Hon deltog sedan i de allierades operationer i Medelhavet, stödde landstigningen i Provence och besköt nazistiska och fascistiska trupper vid Italiens kuster fram till krigsslutet. Duguay-Trouin deltog sedan i krigen i Algeriet och i Indokina.
Design och beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Duguay-Trouin-klassens design baserades på en förbättrad version av en design från 1915, men omarbetades för en högre hastighet och en kraftfullare bestyckning för att matcha den brittiska Emerald-klassen och den amerikanska Omaha-klassens lätta kryssare. Fartygen hade en total längd på 175,3 meter, en bredd på 17,2 meter och ett djupgående på 5,3 meter. Deras deplacement var 8 128 ton vid standardlast och 9 655 ton vid fullast. Deras besättning bestod av 591 man när de tjänstgjorde som flaggskepp.[2]
Konstruktion och tjänstgöring[redigera | redigera wikitext]
Förkrigstiden[redigera | redigera wikitext]
Duguay-Trouin kölsträcktes den 4 augusti 1922[3] och var den första stora enheten som påbörjades i Frankrike efter första världskriget.[4] Hon sjösattes den 14 augusti 1923[3] och var en av de längsta lätta kryssarna på den tiden, vilket gjorde henne till ett snabbt fartyg som kunde hålla 30 knop under en hel dag under sjötesterna.[4] Hon levererades den 2 november 1926.[3]
Efter färdigställandet tilldelades hon 2:a eskadern och baserades i Brest. År 1929 blev hon flaggskepp för 3:e lätta divisionen i Medelhavet och 1931 genomförde hon en längre kryssning till Indokina, som då var en fransk koloni. Duguay-Trouin återvände till 2:a eskadern i Brest 1932, den här gången som flaggskepp, och stannade där till 1935.
År 1936 deltog hon i den internationella insatsen för att skydda sjöfarten i Medelhavet mot bakgrund av det spanska inbördeskriget. Vid detta tillfälle målades de övre tornen i blå-vita-röda färger för att underlätta identifiering och undvika attacker från krigförande parter.[3]
År 1936 omvandlades hon ett artilleriutbildningsfartyg.[5] Följande år moderniserades hon, bland annat med ett förstärkt luftvärnsartilleri.[6]
I juni 1939 anslöt hon sig till 6:e kryssardivisionen.
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Frankrike förklarade krig den 3 september 1939 när Duguay-Trouin befann sig i Dakar.[4] Tillsammans med andra franska och brittiska fartyg inledde hon patruller i Atlanten efter tyska slagskepp.[5] Den 16 oktober 1939 erövrade Duguay-Trouin det tyska handelsfartyget Halle 200 sjömil (320 km) sydväst om Dakar. Halles besättning sänkte fartyget för att förhindra att det togs till fånga.
I början av maj 1940 förflyttades hon till östra Medelhavet, med bas i Beirut, för operationer i Adriatiska havet och Dodekaneserna.
I juli 1940, efter den franska kapitulationen, anslöt hon sig till amiral René-Émile Godfroys Force X i Alexandria, Egypten;[5] där avväpnades hon enligt överenskommelse mellan de brittiska och franska amiralerna under Operation Catapult och internerades av britterna från den 22 juni 1940.[4][3] Axelmakterna ockuperade den så kallade fria zonen i november 1942, vilket gjorde vapenvilan mellan Frankrike och Tyskland omöjlig och Duguay-Trouin återvände till de allierade den 30 maj 1943.[3] Hon rustades upp i juli,[7] och efter modernisering i Casablanca och Oran,[7][8] återgick hon i aktiv tjänst i september 1943.[3] Under sin ombyggnad fick Duguay-Trouin sina torpedtuber och flygplan borttagna,[6] och fick istället 4 stycken 75 cm luftvärnskanoner, 15 20-millimeters kanoner och 10 13,2-millimeters kulsprutor.[5]
I mars 1944 transporterade hon trupper mellan Alger, Ajaccio, Oran och Neapel.[5] Hon stödde landstigningarna i södra Frankrike i augusti 1944[9][3]och utförde därefter beskjutningar längs den italienska kusten med flankstyrkan fram till april 1945.[3]
Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]
Den 10 och 11 maj 1945 besköt Duguay-Trouin byar i Algeriet under massakern i Sétif och Guelma och öppnade eld i tio fall.[10]
Den 28 maj 1947, när Indokinakriget bröt ut, lämnade Duguay-Trouin Toulon för Fjärran Östern via Diego-Suarez på Madagaskar,[3][5] och anlände till Saigon den 13 november 1947.[5] Hon stannade i regionen till september 1951[3] som flaggskepp för Fjärran Östern-divisionen och understödde landsättningsgrupper med eldunderstöd från 1948 till oktober 1951.[5]
Duguay-Trouin togs slutligen ur bruk den 19 mars 1952,[9] och såldes för skrotning 1953.[3]
|
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Whitley, p. 38
- ^ Jordan & Moulin, p. 30
- ^ [a b c d e f g h i j k l] ”le croiseur Duguay Trouin”. Prisonniers de Guerre. 19 January 2017. https://prisonniers-de-guerre.fr/le-croiseur-duguay-trouin/.
- ^ [a b c d] ”Duguay-Trouin”. www.netmarine.net. http://www.netmarine.net/bat/fregates/duguay/celebre3.htm.
- ^ [a b c d e f g h] ”Duguay-Trouin - Croiseur”. memorial-national-des-marins.fr. https://memorial-national-des-marins.fr/f/184276-duguay-trouin.
- ^ [a b] ”Croiseurs Classe Duguay Trouin”. www.secondeguerre.net. 19 September 2017. https://www.secondeguerre.net/articles/navires/fr/cr/na_classeduguaytrouin.html.
- ^ [a b] Godefroy 1953.
- ^ Guiglini, Jean; Moreau, Albert. Les Croiseurs De 8000 Tonnes. Marines Edition. ISBN 2909675203
- ^ [a b] ”Duguay-Trouin”. www.netmarine.net. http://www.netmarine.net/bat/fregates/duguay/celebre3.htm.
- ^ ”Le cas de Sétif-Kherrata-Guelma (Mai 1945) | Sciences Po Violence de masse et Résistance - Réseau de recherche” (på franska). www.sciencespo.fr. https://www.sciencespo.fr/mass-violence-war-massacre-resistance/fr/document/le-cas-de-sa-tif-kherrata-guelma-mai-1945.
Källförteckning[redigera | redigera wikitext]
- Godefroy, René-Emile (1953) (på franska). L'Aventure de la force X (escadre française de la Méditerranée orientale) à Alexandrie. Paris: Plon
- Guiglini, Jean. French Light Cruisers: The First Light Cruisers of the 1922 Naval Program, Part 1.
- Guiglini, Jean. French Light Cruisers: The First Light Cruisers of the 1922 Naval Program, Part 2.
- Jordan, John (2013). French Cruisers 1922–1956. Barnsley, UK: Seaforth Publishing
- Whitley, Michael J. (1995). Cruisers of World War II: An International Encyclopedia. London: Arms and Armour Press