Elektrisk flödestäthet

Från Wikipedia
Elektrisk flödestäthet
Grundläggande
AlternativnamnElektrisk förskjutning; elektriskt förskjutningsfält
DefinitionTätheten av elektriska fältlinjer i förhållande till en viss area
Storhetssymbol(er)
Enheter
SI-enhetA·s·m−2
SI-dimensionL−2·T·I
CGS-enhetg1/2·cm−1/2·s−1
CGS-dimensionM1/2·L−1/2·T−1

Inom fysiken är den elektriska flödestätheten (även kallad den elektriska förskjutningen eller elektriska förskjutningsfältet) ett vektorfält som förekommer bland annat i Maxwells ekvationer och används vid beräkningar av elektriska fält i materia. Fältet inkorporerar effekterna av bundna laddningstätheter i material. Bokstaven D är vald från engelskans "displacement" (förskjutning), eftersom fältet är relaterat till fenomenet förskjutningsström i ett dielektrikum. Enligt Gauss lag har den elektriska flödestätheten samma dimension som laddningstäthet med hänseende på yta. I Internationella måttenhetssystemet (SI) är enheten coulomb per kvadratmeter.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Förskjutningen D definieras genom relationen

där E är det elektriska fältet, är den elektriska konstanten och P är den elektriska polarisationen per volymenhet i det aktuella materialet.

När polarisationen är proportionell mot fältet, kan man definiera en elektrisk susceptibilitet χ så att

där är materialets permittivitetstal. I linjära isotropa material är detta en skalär, och i linjära anisotropa material är det en tensor av rang 2 (den går alltså att beskriva med en matris).