Rwanda

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För djuret, se Ruanda.

Repubulika y'u Rwanda
République du Rwanda
Republic of Rwanda
Flagga
ValspråkUmbumwe, Umurimo, Gukunda Igihugu
(rwanda för "enighet, arbete, patriotism")
Nationalsång: Rwanda rwacu
Rwanda (mörkblått) i Afrikanska unionen (ljusblått)
Huvudstad
(även största stad)
Kigali
Officiella språk kinyarwanda, franska, engelska
Demonym rwandier; rwandisk[1]
Statsskick Presidentiell republik
 -  President Paul Kagame
 -  Premiärminister Edouard Ngirente
Självständighet från Belgien 
 -  Erkänd 1 juli 1962 
Area
 -  Totalt 26 338 km²[2] (147:e)
 -  Vatten (%) 6,3 %
Befolkning
 -  2017 års uppskattning 11 809 295[4] (76:e)
 -  2012 års folkräkning 10 393 542[3] 
 -  Befolkningstäthet 448 inv./km² (14:e)
BNP (PPP) 2017 års beräkning
 -  Totalt 24,7 miljarder USD[5] (136:e)
 -  Per capita 2 090,3 USD[5] (165:e)
BNP (nominell) 2017 års beräkning
 -  Totalt 8,92 miljarder USD[5] (135:e)
 -  Per capita 754,2 USD[5] 
HDI (2018) 0,536[6] (157:e)
Valuta rwandisk franc (RWF)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Karisimbi, 4 519 m ö.h.
Nationaldag 1 juli
Nationalitetsmärke RWA
Landskod RW, RWA, 646
Toppdomän .rw
Landsnummer 250

Rwanda, tidigare skrivet Ruanda, formellt Republiken Rwanda[1] (rwanda: Repubulika y'u Rwanda, franska: République du Rwanda, engelska: Republic of Rwanda), är en suverän stat i Östafrika som gränsar till Burundi, Kongo-Kinshasa, Tanzania och Uganda. Rwanda är det folktätaste landet på afrikanska fastlandet.[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rwandas historia

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen var landet huvudsakligen bebott av hutu- och tutsistammar samt twapygmeer.[källa behövs]

Kolonialtiden[redigera | redigera wikitext]

1890 blev Rwanda en tysk koloni som en del av Tyska Östafrika. Kolonin styrdes indirekt genom den befintliga administrationen, men folkgrupperna behandlades olika då tutsierna ansåg vara bättre än hutu-folket. [8]

Efter Tysklands nederlag i första världskriget övergick Rwanda till Belgisk administration.[8] Under belgiskt styre fortsatte minoritetsfolket tutsi att favoriseras.[8]

I början av 1930-talet infördes identitetskort som angav vilken stam personen tillhörde.[8]

Efter andra världskriget styrdes Rwanda som ett FN-mandat (under fortsatt belgisk administration) som ledde landet fram till självständighet 1962.[9]

I november 1959 ledde missnöjet bland hutubefolkningen till en revolt. Mellan 20-100 000 av tutsierna blev mördade och drygt 100 000 flydde landet.[8]

År 1961 höll belgiska myndigheterna, som nu svängt till att vara pro-hutu,[källa behövs]en omröstning där landet röstade för att avskaffa monarkin.[8] FN röstade för att avsluta sitt mandat i juni 1962 och [källa behövs]Rwanda utropande sin självständighet 1 juli 1962.[10]

Självständigheten[redigera | redigera wikitext]

Hutufolket kom att dominera den nya republiken totalt och ungefär 150 000 tutsier tvingades i flera vågor fly till grannländerna under de följande decennierna. Barnen till dessa flyktingar bildade senare en rebellgrupp, Rwandas patriotiska front (RPF), i grannlandet Uganda.[källa behövs]

