Ernst Thälmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Thälmann
Ernst Thälmann år 1932.
Född 16 april 1886
Hamburg, Kejsardömet Tyskland
Död 18 augusti 1944 (-42 år)
Buchenwald, Tyskland
Nationalitet Tysk
Yrke/uppdrag Politiker
Känd för Ordförande för KPD
Ernst Thälmann som staty i Weimar.

Ernst Thälmann, född 16 april 1886 i Hamburg, död 18 augusti 1944 i koncentrationslägret Buchenwald, var det tyska kommunistpartiets ledare under 1920- och 1930-talen och kandidat i presidentvalet 1932. Thälmann fängslades efter nazisternas maktövertagande 1933 och hölls i isoleringscell, innan han sköts på order av Adolf Hitler i augusti 1944. Thälmann tros ha myntat termen socialfascism.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ernst Thälmann växte upp i Hamburg. 1893–1900 gick han i folkskola. Han kom redan som barn i kontakt med arbetarrörelsen i form av hamnarbetare i Hamburg. 1903 gick han med SPD och engagerade sig fackligt i Zentralverband der Handels-, Transport- und Verkehrsarbeiter Deutschlands. 1913 stödde han Rosa Luxemburgs krav på storstrejk för att få igenom politiska krav. 1915 blev han inkallad och tjänstgjorde i artilleriet på västfronten. Han dekorerades bland annat med Järnkorset av andra klassen, Hansakorset och Såradmärket. 1918 deserterade han genom att inte återvända efter en permission. Han gick samma år med i USPD och blev ordförande för USPD i Hamburg 1919. Han var också med och byggde upp arbetar- och soldatrådet i Hamburg. Thälmann gick sedan över till Tysklands kommunistiska parti (KPD) i Hamburg.

Hamburgupproret, Hamburger Aufstand, ägde rum 1923 och startades av en militant del inom KPD i Hamburg. Upproret startade den 23 oktober 1923 men slogs omgående ner och upproret var slut natten till den 24 oktober 1923. Hamburgupproret startades under ledning av Thälmann och Hugo Urbahns.

I maj 1924 blev Thälmann riksdagsledamot för KPD och blev i september 1925 ordförande i partiet. Han ställde upp som presidentkandidat 1925 och fick 6,4 procent av rösterna. Vid KPD:s partidag 1929 i Wedding i Berlin gick han på konfrontationskurs mot SPD efter Blutmai. I samband med nazisterna maktövertagande 1933 ville Thälmann starta en generalstrejk men av detta blev inget. Den 3 mars 1933 greps Thälmann av polis och fängslades. Han förhördes och misshandlades i häktet; nazisterna planerade att åtala Thälmann för högförräderi. 1937 flyttades han från Berlin till Hannover. 1944 fördes Thälmann till koncentrationslägret Buchenwald där han sköts.

Minnen över Thälmann[redigera | redigera wikitext]

I Östtyskland kom minnet över Thälmann att manifesteras på flera sätt. Ungdomsorganisationen i Östtyskland, Pionjärerna, var i sitt fullständiga namn uppkallat efter Thälmann till Pionierorganisation Ernst Thälmann. En rad statsägda företag i DDR bar namnet Ernst Thälmann, bland annat VEB Robotron Büromaschinenwerk Ernst Thälmann Sömmerda samt Vereinigung Volkseigner Betriebe (VVB) Schwermaschinenkombinat Ernst Thälmann Magdeburg. I Berlin skapades Ernst-Thälmann-Park och under 1950-talet producerades filmerna Thälmann – Sohn seiner Klasse och Thälmann – Führer seiner Klasse.

Två tyskspråkiga bataljoner ur de Internationella brigader som deltog i spanska inbördeskriget var uppkallade efter honom. Kuba namngav 1972 en liten ö till Cayo Ernesto Thaelmann.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]