Earnest Evans

Från Wikipedia
Version från den 16 juli 2017 kl. 14.29 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.4.2))
Earnest Evans
OriginaltitelĀnesuto Ebansu
År1991
UtvecklareWolf Team
UtgivareJP: Wolf Team
NA: Renovation
Genreplattform, action
Antal spelare1
FormatJP: Sega Mega-CD
NA: Sega Genesis
Medieformatkassett, CD-rom
Arbetslag
MusikMotoi Sakuraba
Spelserie
UppföljareEl Viento
Distribution
Japan20 december 1991 (Mega-CD)
USAdecember 1992 (Genesis)

Earnest Evans (アーネスト・エバンス Ānesuto Ebansu) är ett plattforms-actionspel från 1991, utgivet i Japan till Sega Mega-CD, och i Nordamerika till Sega Genesis. Spelet utvecklades av Wolf Team som också utgav det i Japan, medan det i Nordamerika utgavs av Renovation.[1] Precis som Sol-Feace, släpptes musiken även på en CD-skiva.[2] Spelet är det första i en trilogi spel, och följs upp av El Viento och Anett Futatabi.[3]

Spelet är sidscrollande och huvudpersonen använder sig av en piska. Spelet påminner något om de i Castlevaniaserien. Ytterligare vapen som kan hittas är exploderande stenar, morgonstjärna, och ett hammarliknande vapen. Äventyret går genom ruiner i Mexiko, och Peru, på tåg i rörelse, en skog, och Grand Canyon.[4]

Handling

Under 1930-talet får en man vid namn Earnest Evans reda på att tre uråldriga andar hotar att förinta hela Jorden. Han ger sig ut för att leta efter dem, men skadas innan han kan hitta alla tre. Flera år senare fortsätter hans sonson Earnest Evans III resan för att rädda mänskligheten från undergång.

Samtidigt letar den rivaliserande skattjägaren Brady Tresidder efter samma andar, för att förinta världen. Evans måste hitta dem först. På sin resa stöter han på den unga grönhåriga flickan Annet Myer i ruinerna i Peru, och hon bestämmer sig för att slå följe med honom. De stöter snart på den mystiske personen Sigfried, som har motiv okända, men verkar känna till en hel del om Hastur och hans sekt.[5]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 5 juni 2014.

Fotnoter

Externa länkar