Explorer 1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Explorer 1
Explorer 1
Explorer 1
Status uppdraget slutfört
Större entreprenör Jet Propulsion Laboratory
Uppskjutnings plats Cape Canaveral LC-26A
Uppskjutning 1 februari 1958, 03:48 UTC
Uppskjutningsfarkost Juno I RS-29
Satellit till Jorden
Uppdragets varaktighet 111 dagar
Sista kontakt 23 maj 1958
NSSDC-ID 1958-001A[1]
Omloppsbanans egenskaper
Banlutning 33,24°
Omloppstid 114,8 minuter
Apoapsis 2 550 km
Periapsis 358 km
Varv 58 402 st
Egenskaper
Massa 13,97 kg
Dimensioner Längd: 205,1 cm
Diameter: 15,2 cm
Effekt 60 watt

Explorer 1 var den första amerikanska satelliten. Den sköts upp med en Juno I raket, från Cape Canaveral Air Force Station i Florida, den 1 februari 1958. Den sände data fram till den 23 maj 1958.

Den ritades, byggdes och skickades iväg på mindre än tre månader som direkt respons på dåvarande Sovjetunionens första satellit Sputnik 1.

Den hade instrument som mätte kosmisk strålning, mikrometeoriter och temperatur.

Omloppstiden runt jorden var 115 minuter, och avståndet från jordytan varierade från 358 till 2550 km.

Explorer 1 upptäckte Van Allen-bältet som fick sitt namn efter vetenskapsmannen som byggt mätinstrumentet för kosmisk strålning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NSSDC Master Catalog, läst 31 juli 2016.

Se även[redigera | redigera wikitext]