Ellagen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Högspänningsledningar

Ellagen (1997:857) är en svensk lag, som trädde i kraft den 1 januari 1998 och innehåller bestämmelser om elnätsverksamhet, ansvaret för det nationella elsystemet och handel med el.

Lagens struktur[redigera | redigera wikitext]

Lagen bestod ursprungligen av tretton kapitel. Lagen har därefter varit föremål för omfattande ändringar och har nu tolv kapitel. De tidigare bestämmelserna om elsäkerhet i 9 kap. ellagen och bestämmelserna om skadestånd i 10 kap. 1–8 §§ ellagen har flyttats till elsäkerhetslagen (2016:732), som trädde i kraft den 1 juli 2017.

Ellagen har följande kapitel (juli 2022).

  • 1 kap. Inledande bestämmelser
  • 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder
  • 3 kap. Nätföretag och drift av elnät
  • 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el
  • 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet
  • 6 kap. Mätning av överförd el
  • 7 kap. Kommunala elföretag
  • 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.
  • 10 kap. Avbrottsersättning
  • 11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsumenter
  • 12 kap. Tillsyn m.m.
  • 13 kap. Övriga bestämmelser

Miljö- och energidepartementet remitterade den 21 september 2017 promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44). I promemorian finns ett förslag till en ny elmarknadslag, som ersätter ellagen. Remisstiden löpte ut den 8 januari 2018.[1] Promemorians förslag har dock hittills genomförts i olika delar genom ändringar i ellagen i stället för att införa en ny lag.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ellagen (1997:857) ersatte den gamla ellagen, lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Det materiella innehållet i den nya ellagen baserades på den gamla lagens bestämmelser om nätkoncession, nätverksamhet och nättariffer, skyddsåtgärder och skadestånd, elsäkerhetsåtgärder, tillsyn med mera. De delar av ellagstiftningen som hade införts till följd av 1995 års elmarknadsreform fördes över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.[2]

Elmarknadsreformen hade som huvudprincip att åstadkomma en "klar boskillnad" mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen av el ska ske i konkurrens, medan nätverksamheten som är ett naturligt monopol regleras och övervakas på ett särskilt sätt. Avsikten var att härigenom skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden.[3]

Myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Nätmyndigheten[redigera | redigera wikitext]

Enligt ellagen ska den myndighet som regeringen utser vara nätmyndighet.[4] Nätmyndigheten ska bland annat kunna pröva frågor om nätkoncession och utöva tillsyn över elnätsavgifterna.[5] För närvarande är Energimarknadsinspektionen nätmyndighet.[6]

Den systemansvariga myndigheten[redigera | redigera wikitext]

Det ska vidare finnas en systemansvarig myndighet som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av Sverige kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.[7] Denna uppgift fullgörs av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät).[8]

Tillsyn över driftsäkerhet[redigera | redigera wikitext]

Tillsynen över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning lagen utövas när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.[5] Svenska kraftnät svarar för sådan tillsyn.[9]

Nätkoncession[redigera | redigera wikitext]

I 2 kap. ellagen finns bestämmelser om tillstånd att bygga eller använda starkströmsledningar (nätkoncession). En elektrisk starkströmsledning får enligt huvudregeln inte byggas eller användas utan nätkoncession. En nätkoncession ska avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område).

Frågor om nätkoncession prövas i de flesta fall av Energimarknadsinspektionen. När gäller vissa ledningar, framför allt utlandsförbindelser, fattas beslutet dock av regeringen.[10]

Nätverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Ställverk

Definition[redigera | redigera wikitext]

Med nätverksamhet avses att att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen. Den som bedriver nätverksamhet betecknas i lagen som nätföretag.[11]

Nätföretagets grundläggande skyldigheter[redigera | redigera wikitext]

Ett nätföretag ska i fråga om sitt elnät ansvara för

  • drift och underhåll,
  • utbyggnad vid behov,
  • eventuella anslutningar till andra ledningsnät,
  • att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt, och
  • att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.[12]

