Ekoturism
 |
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2011-07) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Ekoturism är en form av turism, vars mål är att skydda naturen genom att ta hänsyn till resmålets ekologiska begränsningar och att bidra till en hållbar utveckling i området som besöks genom att se till lokalbefolkningens välbefinnande. Ordet ekoturism myntades 1983 av Héctor Ceballos-Lascuráin vid Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Han talade då om såväl aktiviteten som attityden hos resenären. Han framhöll också naturvården, men inte några lokalekonomiska eller sociala aspekter. Under rubriken The future of ecotourism i Mexico Journal (1988) beskrev han det som: ”Turism till relativt ostörda eller icke förorenade naturområden med det speciella målet att studera, beundra och avnjuta landskapet och dess vilda växter och djur, tillsammans med kulturaspekter (historiska och befintliga) som återfinns i dessa områden. Ekologisk turism förutsätter ett vetenskapligt, estetiskt och filosofiskt närmande, fastän den ekologiske turisten inte måste vara professionell forskare, konstnär eller filosof. Det viktiga är att personen som praktiserar ekoturism har möjlighet att ägna sig åt naturen på ett sätt som de flesta människor inte kan i sitt dagliga stadsliv.
Ekoturismens grunder
Ekoturism bygger precis som vanlig turism på människors vilja att resa till och vistas på platser som ligger utanför deras hemort, med betoning på människors intresse för miljön och vilja att göra så lite skada på denna som möjligt. Ekoturism är därför ekologisk och ekonomisk turism i kombination. Detta innebär att turismformen medvetet skapar efterfrågan för aktiviteter som uppfyller begreppets definition. Aktiviteterna är oftast relaterade till naturen och eftersträvar en positiv effekt för lokalbefolkningens levnadsvillkor, men ekoturism kan även bedrivas i städer med kulturbesök, bara arrangemanget uppfyller ekoturismens målsättning.
Ett exempel på sådan ekoturism är olika slags djursafarier som även gynnar lokalbefolkningen genom att de kan anställas som till exempel guider, förare och lodgepersonal. Detta ger lokalbefolkningen en inkomstkälla och gör det mer sannolikt att djuren bevaras. Gorillor är exempel på djur som gynnats av denna form av ekoturism. Valar är andra vanliga djur som researrangörer inom ekoturism anordnar safarier för.
Kvalitetsmärkningsystem
Det finns flera kvalitetsmärkningssystem för ekoturism. I dessa definieras de olika krav som ett arrangemang måste uppfylla för att anses som bra ekoturism enligt systemet.
I Sverige är kvalitetmärkningssystemet Naturens Bästa det vanligaste. Varg- och björnsafari i Härjedalen och turer med hundspann i fjällen är exempel på arrangemang märkta enligt detta system. Naturens bästa används även av Sveriges turistråd i marknadsföringen av svensk ekoturism utomlands.
Kritik
Kritik som framförts mot ekoturism är att en eventuell flygresa alltid innebär en betydande miljö- och resurspåverkan, vilken sällan brukar räknas med i ett arrangemangs miljökalkyl. Denna kritik besvaras ofta med att det går att välja att flyga med de flygbolag, som har en uttalad miljöpolicy.
Kritik som riktar sig mot andra transportmedel som är beroende av fossila bränslen inom ekoturism har också framförts. Sammanfattningsvis förhåller sig ekoturismens förespråkare till denna kritik genom att hänvisa till att ekoturismens mål är att använda de bästa möjliga alternativen och uppmuntra kollektiva färdmedel.
Kritiken mot turismens exploatering av orörd natur och negativa inverkan på olika ursprungsbefolkningars kultur gäller också ekoturismen. Sett ur ett miljöperspektiv är charterturismen kanske mer förödande på dessa punkter. Relativt orörda platser blir dock exploaterade även med små ekoturistiska grupper. Trots ett mer hänsynsfullt turistande kommer turism som mänsklig aktivitet alltid att påverka omgivningen. Ekoturism brukar då motiveras utifrån att det kan ske med mer hänsyn.