Explorer 1

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Explorer 1
Explorer 1
Explorer 1
Statusuppdraget slutfört
Större entreprenörJet Propulsion Laboratory
NSSDC-ID1958-001A[1]
Uppdragets varaktighet111 dagar
Sista kontakt23 maj 1958
Uppskjutning
UppskjutningsplatsCape Canaveral LC-26A
Uppskjutning1 februari 1958, 03:48 UTC
UppskjutningsfarkostJuno I RS-29
Omloppsbana runt Jorden
Banlutning33,24°
Omloppstid114,8 minuter
Apoapsis2 550 km
Periapsis358 km
Varv58 402 st
Egenskaper
Massa13,97 kg
DimensionerLängd: 205,1 cm
Diameter: 15,2 cm
Effekt60 watt

Explorer 1 var den första amerikanska satelliten. Den sköts upp med en Juno I raket, från Cape Canaveral Air Force Station i Florida, den 1 februari 1958. Den sände data fram till den 23 maj 1958.

Den ritades, byggdes och skickades iväg på mindre än tre månader som direkt respons på dåvarande Sovjetunionens första satellit Sputnik 1.

Den hade instrument som mätte kosmisk strålning, mikrometeoriter och temperatur.

Omloppstiden runt jorden var 115 minuter, och avståndet från jordytan varierade från 358 till 2550 km.

Explorer 1 upptäckte Van Allen-bältet som fick sitt namn efter vetenskapsmannen som byggt mätinstrumentet för kosmisk strålning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NSSDC Master Catalog, läst 31 juli 2016.

Se även[redigera | redigera wikitext]