Avgränsning och åtskillnad av elnätsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Den svenska elmarknaden bygger på en uppdelning mellan elnätsverksamheten, som är ett så kallat naturligt monopol, å ena sidan och den konkurrensutsatta produktionen av och handeln med el å den andra. I 3 kap. ellagen finns därför bestämmelser om avgränsning och åtskillnad av nätverksamhet. Ett nätföretag får som utgångspunkt inte bedriva någon annan verksamhet än nätverksamhet.[13] När det gäller distributionsnätsföretag, alltså företag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, finns bestämmelser om så kallad funktionell åtskillnad, som avser fall då ett nätföretag ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion eller handel. Ett distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare ska till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som producerar eller handlar med el.[14] Ett transmissionsnätsföretag som Svenska kraftnät ska vara oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas.[15]

Skyldighet att ansluta anläggningar och överföra el[redigera | redigera wikitext]

Den som har en nätkoncession ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller ledningsnätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas.[16] Nätkoncessionshavaren är vidare skyldig att överföra el för någon annans räkning på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor.[17]

Nätföretagens avgifter[redigera | redigera wikitext]

Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Särskild hänsyn ska tas till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten.[18] Ett nätföretag ska utforma sina avgifter för överföring av el på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.[19]

I femte kapitlet finns bestämmelser om elnätsföretagens intäkter. Från och med år 2012 är nätföretagens intäkter att föremål för en förhandsreglering, som innebär att företagets samlade intäkter från nätverksamheten under en tillsynsperiod, som i normalfallet ska vara fyra år, ska hålla sig inom en i förväg fastställd intäktsram.[20][21] Kompletterande föreskrifter finns i förordningen (2018:1520) om intäktsram för elnätsverksamhet.

Avbrottsersättning[redigera | redigera wikitext]

I 10 kap. ellagen finns bestämmelser om avbrottsersättning. Om överföringen av el avbryts helt under en sammanhängande period om minst tolv timmar har elanvändaren rätt till sådan ersättning.[22] Avbrottsersättningen ska betalas av den som har koncession för det elnät till vilket elanvändaren är direkt ansluten.[23]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Författningstexter[redigera | redigera wikitext]

  • Lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (gamla ellagen)
  • Ellagen (1997:857)
  • Elförordningen (2013:208)
  • Förordningen (2021:808) om nätkoncession
  • Förordningen (2022:585) om elnätsverksamhet
  • Förordningen (2018:1520) om intäktsram för elnätsverksamhet
  • Förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el
  • Förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Regeringens proposition 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
  • Regeringens proposition 1996/97:136 Ny ellag

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Remiss av promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44)
  2. ^ Prop. 1996/97:136 s. 1.
  3. ^ Prop. 1993/94:162 s. 1.
  4. ^ 1 kap. 5 § ellagen (1997:857).
  5. ^ [a b] 12 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  6. ^ 3 § elförordningen (2013:208).
  7. ^ 8 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  8. ^ 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.
  9. ^ 2 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.
  10. ^ 2 kap. 4 § ellagen (1997:857).
  11. ^ 1 kap. 4 § ellagen (1997:857).
  12. ^ 3 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  13. ^ 3 kap. 12 § ellagen (1997:857).
  14. ^ 3 kap. 21 § ellagen (1997:857).
  15. ^ 3 kap. 30 § ellagen (1997:857).
  16. ^ 4 kap. 1 § ellagen (1997:857)
  17. ^ 4 kap. 16 § ellagen (1997:857).
  18. ^ 4 kap. 10 § ellagen (1997:857).
  19. ^ 4 kap. 26 § ellagen (1997:857).
  20. ^ 1 kap. 4 § ellagen (1997:857)
  21. ^ 5 kap. 1 § ellagen (1997:857)
  22. ^ 10 kap. 10 § ellagen (1997:857).
  23. ^ 10 kap. 11 § ellagen (1997:857).