1973 tog den dåvarande försvarsministern Juvénal Habyarimana kontroll över landet i en militärkupp.[8] I början av 1990-talet startade RPF en offensiv i syfte att tvinga Habyarimana att dela på makten och släppa in tutsier i regeringen. Det såg ut att fungera och 1993 inleddes fredsförhandlingar. På hemväg från fredsöverläggningar[källa behövs] blev president Habyarimanas plan nerskjutet över Kigalis flygplats den 6 april 1994. Presidentens död blev startskottet för folkmordet i Rwanda.[8]

Den 4 juli 1994 intog RPF huvudstaden Kigali, satte stopp för folkmordet[8] och övertog makten i landet. Uppskattningsvis två miljoner hutuer flydde då till grannländerna eftersom de fruktade repressalier. Sedan dess har de flesta hutuflyktingarna återvänt till Rwanda men medlemmar av Interahamwemilisen stannade kvar i östra Zaire och sågs av RPF-regimen i Rwanda som ett säkerhetshot. Efter att flera gånger förgäves ha vädjat till världssamfundet att gripa in mot dessa beväpnade grupper invaderade rwandesiska och ugandiska regeringsstyrkor östra Zaire 1996. Detta ledde till det första Kongokriget och diktatorn Mobutu Sese Sekos fall.

Trots betydande internationella hjälpinsatser och politiska reformer har landet fortfarande problem med att utveckla ekonomin och att skapa försoning mellan folkgrupperna. De enorma folkomflyttningarna, upproriska hutuextremister och landets inblandning i två krig i grannlandet har hindrat landets utveckling.[källa behövs]

2009 blev Rwanda medlemsnation i Samväldet.[11]

Efter folkmordet har Rwanda snabbt blivit ett helt nytt land. Ekonomin växer, korruptionen är låg och barndödligheten har halverats på tio år. Rwanda beundras både i Afrika och utanför för sin modernitet, säkerhet och utveckling. Långvarige president Paul Kagame blev vicepresident efter år 1994, och president år 2000. Kagama anklagas ofta utifrån för att vara ett auktoritärt styre. Pressfriheten är nästan obefintlig i landet, som ligger på plats 156 av 181 på Transparency Internationals ranking. Yttrandefriheten och det politiska utrymmet är trängt. I valet år 2017 fick president Kagame 98,8 procent av rösterna. [12] [13]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Rwanda

Topografi[redigera | redigera wikitext]

Rwanda är känt för sitt hisnande landskap och kallas ofta le pays des mille collines (franska: "land med tusen kullar").[14]

Rwanda ligger i genomsnitt på mer än 1 500 m ö. h.; lägsta punkt är Rusizifloden, 950 m ö. h. I nordväst finns de vulkaniska Virungabergen med den slocknade Karisimbi som högsta punkt, 4 507 m ö. h. I övrigt domineras västra Rwanda av en nord-sydlig bergskam. Väster om denna ligger Kivusjön, som genom Rusizi avrinner till Tanganyikasjön och tillhör Zaires (Kongofloden) vattensystem.[15]

Österut sänker sig landet sakta mot sumpiga slätter på cirka 1 300 m ö. h. I anslutning till floden Kagera och dess bifloder, som tillhör Nilens källflöden.[15]

Berggrunden i Rwanda utgörs mest av kristallina skiffrar och gnejs, men också yngre lerskiffrar och lavabergarter förekommer. Jordmånen är i allmänhet mager.[15]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Området vid Kivusjön (1 460 m ö.h.) ligger i regnskugga av de förhärskande östvindarna. Där förekommer både frost och snö.

Området öster om Kigali har en årsmedeltemperatur av 17 °C och en årsmedelnederbörd på ca 1 500 mm.

I sydvästra Rwanda är motsvarande siffror 20 °C och ca 1 200 mm.

