Fårösundsleden
Fårösundsleden är Fårös förbindelse med omvärlden och en färja som går mellan den gotländska fastlandshamnen Fårösund och färjeläget Broa på Fårö.[källa behövs] Sträckan är cirka 1,5 kilometer lång och är flitigt använd under turistsäsongen då det ofta uppstår köer på bägge sidor om färjeleden. Permanentboende på Fårö har förtur till färjan. Under högsäsong kör de bägge färjorna så ofta de hinner.
Färjeledens framtid
1996 hölls en lokal folkomröstning om huruvida färjeleden skulle ersättas med en bro. Bakgrunden var att Vägverket ville spara pengar på att underhålla en färjeled som är underdimensionerad på sommarhalvåret samt slippa ökade kostnader för färjepersonal och nya färjor. Gensvaret från lokalinvånarna på bägge sidor Fårösund blev nej till en bro med 76 % mot en bro, 21 % för och 3 % blankröster. Denna rådgivande omröstning i kombination med skakiga samhällsekonomiska kalkyler kring vinsterna av en eventuell bro gjorde att planerna hamnade på hyllorna. År 2005 sade sig dock Vägverket påbörja en ny utredning kring en bro, eftersom ökade underhållskostnader för färjeleden i kombination med stora fria markreserver som finns att tillgå sedan KA 3 i Fårösund lagts ned gjort en ny utredning intressant. Leden trafikerades i november 2013 av Bodilla och Freja. Freja trafikerade innan leden Ekerö-Slagsta. Under hösten gick Freja gå på varv och Fårösundsleden fick Kajsa-Stina.
Färjorna
Överfartstiden tar ungefär 6-8 minuter. Under sommaren går färjorna en gång i halvtimmen på morgonen och kvällen, och en gång i kvarten under dagen. Under vintern går den alltid en gång i halvtimmen. På färjan Kajsa-Stina[1] får det plats ungefär 298 passagerare och cirka 50 personbilar, och på färjan Bodila[2] får det plats 298 passagerare och 40 personbilar.
Historia
När leden började trafikeras på ett organiserat plan är oklart, men uppgifter finns om att en fårösundskvinna vid namn Kajsa-Stina, vilken senare fick ge namn till en av de färjor som trafikerar leden idag, rodde och seglade passagerare över sundet under slutet av 1800-talet. Ledens första motorfärja kom på 1910-talet, men första färjan med plats för fordon kom 1921. År 1937 blev leden statlig och därmed avgiftsfri.
Referenser
Noter
- ^ Trafikverket. ”Kajsa Stina”. Trafikverket. http://www.trafikverket.se/farjerederiet/om-farjerederiet/vara-farjor/Vara-farjor/Kajsa-Stina/. Läst 1 december 2016.
- ^ ”Skärgårdsbåtar.se - Färja 61/299 (1976)”. www.skargardsbatar.se. http://www.skargardsbatar.se/farja61299_1976/. Läst 1 december 2016.
| ||||||||||||||