Första Kongokriget

Från Wikipedia
Första Kongokriget
Ägde rum 1996 - 1997
Plats Kongo-Kinshasa
Utfall Mobutu Sese Seko störtad; Laurent-Désiré Kabila blir president
Stridande
AFDL,
Uganda Uganda,
Rwanda Rwanda
Zaire
Befälhavare och ledare
Laurent-Désiré Kabila Mobutu Sese Seko
Förluster
Civila döda: 200 000+
Del av en serie om
Kongo-Kinshasas historia
Kongo-Kinshasas vapen.
Tidig historia Före 1876
Kongoriket 1390–1914
Kungariket Luba 1595–1889
Lundariket 1600–1887
Kungariket Kuba 1625–1884
Kungariket Chokwe 1800–1891
Kungadömet Yeke 1856–1891
Kolonialisering 1876–1960
Internationella Afrikasällskapet 1876–1879
Internationella Kongosällskapet 1879–1885
Fristaten Kongo 1885–1908
Belgiska Kongo 1908–1960
Självständighet Efter 1960
Republiken Kongo (Kongo-Léopoldville) 1960–1971
Zaire 1971–1997
Första Kongokriget 1996–1997
Andra Kongokriget 1998–2003
Övergångsregering 2003–2006
Se även: Årtal
Rwandiskt flyktingläger i östra Zaire

Första Kongokriget, krig i Afrika 1996-97.

Bakgrund

I efterdyningarna av folkmordet i Rwanda sökte sig mer än en miljon hutuflyktingar till Kongo. Dessa flyktingläger användes sedan som bas av hutugerillan för att kunna operera i Rwanda. Dessa hutuer kom i konflikt med det lokala tutsifolket banyamulenge, som beväpnades av Rwandas regering.

Den 7 oktober 1996, förklarade viceguvernören i staden Bukavu att banyamulengefolket inte längre hade rätt att vistas i landet. Banyamulengegrupper gjorde då uppror mot den lokala regeringen.

I månadsskiftet september-oktober 1996 ledde detta till eldstrid mellan Zaires och Rwandas arméer vid Kivusjön, vilket brukar räknas som krigets start.

Motståndet samlas och sprids

Vänsterrebellen Laurent-Désiré Kabila dök upp ur exil och deltog i bildandet av motståndsalliansen AFDL som med stöd av Uganda och Rwanda snart började erövra städer längs landets gränser och upplöste flyktingläger som upplåtit en fristad åt RDR-gerillan. Detta skapade en ohållbar humanitär situation som ådrog sig kritik från olika människorättsorganisationer. När ett flyktingläger förstördes flydde man vidare till nästa vilket skapade helt ohanterbara jätteläger som det i Mugungu, norr om Kivusjön, med över 500 000 invånare.

Våldsamma strider i mitten av november ledde till att de zairiska regeringstrupperna och RDR-styrkorna besegrades och drevs ut ur Norra och Södra Kivuprovinserna. Omkring 800 000 flyktingar återvände till Rwanda medan hundratusentals andra hutuer flydde västerut in i Zaires djungler där många föll offer för svält, väder och vind eller väpnade angrepp.

Under återstoden av Första Kongokriget avancerade AFDL och dess allierade vidare mot Kinshasa utan att möta något större motstånd. De flesta av de demoraliserade regeringssoldaterna deserterade eller anslöt sig till AFDL.

Upprorsalliansens seger och sönderfall

Den 16 maj 1997, sjutton månader efter krigets början, lämnade Mobutu landet och dagen efter marscherade AFDL in i Kinshasa. Kabila utropar sig till president och byter namn på landet från Zaire till Demokratiska Republiken Kongo (DRC). Många hyllar honom som en hjälte och ser honom som personen som skall få Kongo på fötter.

Så snart detta uppnåtts föll dock alliansen sönder. Kabila och hans ugandiska och rwandesiska stödtrupper började strida sinsemellan vilket ledde till Andra Kongokrigets utbrott den andra augusti 1998.[1]

Noter