Det är två regnperioder, från februari till april och från november till januari. Variationerna i nederbörden är mycket stora år från år, och ibland kan längre torrperioder förekomma.[16][15]

Djurliv[redigera | redigera wikitext]

Även om de centrala delarna av Rwanda i stor utsträckning är uppodlade eller utgör betesmark för tamboskap, har landet ett rikt djurliv. Särskilt viltrika är Kagera National Park i nordöst och det angränsande Mutura Hunting Reserve.[15]

Naturskydd[redigera | redigera wikitext]

Nyabarongo-floden

Några av Rwandas miljöproblem är avskogning på grund av okontrollerad huggning av träd för bränsle med åtföljande jorderosion. Urlakning av jorden, överbetning, markförstöring, försämrad våtmark, förlust av biologisk mångfald och en utbredd tjuvjakt.[7]

Styre och politik[redigera | redigera wikitext]

Konstitution och styre[redigera | redigera wikitext]

Rwanda blev det första landet i världen där kvinnorna var i majoritet i den lagstiftande församlingen. I parlamentet sitter 45 kvinnor och 35 män.[17] Talkvinnan är kvinna (oktober 2008). I president Paul Kagames regering innehas drygt en tredjedel av posterna av kvinnor.

Enligt tidigare konstitution hade presidenten endast rätt att inneha posten i två mandatperioder. 2015 skrevs konstitutionen om, vilken därmed möjliggjorde för Kagame (som fått en alltmera diktatorisk prägel) att omväljas även i 2017 års presidentval. Människorättsorganisationer har i samband med detta kritiserat Kagame för att förtrycka oppositionen och rätten till yttrandefrihet.[18][19]Paul Kagame blev vicepresident efter år 1994, och president år 2000. Grundlagen har ändrats så att han kan sitta kvar fram till år 2034.[12]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Rwandas provinser .

Rwanda är indelat i fyra provinser (intara), 4 och en stad för administrativa ändamål. Var och en leds av en guvernör. Provinserna är:

Tidigare var Rwanda indelat i tolv prefekturer[20] från självständigheten fram till 2006 då den administrativa strukturen ändrades. Syftet var att decentralisera makten och skapa multietniska områden.[7]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Rwanda blev självständigt år 1962[7] och samma år blev Grégoire Kayibanda landets första president. Kayibandas mål var att de två folkgrupperna tutsi och hutu skulle bli jämställda.[8]

År 1973 tog Juvénal Habyarimana över makten i en militärkupp och landet förvandlas därefter till en militärdiktatur.[8] År 1978 antogs konstitutionen som etablerade en presidentvalsform. Den dåvarande presidenten, Habyarimana, kombinerade rollerna som statschef, regeringschef och president för det som då var det enda styrande partiet, National Revolutionary Movement for Development.[14]

År 1990 gick gerillaarmén i Rwandan Patriotic Front (RPF) in i Rwanda från Uganda, ledd av Paul Kagame. Detta var början på ett fyra år långt inbördeskrig.[8]

År 1991 antogs en ny reviderad konstitution som gjorde det möjligt för flera partier att delta i regeringen.[14]

År 1996 invaderade Rwanda grannlandet (som då hette Zaire) för att fånga flera av de skyldiga. Rwanda allierade sig med den kongolesiske rebellen Laurent Kabila.[8] Året därpå avsatte Rwanda, tillsammans med Kabila, Kongos president Mobutu Sese Seko.[8] År 2003 fick landet ny konstitution som fortfarande gäller 2022.[7]

Rättsväsen[redigera | redigera wikitext]

Högsta domstolen, handelsdomstolar inklusive High Commercial Court; mellandomstolar; primärdomstolar; och militära specialiserade domstolar.[7]

Rwanda har ett rättssystem som blandar civilrätt och sedvanerätt. Det civilrättsliga systemet är baserat på en blandning av tyska och belgiska modeller. Högsta domstolen gör domstolsprövning av lagstiftningsakter.[7]

