Eva Persson (utställningsproducent)

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Eva Persson
Eva Persson promoverades till hedersdoktor vid en ceremoni i Norrköping 2011. I bakgrunden syns den tidigare arbetsplatsen Arbetets museum.
Född14 april 1939 (85 år)
Borås
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragUtställningsproducent, universitetslektor, chefredaktör, författare, forskare
År som aktiv1967–2014

Eva Persson, född 14 april 1939 i Borås, är en svensk utställningsproducent[1] och forskare inom utställningsestetik som har varit ledande i utvecklingen av det kunskapsområdet.[2] Hon har sedan slutet av 1960-talet bland annat gjort flera kultur- och naturhistoriska utställningsprojekt, främst för Riksutställningar och Arbetets museum,[2] skapat en utbildning i utställningsgestaltning vid Linköpings universitet samt grundat nättidskriften Utställningsestetiskt forum. I maj 2011 promoverades hon till hedersdoktor vid Linköpings universitet.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eva Persson växte upp i Borås där hon gick på flickskola och gymnasium. Därefter flyttade hon till Lund och studerade konsthistoria för professor Aron Borelius samt etnologi.[4] Under studietiden fick hon i uppdrag att rekonstruera ett hökeri, en matvarubutik, åt friluftsmuseet Kulturen i Lund. Rekonstruktionen resulterade i en permanent utställning på Sankt Annegatan 9 i Lund vars fastighet köpts av Kulturen 1962 och en uppsats.[5] Efter avslutade studier med en filosofie kandidatexamen flyttade Eva Persson till Stockholm och fick bland annat i uppdrag att rekonstruera ett ölkafé, schweizeriet Gubbhyllan, på Skansen.[4] Hon var 1997 ledamot och senare expert i Organisationskommittén för etablering av ett världskulturmuseum i Göteborg.[6]

Riksutställningar 1967–1989[redigera | redigera wikitext]

Eva Persson blev 1967 den första fast anställda utställningsproducenten på den nybildade myndigheten Riksutställningar. Myndigheten hade som syfte att ”…undersöka hur man kunde sprida och förmedla kultur med hjälp av vandringsutställningar.”[7] Hennes ansvarsområde var då att skapa små utställningar för bibliotek.[4]

Eva Persson producerade ett stort antal utställningar varav flera uppmärksammades för sitt formspråk och debattframkallande innehåll:

  • Den rike mannens bord (1968–1971) med manus av Göran Palm åskådliggjorde den orättvisa resursfördelningen mellan i-länder och u-länder.[4][7]
  • Folkets musik (1969) efter en idé av Leif Ljungberg och Bo Anders Persson kritiserade socialdemokratisk kulturpolitik, skolans musikundervisning och det kommersiella musikutbudet.[4]
  • Miljö för miljoner (1970) med texter av Lars Ardelius och formgivning av Leif Thollander tillverkades i 300 exemplar till det europeiska naturvårdsåret 1970.[4]
  • Förbud mot handikapp (1971–1973) gjordes tillsammans med studenter på Konstfack som undersökt hur funktionshinder bara delvis kan byggas bort ”eftersom det ofta är de ekonomiska och sociala förhållandena i samhället som skapar handikapp”.[4]
  • Land du välsignade (1973), en jätteutställning om industrialismens genombrott i Sverige. Formgivare var Anders Åberg.[4][7]
  • Maskin makt (1977) om teknikens och lönearbetets förvandling från förindustriell tid till modern textilindustri. Formgivare var Lars Kleen och arkitekt Britta Kleen.[4][7][8]
  • Dödens nyheter (1980) i samarbete med konstnären Petter Zennström som själv följde med på utställningsturnén i högstadieskolorna för att samtala med eleverna om konstverken.[4][9][10]
  • Såpbubblor (1984) efter en idé av den naturvetenskaplige pedagogen Bernie Zubrowski på Children’s Museum i Boston.[7] ”När man blåser såpbubblor föds begreppen ur materialen – något som ligger betydligt närmare vårt sätt att lära oss saker i vardagslivet”, har Bernie Zubrowksi förklarat.[4] Eva Persson skrev en handbok för bubbelblåsare.[11]
  • Kalejdoskopet öppnar sig (1985) iscensatte i samarbete med idégivaren Anthony Furness ett möte mellan matematik och konst. Arkitekt var Stefan Alenius.[4][7][12] I samband med utställningen sammanställde Eva Persson boken Den sköna geometrin.[13]
  • Mellan hat och kärlek (1986) om den danske vetenskapsmannen Hans Christian Örsted som upptäckte den elektromagnetiska kraften. Formgivare var skulptören Per Westberg.[4]
  • Himla skönt – vad är egentligen vackert? (1988–1990) efter synopsis av Gunilla Lundahl och med formgivning av Stefan Alenius var en utställning i tågvagnar där olika synsätt på skönhet (manliga och kvinnliga) ställdes mot varandra.[4][7]

Arbetets museum 1989–1996[redigera | redigera wikitext]

