Edvard Gylling
| Edvard Gylling | |
 | |
| Född | 30 november 1881 Kuopio, Finland |
|---|---|
| Död | 14 juni 1938 (56 år) Moskva |
| Begravd | Kommunarka skjutbana |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland, Sovjetunionen och Finland |
| Utbildad vid | Kejserliga Alexanderuniversitetet  |
| Sysselsättning | Politiker[1], statistiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag | |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Politiskt parti | |
| Finlands Socialdemokratiska Parti Sovjetunionens kommunistiska parti | |
| Utmärkelser | |
| Sampo-orden (2019)[2] Arbetets Röda Fanas orden | |
| Redigera Wikidata | |
Edvard Otto Vilhelm Gylling, född 30 november 1881 i Kuopio, Finland, död 14 juni 1938 i Sovjetunionen, var en finlandssvensk socialist, framträdande på den röda sidan under finska inbördeskriget och senare ledare för Karelska Autonoma Socialistrepubliken.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gylling disputerade 1909 på en avhandling om torparinstitutionens utveckling under den svenska tiden i Finland. Den byggde på erfarenheter han fått under sitt arbete 1904–1906 i statistikkommittén för ålderspensions- och arbetslöshetsförsäkring. Han verkade också som aktuarie på Tullverkets och Helsingfors stads statistikkontor, undervisade i nationalekonomi på Företagarnas handelsinstitut 1906–1907 och valdes till sekreterare i Lantdagens jordbruksutskott. Mellan 1910 och 1918 var han docent i statistik vid Helsingfors universitet.
Åren 1908 till 1917 var Gylling socialdemokratisk ledamot av Lantdagen. Under inbördeskriget var han finanskommissarie i den röda regeringen. Den 1 mars 1918 undertecknade han och Oskari Tokoi ett fördrag med Vladimir Lenin och Josef Stalin. Efter att den röda sidan i inbördeskriget förlorat, flydde Gylling 1918 till Sverige och reste 1920 vidare till Sovjetunionen på Lenins inrådan. Han blev där ansvarig för byggandet av socialismen i Karelen och var ordförande för Karelsk-finska socialistiska sovjetrepublikens folkkommissariat 1920–1935. Han samarbetade bland annat med Kustaa Rovio.
Han föll i onåd hos Stalin, avsattes, anklagad för nationalism, och arkebuserades 1938.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Befolknings-, invaliditets- och inkomstförhållanden uti Tusby, Humppila, Kymmene, Raisälä och Vihanti kommuner år 1903. Statistisk undersökning.. Invaliditetsförsäkringskomiténs publikation 2, 3. 1906-07.. Hfors. 1906-1907. Libris 2996636
- Statistiska bidrag till svenska folkstammens historia i Finland.. [Hfors]. 1911. Libris 2681350
- Suomen torpparilaitoksen kehityksen pääpiirteet Ruotsinvallan aikana : huvuddragen av utvecklingen av torpinstitutionen i Finland under svenska väldet. Helsinki. 1909. Libris 2050185
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Eneberg, Kaa (2007). Knuts ask och kejsaren av Karelen : om den svenska Rysslandsfebern (1. uppl.). Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 10607049. ISBN 978-91-7224-057-5
- Sahlström, Anna-Lisa (2009). Den sista fursten : en berättelse om Edvard Gylling. [Helsingfors]: Söderström. Libris 11363932. ISBN 978-951-52-2601-3
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, 910385, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, blogit.ulkoministerio.fi , läst: 29 november 2023.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Edvard Gylling.- ”Gylling, Edvard”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5115-1416928957721
