Eira Hellberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eira Hellberg
Eira Hellberg 1913.jpg
Född14 december 1884[1]
Hudiksvalls församling[1], Sverige
Död24 juni 1969[2] (84 år)
Sofia församling, Sverige
MedborgarskapSverige
SysselsättningFörfattare, journalist
FöräldrarOtto Hellberg[1]
Redigera Wikidata

Aurora Amalia Eira Maria Hellberg (pseudonymen Jaya), född 14 december 1884 i Hudiksvall, död 24 juni 1969 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk journalist och författare.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till överläkare Otto Hellberg och hans fru Maria Hallman. Hon genomgick Karlstads elementarläroverk för flickor och gymnasieutbildning i Stockholm.

Under första världskriget bildade Hellberg den frivilliga försvarsorganisationen Kvinnorna och landet. Hon var även verksam inom Kvinnornas Uppbåd.[4]

Eira Hellberg är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[5]

Anställningar[redigera | redigera wikitext]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

  • Reseskildringar och korrespondenser från Balkankriget 1912.
  • Krigskorrespondent 1915–1918
  • Klarsyn och mediumutbildning 1929?

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Hos de kungliga, 1913
  • En haremsflickas brev, 1919
  • Det nakna trädet, 1919
  • Sällsamma protokoll, 1919
  • Telepati och occultism, 1921
  • När gränsen glider, 1923
  • Lilla hushållets kokbok,1928
  • Vägen till det okända (Lärobok), 1929

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Hudiksvalls kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010078/C I/5 (1879-1894), bildid: A0014807_00147, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 7 juli 2019, ”161,dec,14,,1,....Eira”.[källa från Wikidata]
  2. ^ omnämnd som: Eira Hellberg, person-ID på ČSFD: 331671, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Eira Hellberg”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=57418. Läst 24 juni 2013. 
  4. ^ Kronberg, Klas, red (2016), Sömmerskor, tornsvalor och soldater - kvinnors försvarsarbete i Sverige sedan första världskriget. Stockholm: Armémuseum. Sid. 35.
  5. ^ SvenskaGravar

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]