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Rwanda har medlemskap i följande Internationella organisationer: ACP, AfDB, Afrikanska Unionen, C, CEPGL, COMESA, EAC, EADB, FAO, Förenta nationerna, G-77, IAEA, IBRD, ICAO, ICRM, IDA, IFAD, IFC, IFRCS, ILO, Internationella valutafonden, Interpol, IOC, IOM, IPU, ISO, ITSO, ITU, ITUC (NGO:s), MIGA, MINUSMA, NAM, OIF, OPCW, PCA, UNAMID, UNCTAD, Unesco, UNHCR, UNIDO, UNISFA, UNMISS, UNWTO, UPU, Världshandelsorganisationen, WHO, WIPO, WMO.[7]

Rwanda gick med i FN 18 september 1962.[15]

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Rwandas försvar består 2021 av:

  • Rwandas armé (Rwandas landstyrka), ca 32 000 personer[7]
  • Rwandas flygvapen (Force Aerienne Rwandaise, FAR), ca 1000 personer[7]
  • Rwandas reservstyrka, specialenheter[7]

Ekonomi och infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Folkmordet år 1994 medförde ekonomiskt att befolkningen blev ännu fattigare och att en redan ömtålig ekonomi blev allvarligt skadad.[källa behövs] Rwanda fick betydande ekonomiskt stöd från omvärlden under 2000-talet och landet kunde återhämta sig från inbördeskriget. Landets ekonomi växte kraftigt och under flera år i början av 2000-talet hade landet en BNP-tillväxt på över 10 %, och den positiva utvecklingen har fortsatt.[16]

År 2012 drog många länder drog in sitt bistånd till landet efter att det uppdagats att regimen varit inblandade i konflikter i Kongo-Kinshasa.[16]

Trots utbredd fattigdom fick landet beröm av IMF för att den ekonomiska tillväxten i landet även kommer de fattiga till del och att inkomstklyftorna minskar.[16]

År 2018 var landets BNP per capita 773 dollar, vilket är mer än 300 % som vid millennieskiftet. Nästan hälften av befolkningen lever dock under den nationella fattigdomsgränsen.[16]

Fattigdomsbekämpningen är en del av regeringens strategi för att säkra politisk och social stabilitet. Stora avskrivningar av utlandsskulden har också förbättrat Rwandas finansiella situation.[16]

Landet räknas år 2022 till det land som det är lättast att starta och driva företag i inom Afrika.[16]

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Näringslivet hämmades länge av att landet var överbefolkat och geografiskt isolerat. Under första halvan av 1990-talet förvärrades situationen ytterligare då krig och folkmord ödelade landet.[16]

Jord- och skogsbruk, fiske[redigera | redigera wikitext]

Rwanda är ett fattigt land och ungefär 90 procent av befolkningen lever av jordbruk, i huvudsak för självhushåll.[16]

Boskapsskötseln, av tradition central bland tutsierna, drabbades hårt under folkmordet år 1994.[16]

Energi och råvaror[redigera | redigera wikitext]

Landet har brist på elektricitet och dessutom dåligt utbyggda elnät.

Även om vattenenergiproduktionen har byggts ut så importeras stora mängder petroleumprodukter för att täcka energibehovet. Ved, torv och träkol fortfarande de viktigaste energikällorna för en stor del av befolkningen.

En av världens största naturgasreserver finns dock under Kivusjön, på gränsen till Kongo (Kinshasa), varav hälften i Rwanda. Reserven ska utvecklas med stöd från Världsbanken, men projektet har försenats.[16]

Naturtillgångar är guld, tennmalm, volframmalm, metan, vattenkraft, odlingsbar mark.[7]

Industri[redigera | redigera wikitext]

Rwanda är inte industrialiserat. Den industri som finns i huvudsak jordbruksbaserad och förädlar kaffe, te sockerrör och tobak.[16]

Handel[redigera | redigera wikitext]

Kaffe är den primära exportvaran.[14] Rwandas viktigaste mineral är tennsten, och tenn står för en stor del av exportintäkten.[16]

