Erik Arrhén

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erik Arrhén

Carl Erik Arrhén, född 24 november 1899 i Kristbergs socken, Östergötlands län, död 3 september 1958 i Uddevalla, var en svensk lektor och politiker (Högerpartiet).

Arrhén avlade studentexamen i Västerås 1919 och skrevs året efter in som student i Uppsala. Han blev filosofie doktor 1929 och filosofie magister 1937. Han var ordförande i studentföreningen Heimdal 1928.

Arrhén var lektor i Haparanda från 1939 och i Uddevalla från 1940. Arrhén har bland annat utgett Den tyska parlamentarismens utveckling under kejsardöme och riksrepublik (1929, hans doktosavhandling). Han var redaktör för Nationell Tidning 1929-33 och Ungsvensk Lösen 1934-37.[1]

Arrhén gjorde också åtskilligt, för att lyfta fram den svenska konservatismen. Här märks bland annat introduktioner till unghögern, Vitalis Norström och Pontus Fahlbeck.[2]

Som politiker var Arrhén ledamot av riksdagens första kammare 1943-1958.

Erik Arrhén gifte sig 1934 med Margareta Bæckström och de fick tre barn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140716135729/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_unknown_01/0405_0406-0075.jpg. Läst 15 juli 2014. 
  2. ^ ”Libris”. http://libris.kb.se/hitlist?q=erik+arrh%C3%A9n&r=;pers:(Arrh%C3%A9n+Erik+1899+1958)&p=1&f=simp&g=&s=r&t=v&m=10&d=libris. 


Företrädare:
Karl Thunell
Föreningen Heimdals ordförande
1928
Efterträdare:
Jarl Hjalmarson