Eva Persson anställdes 1989 som konstnärlig chef och utställningsmakare vid det då ännu inte öppnade Arbetets museum i Norrköping.[4] Museet planerades för den byggnad på Laxholmen i Motala ström som kallas Strykjärnet och som tidigare inrymt textilindustri. Persson producerade invigningsutställningen Sjätte sinnet (1991), den utställning som hon själv kallat sin bästa och till ytan största men samtidigt ”ett strålande misslyckande”.[14] En förklaring kan vara att ämnet var före sin tid.[14] Där besökarna hade förväntat sig "stora maskiner och muskulösa män" möttes de i stället av mänskliga öden. En del blev upprörda och besvikna, andra förtjusta.[4] Utställningen handlade om minnen, historia och arbetslivets ofta negativa påverkan på människans fem sinnen såväl som på det sjätte: Förnuftet.[15][12] Bland mycket annat ingick Horst Tuuloskorpis fotodokumentation av framför allt kvinnors arbete och dess belastningsskador samt en konstinstallation av Cecilia Edefalk.[4] En tidskrift till Sjätte sinnet utkom med sex nummer.[16] För Arbetets museum producerade hon också utställningen En socialarbetares minne 1993 där konstnären Carin Ellberg gestaltade socialsekreteraren Laila Grips utställningssynopsis.[4][12] Persson stannade på Arbetets museum till 1996.[14]

Linköpings universitet 1997–2006[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 1997 och 2006 undervisade Eva Persson vid institutionen för kultur, samhälle och mediegestaltning, KSM, vid Linköpings universitet campus i Norrköping. Hon var nyckelperson för uppbyggnaden av utbildningen och utsågs till lektor på konstnärlig grund.[3][17] År 2011 utsågs Eva Persson till hedersdoktor vid Linköpings universitet och hon promoverades vid en ceremoni i Norrköping.[3]

Utställningsestetiskt Forum 2005–2011[redigera | redigera wikitext]

År 2005 utkom det första numret av Eva Perssons nättidskrift Utställningsestetiskt Forum med syftet att bedriva kritik av så kallade sakutställningar (i motsats till konstutställningar och i analogi med begreppet sakmuseum myntat av Anders Björnsson)[18]. Hon hade då en längre tid efterlyst en initierad diskussion om utställningars innehåll kopplat till deras form. Mellan 2005 och 2011 var Persson chefredaktör för UEForum varefter hon överlämnade ansvaret till en redaktion men fortsatte att skriva artiklar.[19] Tre årgångar med artiklar har samlats i tryckt form under Eva Perssons chefredaktörskap:

  • Utställningsestetiskt Forum #2009[20]
  • Utställningsestetiskt Forum #2010[21]
  • Utställningsestetiskt Forum #2011[22]

Forskning i utställningshistoria[redigera | redigera wikitext]

