Fattigvård
- Fattighus hänvisar hit. Se även Fattighuskabarén.
.JPG)
Fattigvård kallades förr i tiden samhällets omsorg om fattiga personer, som inte kunde försörja sig själva. Tidigare bodde ofta de allra fattigaste i en så kallad fattigstuga, även kallat fattighus[1], där gamla och handikappade fattighjon togs om hand[2], och även fick ta hand om varandra.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Sverige-Finland[redigera | redigera wikitext]
Under medeltiden organiserades fattigvård och omsorg i första hand genom att hushållen hade ansvar för dem som bodde tillsammans, även för den som genom ålder eller sjukdom inte längre kunde delta i arbetet. Socknarna kompletterade hushållens ansvar genom tionde-systemet och genom rotegång. Vid sidan om socknarna fanns kyrkliga institutioner med omfattande fattigvård och omsorg, som klostren och städernas helgeandshus.[3] Dessa drogs vid reformationen in av kronan, vilket medförde att verksamheten avtog eller upphörde helt. Därmed fick socknarna i stort sett ensamt ansvar för fattigvården.[3]
1642 års tiggareordning slog fast att ansvaret för de fattiga i första hand låg på de anhöriga, och i andra hand på den egna församlingen, som – utöver rotegången – borde uppföra sjukstuga och fattigstuga för gamla och sjuka, och barnhus för de föräldralösa.
1686 års kyrkolag rekommenderade kyrkans församling att instifta fattighus eller fattigstugor, och 1734 blev rekommendationen tvingande. Trots detta instiftades inte fattighus överallt, och även där de fanns spelade rotegång och inkvartering hos privatpersoner mot ersättning, ofta i form av fattigvårdsauktioner, en betydande roll. I större städer började under 1700-talet så kallade arbetshus inrättas.
Finland[redigera | redigera wikitext]
I Finland gällde svensk lag fram till 1809.
I Finland ersattes fattigvården 1956–1957 av socialhjälp.[4]
Sverige (efter 1809)[redigera | redigera wikitext]
Genom 1843 års sockenstämmoförordning övertog sockennämnder som det verkställande organet ansvaret bland annat för fattigvården i kyrksocknen från kyrkoråden.[5]
I och med 1847 års fattigvårdförordning skulle det i varje kyrksocken inrättas fattigvårdsstyrelse. År 1853 infördes en ny förordning som var relativt generös och där möjlighet för den enskilde att överklaga till länsstyrelsen fanns. I 1871 års fattigvårdförordning beskars möjligheterna att erhålla hjälp kraftigt, samtidigt som överklagandemöjligheten avskaffades.
Genom 1918 års fattigvårdslag reformerades verksamheten och varje kommunalförvaltning utgjorde ett fattigvårdssamhälle. Bland annat förbjöds fattigvårdsauktioner samt rotegång, och fattigstugorna blev i stället ålderdomshem[6] och överklagandemöjligheten återinfördes.[7]
År 1924 infördes också en ny barnavårdslag. Reglerna för fattigvården förblev dock länge förhållandevis stränga, och först 1945 fick de som tog emot fattigvård fulla medborgerliga rättigheter.[8]
År 1956 ersattes fattigvårdslagen med lagen om socialhjälp,[9] i sin tur år 1982 ersatt av socialtjänstlagen (SoL).
I skönlitteraturen[redigera | redigera wikitext]
Fattigstugorna i det gamla Sverige har skildrats av Astrid Lindgren i Emil i Lönneberga (1963)[10] och av Pär Lagerkvist i pjäsen Midsommardröm i fattighuset (1941).[11]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”fattigvård”. Förvaltningshistorisk ordbok. Svenska litteratursällskapet i Finland. 2016
- ^ ”Fattighus”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fattighus. Läst 2 oktober 2017.
- ^ [a b] Andrén, Åke (1999). Sveriges kyrkohistoria 3. Reformationstid
- ^ ”Fattigvård”. Uppslagsverket Finland. http://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Fattigvaard. Läst 5 augusti 2011.
- ^ Kongl Maj:& nådiga förordning om socknestämmor i riket. 29 augusti 1843 Svensk författningssamling. (SFS 1843:27)
- ^ 20:e århundrades När Var Hur, Bernt Himmelstedt, Forum, 1999
- ^ Sverige 1900-talet, NE, Bra Böcker, 2000
- ^ Sverige 1900-talet – 1945, NE, Bra Böcker, 2000
- ^ ”Handelshögskolan vid Göteborgs universitet”. 20 mars 2003. http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/23056/1/gupea_2077_23056_1.pdf. Läst 5 augusti 2011.
- ^ Lindgren, Astrid (1963). Emil i Lönneberga / teckningar av Björn Berg. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 3362994
- ^ Lagerkvist, Pär (1941). Midsommardröm i fattighuset : skådespel i tre akter. Stockholm: Bonnier. Libris 442623
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Müller, Joseph (1906). Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid: jämte beskrifning af Stockholms stads arbetsinrättningar med anledning af den nya arbetsinrättningens fullbordan : en historisk öfversikt. Stockholm. Libris 362994. https://runeberg.org/mjfattig/
- Fattigvårdsmål : referat : mål avgjorda i kammarrätten åren ... Stockholm: Norstedt [för] Svenska fattigvårdsförbundet. 1904-1925. Libris 2785676. https://runeberg.org/fattigvmal
- Olausson, Peter (2016). ”Rotehjonet och döden : fattigdomens betydelse för socknarnas formering”. Riksarkivets årsbok 2016,: sid. 81-98 : ill. 2002-3006. ISSN 2002-3006. Libris 19482749
- Thunblad, N. J. (1896). Handledning för fattigvårdsordförande, fattigvårdsstyrelser, fattigvårdsledamöter m. fl. innehållande alla nu gällande författn:r rörande 1. Fattigvården. 2. Lösdrifvares behandling, samt såsom tilllägg: 3. Kungörelsen ang. skatt för: hundar : Med anmärkn:r och förkl:r samt sakregister. Stockholm: Hökerberg. Libris 1664131. https://runeberg.org/njtfattig/
- Fattigvård i Sverige
- Gerger, Christina (1992). Där nöden var som störst: en studie av fattigdom och fattigvård i en småländsk landsbygdssocken 1815-1935 [dvs 1835-1915]. Diss. Stockholm : Univ. Libris 7610804