Ekmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ekmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Baeolophus inornatus -San Luis Obispo, California, USA-8 (3).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteGråmesar
Baeolophus
ArtEkmes
B. inornatus
Vetenskapligt namn
§ Baeolophus inornatus
Auktor(Gambel, 1842)
Synonymer
  • Parus inornatus
  • Kalifornisk gråmes
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ekmes[2] (Baeolophus inornatus) är en nordamerikansk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Ekmesen är en stor (15-16 cm), enfärgat gråbrun mes med en kort tofs. Den är nästan identisk med blek gråmes och de båda behandlades fram tills nyligen som en och samma art. Ekmesen är i genomsnitt något mörkare och brunare. Lätena skiljer sig tydligare åt, där sången består av starka visslande fraser som "tjiboo tjiboo" och lätena tunna och ljusa toner följda av enkla hårda: "si si si chrr".[4][5]

Oak Titmouse (19208880169).jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ekmesen återfinns i västra Nordamerika och delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Ekmes och blek gråmes behandlades tidigare som en och samma art.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare inkluderades arterna i Baeolophus i släktet Parus men efter jämförande genetiska och morfologiska studier[6] behandlar idag de flesta auktoriteter Baeolophus som ett distinkt släkte.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ekmesen hittas som namnet avslöjar i öppen ekskog och närliggande träd. Den ses vanligen i par eller små familjegrupper, på jakt efter frön och insekter. Fågeln häckar från slutet av mars till mitten av juli och lägger endast en kull. Paren håller ihop livet ut och reviren hävdas året runt. Arten är huvudsakligen stannfågel.[5][4]

Ekmes med föda åt ungar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus inornatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Oak Titmouse (Baeolophus inornatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59881 19 maj 2019).
  5. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 319. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]