Folkmorden 1994 påverkade ekonomin kraftigt och även om ekonomin återhämtar sig är handelsbalansen 2022 fortfarande negativ. Utländska investeringar finansierar underskottet och investeringar.[14] Rwanda har mycket odlingsbar mark, men eftersom befolkningstillväxten är hög och landet är mycket tätbefolkat måste ändå mat importeras.[källa behövs]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Transporter[redigera | redigera wikitext]

En viktig faktor som hämmar tillväxten är den bristande infrastrukturen. Det försvårar transport av varor, både inom landet men också mellan Rwanda och grannländerna.[16]

  • Antal flygplatser: 7 (2013)
  • Vägnät: 4,700 km (2012)[7]

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Rwandas demografi
Befolkning12 943 132 (2021 est.)
Befolkningsförändring1,8 % (2021 est.)
Födelsetal27,18 födslar/1 000 invånare (2021 est.)
Dödstal5,95 dödsfall/1 000 invånare (2021 est.)
Förväntad levnadslängd65,48 år (2021)
Summerad fruktsamhet3,42 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet27,16 dödsfall/1 000 levande födslar(2021)
Migrationsnetto-3,27 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år39,95 % (2020)
15–64 år57,4 % (2020)
Könsfördelning
Etnicitet
https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/#people-and-society

Minoriteter[redigera | redigera wikitext]

Enligt The World Factbook beräknas befolkningen vara 84 % hutu , 15 % tutsi och 1 % twa (pygméer).[2]

Migration[redigera | redigera wikitext]

Flyktingar: 2017 fanns i Rwanda 86 464 flyktingar från Burundi och 73 357 från Kongo-Kinshasa.[2]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Förutom de officiella språken kinyarwanda, franska och engelska talas även språket swahili (kiswahili).[2]Läs- och skrivkunnighet år 2015 var hos personer 15 år och äldre 70,5 %. Bland männen beräknades den till 73,2 % och bland kvinnorna till 68,0 %.[2]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Den stora majoriteten av Rwandas befolkning räknas som kristen. Drygt 50 % är katoliker, över 25 % tillhör traditionella protestantiska samfund (anglikaner, metodister, lutheraner m fl), över 10 % är sjundedagsadventister, cirka 5 % är muslimer. Det finns även mindre grupper tillhörande inhemska religioner (0,1 %), Jehovas vittnen och bahaii. En växande grupp är evangelikala och karismatiska kyrkor, som Zion Temple Celebration Center.[källa behövs]

Sociala förhållanden[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Våldtäkt i krig

Befolkningen hade år 2020 en relativt ung åldersstruktur där omkring 60 % är under 25 år.

Rwandas regering har gjort försök för att minska den totala fertiliteten bland annat genom att göra preventivmedel mer tillgängliga och genom att påverka den eftersträvansvärt storleken på familjen. Viss framgång har nåtts då antalet barn per kvinna har minskat från 5,6 år 2005 till 4,46 år 2016 och 3,42 år 2021.

Befolkningstillväxten har också avtagit från 2,53 % år 2016 till 1,8 % år 2021.

Moderns medianålder vid första barnets födelse för mödrar var år 2015 23,0 år.

Mödradödlighet år 2015 var 290 dödsfall per 100 000 födslar.

Spädbarnsdödlighet år 2016 var 56,8 dödsfall per 1 000 levande födslar där den manliga spädbarnsdödlighet var 60,2 dödsfall per 1 000 levande födslar och den kvinnlig spädbarnsdödligheten var 53,2 dödsfall per 1 000 levande födslar.[2][21]

Hälsa[redigera | redigera wikitext]

År 2015 var andelen av den vuxna befolkningen som var smittade med hiv/aids 2,89 %, totalt 201 900 personer, varav 2900 personer avled i aids det året. [2] Till år 2020 hade andelen smittade sjunkit till 2,5 % men eftersom befolkningen samtidigt ökade så var det totala antalet smittade högre, 220 000 personer. Det totala antalet avlidna I aids hade däremot sjunkit till 2500.[22]

Andel av den vuxna befolkningen som led av fetma år 2014 var 3,3 %.[2] År 2016 hade den andelen stigit till 5,8 %.[22]

År 2011 beräknande andelen av barn under 5 års ålder som var underviktiga till 11,7 %.[2] Nio år senare, år 2020, hade den andelen sjunkit något till 7,7%.[22]

Övriga befolkningsdata[redigera | redigera wikitext]

Den senaste folkräkningen hölls den 15 augusti 2012 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Rwanda (de facto) till 10 393 542 invånare, varav 4 981 197 män och 5 412 345 kvinnor.[3]

Den folkbokförda (de jure) befolkningen i folkräkningen uppgick till 10 515 973 invånare, varav 5 064 868 män och 5 451 105 kvinnor.[23]

Folkräkningar hade tidigare hållits 2002, 1991 och 1978.[23]

Invånartalet i Rwanda uppskattades i juli 2018 av:

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Konstarter[redigera | redigera wikitext]

Musik och dans[redigera | redigera wikitext]

Traditionella rwandiska Intore-dansare

Musik och dans är en integrerad del av ceremonier, festivaler, samkväm och historieberättande i Rwanda.[25] Den mest kända traditionella dansen är Intore, en högeligen koreograferad uppvisning bestående av tre komponenter - baletten, framförd av kvinnor, dans av hjältar, framförd av män, samt trummorna.[26]

Traditioner[redigera | redigera wikitext]

Helgdagar och högtider[redigera | redigera wikitext]

Högtidsdagar
Datum Engelskt namn
1 januari New Year's Day
1 februari Heroes Day
Varierande Good Friday
7 april Genocide Memorial Day
1 maj Labor Day
1 juli Independence Day
4 juli Liberation Day
15 augusti Assumption
Varierande Eid Al-Adha
25 december Christmas Day
26 december Boxing Day

Till skillnad från många länder i Afrika har Rwanda varit en homogen stat sedan förkolonial tid. Landet största etniska grupp är Banyarwanda och de flesta i landet delar kulturellt arv.[27] Under året firas elva regelbundna nationella nationaldagar, samt två nationaldagar som datumet varierar för.[28] Därtill är den efterföljande veckan efter Genocide Memorial Day (som infaller den 7 april) utlyst till officiell sorgevecka.[29] Den sista lördagen i varje månad är umuganda, en nationell dag av samhällstjänst, under vilken de flesta normala tjänster lägger ned verksamheten.[30]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
The Economist Demokratiindex 2018[31] 128 av 167
World Bank Group Doing Business Report 2019[32] 38 av 190
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2019[33] 32 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 157 av 189
Transparency International Korruptionsindex 2018[34] 48 av 180
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019[35] 155 av 180