I sin hedersdoktorföreläsning i maj 2011 ställde Eva Persson frågan ”Varför finns det ingen svensk utställningshistoria?” som underrubrik till sitt föredrag ”Från antiken till framtiden”.[23] Hon drog därefter upp linjerna till en sådan utställningshistoria, med särskilt fokus på de avgörande vändpunkterna.[24][25] Samtidigt identifierade hon i sin egen framställning ”en stor lucka i tiden mellan den första funktionalistiska utställningen på 1930-talet och mitt eget inträde på utställningsscenen 1967”.[24] Denna lucka skulle hon själv komma att fylla genom det forskningsprojekt som resulterade i boken Osköna ting.[23] Persson analyserar där hur ett regionalmuseum i Varberg kom att bli ”spjutspetsen i ett paradigmskifte inom utställningskonsten” genom att med en tidigare okänd estetik presentera allmogens arbete på ett pedagogiskt genomtänkt vis, med forna tiders redskap intill moderna maskiner. Utställningen var gjord av museichefen på Varbergs museum, Albert Sandklef med hjälp av konstnären Arvid Carlson.[23]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Osköna ting: en utställningsrevolution i Varberg. Möklinta: Gidlund. 2014. Libris 16465313. ISBN 9789178449118 
  • Redaktör, red (1994). Det dolda budskapet: kön och makt – kvinnor och män i museiutställningar = [The hidden message] : [gender and power – women and men in museum exhibitions] : [seminarierapport]. Norrköping: Arbetets museum. Libris 7796823. ISBN 91-972321-0-6 
  • Utställningsform: i kroppen på en utställare : 1967–1993. Stockholm: Carlsson i samarbete med Riksutställningar och Arbetets museum. 1994. Libris 8376681. ISBN 91-7798-803-5 
  • Redaktör, red (1985). Den sköna geometrin. Stockholm: Gidlund i samarbete med Riksutställningar. Libris 7668445. ISBN 91-7844-048-3 
  • Redaktör, red (1984). Fråga naturen: handbok för bubbelblåsare. Stockholm: Riksutställningar. Libris 476269 
  • Kulturens hökeri. [Lund]: [Kulturen]. 1976. Libris 339972 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Vem är hon”. https://runeberg.org/vemarhon/0367.html. Läst 30 januari 2016. 
  2. ^ [a b] ”Ord saboterar utställning. Pionjären Eva Persson berättar om sina år på museum”. DN.SE. http://www.dn.se/arkiv/kultur/ord-saboterar-utstallning-pionjaren-eva-persson-berattar-om-sina-ar. Läst 10 januari 2016. 
  3. ^ [a b c] ”Wijkman blir hedersdoktor”. www.liu.se. https://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/nyhetsarkiv/1.256382?l=sv. Läst 6 mars 2016. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Persson, Eva (1994). Utställningsform. I kroppen på en utställare 1967–1993. Stockholm: Carlsson Bokförlag. ISBN 91-7798-803-5 
  5. ^ Persson, Eva (1976) [1963]. Kulturens hökeri. Lund: Kulturen. Libris 339972 
  6. ^ Statens museer för världskultur (SOU 1998:125). sid. 3. https://www.regeringen.se/49bb9b/contentassets/0a9f35c6175745e5b42896e5f09a5d54/statens-museer-for-varldskultur 
  7. ^ [a b c d e f g] Broms, Helene; Anders Göransson (2012). Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken. Bokförlaget Atlas. ISBN 978-91-7389-356-5 
  8. ^ Persson, Eva (1977). Maskin makt: teknikens utveckling och arbetets förändring under industrialismen med vävningen som exempel (utställningskatalog). Stockholm: Riksutställningar. Libris 358023 
  9. ^ Leif Mattsson (2010). ”Spräng det nakna ögat”. Om konst. http://www.omkonst.com/10-zennstrom-petter.shtml. 
  10. ^ Zennström, Petter (1978-1980). Dödens nyheter. Vallentuna: Tisen. Libris 865547 
  11. ^ Persson, Eva (1984). Fråga naturen: handbok för bubbelblåsare. Stockholm: Riksutställningar. Libris 476269 
  12. ^ [a b c] Eva Persson (2011). ”Den eviga montern”. UtställningsEstetiskt Forum 2. http://www.ueforum.se/synpunkten/11-2synmontern.php. 
  13. ^ Persson, Eva (1985). Den sköna geometrin. Stockholm: Gidlund i samarbete med Riksutställningar. Libris 7668445. ISBN 91-7844-048-3 
  14. ^ [a b c] Eva Persson i bandad intervju med Pia Cederholm 25 oktober 2015
  15. ^ ”Sjätte sinnet”. http://www.arbetetsmuseum.se/samlingar-forskning/publikationer/. Läst 30 januari 2016. 
  16. ^ Sjätte sinnet. Norrköping: Arbetets museum. 1991–1993. ISSN 1102-3813. 
  17. ^ webbredaktionen@info.liu.se. ”KSM-are bakom framgångarna för Flygvapenmuseet”. www.liu.se. http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/nyhetsarkiv/1.263588?l=sv. Läst 10 januari 2016. 
  18. ^ ”Kontakt med redaktionen”. UtställningsEstetiskt Forum. http://www.ueforum.se/kontakt.html. Läst 10 januari 2016. 
  19. ^ Pia Cederholm (2012). ”En kvinnas verk”. UtställningsEstetiskt Forum. http://www.ueforum.se/synpunkten/12-1enkvinnasverk.php. Läst 10 januari 2016. 
  20. ^ Eva Persson, red (2010). UtställningsEstetiskt Forum #2009. Archives of the Nobel Museum 12. formgiven av Aron Ambrosiani. Stockholm: Nobelmuseet. ISBN 978-91-977335-2-6 
  21. ^ Ulla Arnell, Pia Cederholm, Katarina Lindahl, red (2011). UtställningsEstetiskt Forum #2010. Archives of the Nobel Museum 14. formgiven av Aron Ambrosiani, förord av Olov Amelin. Stockholm: Nobelmuseet. ISBN 978-91-977335-3-3 
  22. ^ Ulla Arnell, Pia Cederholm, Katarina Lindahl, red (2012). ”Tinget i sig och tinget i mig”. UtställningsEstetiskt Forum #2011. Archives of the Nobel Museum 16. formgiven av Aron Ambrosiani, förord av Olov Amelin. Stockholm: Nobelmuseet. sid. 3. ISBN 978-91-977335-5-7 
  23. ^ [a b c] Persson, Eva (2014). Osköna ting. En utställningsrevolution i Varberg. Möklinta: Gidlunds förlag. Libris 16465313. ISBN 9789178449118 
  24. ^ [a b] Persson, Eva; Cederholm, Pia (2011). ”På önskelistan: en svensk utställningshistoria”. UtställningsEstetiskt Forum. http://www.ueforum.se/forum/11-6forsvenskutstall.php. Läst 31 januari 2016. 
  25. ^ Persson, Eva (1985). ”Mot ett könstänkande: personligt bidrag till museiutställningens historia 1973–2003”. i Inga-Lill Aronsson & Birgitta Meurling. Det bekönade museet: genusperspektiv i museologi och museiverksamhet. Skrifter utgivna av Institutionen för ABM vid Uppsala universitet. Uppsala: Uppsala universitet. sid. 193-219. ISBN 91-631-5547-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eva_Persson_(utställningsproducent)&oldid=54231078”