Einar Hedin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Einar Hedin
Född29 maj 1889[1][2]
Gefle församlingSverige[1][2]
Död22 juli 1959[1][2] (70 år)
Oscars församlingSverige[1][2]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningSkribent[1]
FöräldrarErik Alfred Hedin[1]
Edith Wilhelmina Wahlström[1]
Redigera Wikidata

Einar Hedin, född 29 maj 1889 i Gävle, död 22 juli 1959 i Stockholm, var en svensk författare och arkivarie.

Einar Hedin var son till arkitekten Erik Alfred Hedin. Efter mogenhetsexamen i Gävle 1907 blev han student vid Uppsala universitet och avlade filosofisk ämbetsexamen och folkskollärarexamen 1913. Einar Hedin blev 1916 extraordinarie tjänsteman vid utrikesdepartementets pressavdelning och 1919 2:e arkivarie där. 1927 avlade han en filosofie licentiatexamen vid Uppsala universitet. Hedin blev 1928 tillförordnad och 1931 ordinarie förstearkivarie vid utrikesdepartementet och var 1949-1950 tillförordnad chef för departementets arkiv. Han erhöll 1953 kansliråds namn.

Einar Hedin författade ett flertal tidnings- och tidskriftsartiklar baserade på sin arkivforskning, främst om diplomatihistoria. Han var även en skicklig amatörviolinist och medlem i Mazerska kvartettsällskapet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Einar Hedin, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12729, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860-2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, omnämnd som: 18890529-053 Hedin, Einar Kansliråd, läst: 16 februari 2020.[källa från Wikidata]