Faust 2.0
| Faust 2.0 | |
| Genre | Skräckfilm |
|---|---|
| Regissör | Robert Selin, Allan Gustafsson, Nicolas Debot, Johannes Pinter, Micke von Engström |
| Producent | Robert Selin, Henrik Qvarnström, Nicolas Debot, Allan Gustafsson, Micke von Engström, Thomas Rydell |
| Manus | Robert Selin, Henrik Qvarnström, Johannes Runeborg, Nicolas Debot, Allan Gustafsson, Micke von Engström |
| Skådespelare | Frida Liljevall, Thomas Hedengran, Katarina Bothén med flera |
| Berättare | Per Ragnar |
| Originalmusik | Emil Brandqvist, Thomas Rydell, Pascal Lacroix, Fredrik Möller |
| Fotograf | Henrik Qvarnström, Sigge Runeborg, Teodor Miljevic, Jörgen Lindskog, Daniel Andersson, Johannes Runeborg |
| Klippning | Johannes Runeborg, Léo Ghysels, Allan Gustafsson, Micke Engström |
| Produktionsbolag | Njutafilms |
| Distribution | Njutafilms |
| Premiär | Maj 2014, Filmfestivalen i Cannes |
| Speltid | 79 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| Budget | 100 000 amerikanska dollar |
| IMDb SFDb | |
Faust 2.0 är en svensk skräckfilm från 2014 i regi av Robert Selin, Allan Gustafsson, Nicolas Debot, Johannes Pinter och Micke von Engström. I rollerna ses bland andra Frida Liljevall, Thomas Hedengran och Katarina Bothén.[1]
Handling[redigera | redigera wikitext]
Fem individer ingår ovetandes en pakt med okända krafter när de installerar appar.[1]
Rollista[redigera | redigera wikitext]
- Frida Liljevall – Elisabet
- Thomas Hedengran – Vincent
- Katarina Bothén – Madeleine Stark
- Per Burell – Thomas af Ekenstam
- Chrissy Pavlov – Alice
- Mattias Redbo – Joel
- Ida Linnertorp – Liv
- Mariah Kanninen – Erida
- Ola Björkman – maken
- Anders Hasselroth – managementkonsulten
- Amina Axelsson – intro & outro
- Per Ragnar – berättarröst
- Claes Hartelius – Lars
- Esse Hellberg – killen
- Anders Fager – Bengt, förläggare
- Joachim Staaf – Capeman
- Peter Stridsberg – Vince
- Hatija Abdul Khali – flickan
- Ulf Drakenberg – John
- Victor Lopez – chauffören
Om filmen[redigera | redigera wikitext]
Faust 2.0 spelades in i Stockholm och regisserades av Robert Selin, Allan Gustafsson, Nicolas Debot, Johannes Pinter och Micke von Engström. Undantaget Pinter stod dessa också för manus tillsammans med Henrik Qvarnström. Filmen klipptes av Runeborg, Léo Ghysels, Gustafsson och Micke Engström. Musiken komponerades av Emil Brandqvist, Thomas Rydell, Pascal Lacroix och Fredrik Möller. Filmen hade en budget på 100 000 amerikanska dollar.[2]
Regissören Nicolas Debot har kallat filmen för "svensk indieskräck". I en intervju beskrev han filmen: "Det är en skräckantologi kring gamla Faust-myten, att ingå en pakt med djävulen, fast i vårt moderna samhälle där appar, smartphones och surfplattor används hela tiden, och där folk godkänner licensavtal dagligen utan att veta exakt vad de skriver på."[3]
Filmen fick sin lansering på Filmfestivalen i Cannes i maj 2014.[4] Den 27 september 2014 visades den på Fantastisk Filmfestival i Lund och den 9 oktober 2014 på Monsters of Film i Stockholm.[2] