Farlig väg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Farlig väg
(Side Street)
Genre Kriminalfilm
Film-noir
Drama
Regissör Anthony Mann
Producent Sam Zimbalist
Manus Sydney Boehm
Sydney Boehm
Skådespelare Farley Granger
Cathy O'Donnell
James Craig
Paul Kelly
Originalmusik Lennie Hayton
Fotograf Joseph Ruttenberg
Klippning Conrad A. Nervig
Distribution Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär 23 mars 1950
(USA)
2 oktober 1950
(Sverige)
Speltid 83 min
Land USA USA
Språk Engelska
IMDb SFDb

Farlig väg (engelska: Side Street) är en amerikansk långfilm från 1950 i regi av Anthony Mann, med Farley Granger, Cathy O'Donnell, James Craig och Paul Kelly i rollerna.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Joe Norson (Farley Granger) är en ärlig familjefar och brevbärare. Men han faller för frestelsen och stjäl $30 000 från den ohederliga advokaten Victor Backett (Edmon Ryan). Det Norson inte vet är att pengarna är en avbetalning från Emil Lorrison (Paul Harvey), en oskyldig man som blivit utpressad av Backett. Advokaten dödar snart Lorrison och dumpar hans kropp i vattnen utanför New York. Joe försöker förklara sin nya rikedom för sin fru Ellen (Cathy O'Donnell) och övertygar henne att han fått ett nytt och fint jobb. Han lämnar pengarna hos sin vän, bartendern Nick Drumman (Edwin Max), men snart blir det för mycket för Norsons samvete och han försöker lämna tillbaka pengarna till Backet. När Backet förstår vad som har hänt hamnar Joe i dödliga bekymmer.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

  Farley Granger   –  Joe Norson
  Cathy O'Donnell   –  Ellen Norson
  James Craig   –  Georgie Garsell
  Paul Kelly   –  Captain Walter Anderson
  Jean Hagen   –  Harriet Sinton
  Paul Harvey   –  Emil Lorrison
  Edmon Ryan   –  Victor Backett
  Charles McGraw   –  Stanley Simon
  Edwin Max   –  Nick Drumman
  Adele Jergens   –  Lucille 'Lucky' Colner
  Harry Bellaver   –  Larry Giff
  Whit Bissell   –  Harold Simpsen
  John Gallaudet   –  Gus Heldon
  Esther Somers   –  Mrs. Malby
  Harry Antrim   –  Mr. Malby

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Filmen spelades in på plats i New York.[1]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmrecensenten Bosley CrowtherNew York Times ansåg att filmen var ett kompetent verk, gjort helt enligt ritningarna om att "brott inte lönar sig", men den kunde egentligen bara rekommenderas till dem som verkligen var fascinerade av den kriminella världen:[2]

In short, it's a fair enough crime picture, ending with a screaming downtown chase and the moral very tenderly delivered by the usual narrator's voice. But, cut down to its essentials, that's just about all it is: in short. It can only be fully recommended to those who have a deep and morbid interest in crime.

Filmens anseende har dock stigit med åldern och den ses numera som en viktig del i Anthony Manns filmografi och inom film noir-genren.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Side Street - Notes”. Turner Classic Movies. http://www.tcm.com/tcmdb/title/90076/Side-Street/notes.html. Läst 5 februari 2013. 
  2. ^ Crowther, Bosley. ”Side Street (1950) THE SCREEN; New Crime Story”. New York Times. http://movies.nytimes.com/movie/review?res=9F01E2D81238E532A25757C2A9659C946192D6CF. Läst 5 februari 2013. 
  3. ^ Steffen, James. ”Side Street - Article”. Turner Classic Movies. http://www.tcm.com/tcmdb/title/90076/Side-Street/articles.html. Läst 5 februari 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]