Ellagen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Högspänningsledningar

Ellagen (1997:857) är en svensk lag, som trädde i kraft den 1 januari 1998 och innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar och om handel med el i vissa fall.

Lagen bestod ursprungligen av tretton kapitel. De ursprungliga femte, sjätte och nionde kapitlen har sedermera upphävts. Ett nytt 5 kap. med bestämmelser om nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten trädde i kraft den 1 januari 2010.

De tidgare bestämmelserna om elsäkerhet i 9 kap. ellagen och bestämmelserna om skadestånd i 10 kap. 1–8 §§ ellagen har flyttats till elsäkerhetslagen (2016:732), som trädde i kraft den 1 juli 2017.

Ellagen har för närvarande följande kapitel.

  • 1 kap. Inledande bestämmelser
  • 2 kap. Nätkoncession m.m.
  • 3 kap. Nätverksamhet m.m.
  • 4 kap. Nättariffer
  • 5 kap. Nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten
  • 7 kap. Kommunala elföretag
  • 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.
  • 10 kap. Avbrottsersättning
  • 11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsumenter
  • 12 kap. Tillsyn m.m.
  • 13 kap. Övriga bestämmelser

Miljö- och energidepartementet remitterade den 21 september 2017 promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44). I promemorian finns ett förslag till en ny elmarknadslag, som ersätter ellagen. Remisstiden löper ut den 8 januari 2018.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ellagen (1997:857) ersatte den gamla ellagen, lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Det materiella innehållet i den nya ellagen baserades på den gamla lagens bestämmelser om nätkoncession, nätverksamhet och nättariffer, skyddsåtgärder och skadestånd, elsäkerhetsåtgärder, tillsyn med mera. De delar av ellagstiftningen som hade införts till följd av 1995 års elmarknadsreform fördes över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.[2]

Elmarknadsreformen hade som huvudprincip att åstadkomma en "klar boskillnad" mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen av el ska ske i konkurrens, medan nätverksamheten som är ett naturligt monopol regleras och övervakas på ett särskilt sätt. Avsikten var att härigenom skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden.[3]

Myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Nätmyndigheten[redigera | redigera wikitext]

Enligt ellagen ske regeringen utse en nätmyndighet, som bland annat ska kunna pröva frågor om nätkoncession och utöva tillsyn över elnätsavgifterna (nättarifferna).[4][5] För närvarande är Energimarknadsinspektionen nätmyndighet.[6]

Den systemansvariga myndigheten[redigera | redigera wikitext]

Det ska vidare finnas en systemansvarig myndighet som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av Sverige kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.[7] Denna uppgift fullgörs av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska Kraftnät).[8]

Tillsyn över driftsäkerhet[redigera | redigera wikitext]

Tillsynen över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning lagen utövas när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.[5] Svenska Kraftnät svarar för sådan tillsyn.[9]

Nätkoncession[redigera | redigera wikitext]

I 2 kap. ellagen finns bestämmelser om tillstånd att bygga eller använda starkströmsledningar (nätkoncession). En elektrisk starkströmsledning får enligt huvudregeln inte byggas eller användas utan nätkoncession. En nätkoncession ska avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område).

Frågor om nätkoncession prövas i de flesta fall av Energimarknadsinspektionen. När gäller vissa ledningar, framför allt utlandsförbindelser, fattas beslutet dock av regeringen.[10]

Nätverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Ställverk

Definition[redigera | redigera wikitext]

Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och beräkning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet.[11]

Grundläggande skyldigheter för nätföretag[redigera | redigera wikitext]

Ett företag som bedriver nätverksamhet ansvarar för drift och underhåll och utbyggnad av sitt ledningsnät och dess anslutning till andra ledningsnät. Företaget svarar också för att dess ledningsnät är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.[12]

Avgränsning av elnätsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Den svenska elmarknaden bygger på en uppdelning mellan elnätsverksamheten, som är ett så kallat naturligt monopol, å ena sidan och den konkurrensutsatta produktionen av och handeln med el å den andra. I 3 kap. ellagen finns därför bestämmelser om avgränsning av nätverksamhet. Ett grundläggande krav är att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte får bedriva produktion av eller handel med el.[13] Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.[14] När det gäller andra elnätsföretag finns bestämmelser om så kallad funktionell åtskillnad, som avser fall då ett nätföretag ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion eller handel. Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare ska till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som bedriver produktion av eller handel med el.[15]

Skyldighet att ansluta anläggningar och överföra el[redigera | redigera wikitext]

Den som har nätkoncession är enligt ellagen skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning och överföra el för annans räkning.[16][17]

Nättariffer[redigera | redigera wikitext]

Nättariffer är enligt ellagens terminologi avgifter och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.[18] De centrala bestämmelserna om nättariffer finns i lagens fjärde kapitel. Där framgår bland annat att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande och att de ska utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.[19]

I det nya femte kapitlet finns bestämmelser om nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten. Från och med år 2012 är nätföretagens intäkter att föremål för en förhandsreglering, som innebär att företagets samlade intäkter genom nättariffer under en tillsynsperiod, som i normalfallet ska vara fyra år, ska hålla sig inom en i förväg fastställd intäktsram.[20][21][22] Kompletterande föreskrifter finns i förordningen (2014:1064) om intäktsram för elnätsföretag.

Avbrottsersättning[redigera | redigera wikitext]

I 10 kap. ellagen finns bestämmelser om avbrottsersättning. Om överföringen av el avbryts helt under en sammanhängande period om minst tolv timmar har elanvändaren rätt till sådan ersättning.[23] Avbrottsersättningen ska betalas av den som har koncession för det elnät till vilket elanvändaren är direkt ansluten.[24]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Författningstexter[redigera | redigera wikitext]

  • Lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (gamla ellagen)
  • Ellagen (1997:857)
  • Elsäkerhetslagen (2016:732)
  • Elförordningen (2013:208)
  • Förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el
  • Förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät
  • Starkströmsförordningen (2009:22)
  • Förordningen (2014:1064) om intäktsram för elnätsföretag

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Regeringens proposition 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
  • Regeringens proposition 1996/97:136 Ny ellag

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Remiss av promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44)
  2. ^ Prop. 1996/97:136 s. 1.
  3. ^ Prop. 1993/94:162 s. 1.
  4. ^ 1 kap. 7 § ellagen (1997:857).
  5. ^ [a b] 12 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  6. ^ 3 § elförordningen (2013:208).
  7. ^ 8 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  8. ^ 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.
  9. ^ 2 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.
  10. ^ 2 kap. 1a § ellagen (1997:857).
  11. ^ 1 kap. 4 § ellagen (1997:857).
  12. ^ 3 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  13. ^ 3 kap. 1a § ellagen (1997:857).
  14. ^ 3 kap. 1f § ellagen (1997:857).
  15. ^ 3 kap. 1b § ellagen (1997:857).
  16. ^ 3 kap. 6-7 § ellagen (1997:857)
  17. ^ 3 kap. 9 § ellagen (1997:857).
  18. ^ 1 kap. 5 § ellagen (1997:857).
  19. ^ 4 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  20. ^ 1 kap. 5a § ellagen (1997:857)
  21. ^ 5 kap. 1 § ellagen (1997:857)
  22. ^ 5 kap. 4 § ellagen (1997:857).
  23. ^ 10 kap. 10 § ellagen (1997:857).
  24. ^ 10 kap. 11 § ellagen (1997:857).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Electricity Act En informell översättning till engelska som tillhandahålls av Energimarknadsinspektionen