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 89. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 29 juni 2017 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] ”Rwanda”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. 16 juni 2017. Arkiverad från originalet den 24 december 2018. https://web.archive.org/web/20181224211116/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/rw.html. Läst 30 juni 2017. 
  3. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 2. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 29 juni 2017. 
  4. ^ [a b] ”Size of the resident population” (på engelska). National Institute of Statistics of Rwanda (NISR). http://www.statistics.gov.rw/publication/size-resident-population. Läst 30 juni 2017. 
  5. ^ [a b c d] ”Rwanda 5. Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/01/weodata/weorept.aspx?sy=2015&ey=2022&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=%2C&br=1&pr1.x=36&pr1.y=8&c=714&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 29 juni 2017. 
  6. ^ ”Human Development Report 2019” (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). United Nations Development Programme. sid. 300-303. http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf. Läst 8 januari 2019. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/. Läst 24 februari 2022. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Hem, Mikal (2021-07-09). ”Rwanda” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Rwanda. Läst 4 februari 2022. 
  9. ^ Leraand, Dag (2021-02-18). ”Rwandas historie” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Rwandas_historie. Läst 4 februari 2022. 
  10. ^ Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-01-25. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/. Läst 4 februari 2022. 
  11. ^ Rwanda becomes a member of the Commonwealth, BBC den 29 november 2009.
  12. ^ [a b] ”25 år efter folkmordet kämpar Rwanda ännu med försoningen - “Det finns fortfarande många som inte ångrar vad de gjorde”” (på sv-FI). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2019/04/07/25-ar-efter-folkmordet-kampar-rwanda-annu-med-forsoningen-det-finns-fortfarande. Läst 2 november 2021. 
  13. ^ ”Rwanda”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/rwanda/. Läst 2 november 2021. 
  14. ^ [a b c d e] ”Rwanda | Religion, Population, Language, & Capital | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Rwanda. Läst 4 februari 2022. 
  15. ^ [a b c d e f] Bra Böckers lexikon, 1979.
  16. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Rwanda - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda. Läst 4 februari 2022. 
  17. ^ ”Kvinnor i majoritet ger Rwanda nya lagar”. Dagens Nyheter. 7 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090810172838/http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnor-i-majoritet-ger-rwanda-nya-lagar-1.926423. 
  18. ^ Svenska Dagbladet 2017-08-04: "Valet i Rwanda: nationalhjälten Kagame blev brutal diktator"
  19. ^ Svenska Dagbladet 2017-08-06: "Rwanda väljer åter Kagame"
  20. ^ Provinces of Rwanda Statoids.com (läst 20 juni 2020)
  21. ^ Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/. Läst 24 februari 2022. 
  22. ^ [a b c] Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/#people-and-society. Läst 28 februari 2022. 
  23. ^ [a b] ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a646%3bareaCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 29 juni 2017. 
  24. ^ ”Country profile Rwanda” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Rwanda. Läst 30 juni 2017. 
  25. ^ Briggs, Philip & Booth, Janice (2006) Rwanda - The Bradt Travel Guide. 3rd ed. London: Bradt Travel Guides. ISBN 1-84162-180-3 s. 29
  26. ^ Rwanda Direct (2010). ”Rwanda Intore Dancers”. Arkiverad från originalet den 5 april 2010. https://web.archive.org/web/20100405081946/http://www.rwanda-direct.com/rwanda-intore-dancers/. Läst 21 juli 2010. 
  27. ^ Prunier, Gérard (1995). The Rwanda crisis, 1959-1994: history of a genocide (Hardcover). London: C. Hurst & Co. Publishers. sid. 15. ISBN 1850652430 
  28. ^ Embassy of Rwanda in Sudan. ”Sudan and Rwanda public holidays”. Arkiverad från originalet den 13 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120313155356/http://sudan.embassy.gov.rw/content/view/42/97/. Läst 19 juli 2010. 
  29. ^ Briggs and Booth p61
  30. ^ Gahindiro, John (2 juni 2008). ”Making "Umuganda" More Useful”. The New Times. http://www.newtimes.co.rw/index.php?issue=14255&article=6830. Läst 15 juli 2010. 
  31. ^ ”The Economist Intelligence Unit's Democracy Index” (på engelska). The Economist. https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/. Läst 8 januari 2020. 
  32. ^ ”Doing Business 2020 report” (på engelska). World Bank Group. https://www.doingbusiness.org/content/dam/doingBusiness/country/r/rwanda/RWA.pdf. Läst 8 januari 2020. 
  33. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. https://www.heritage.org/index/country/rwanda. Läst 8 januari 2020. 
  34. ^ ”Corruption Perceptions Index 2018” (på engelska). Transparency International. https://www.transparency.org/cpi2018. Läst 8 januari 2020. 
  35. ^ ”2019 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/rwanda. Läst 8 januari 2020.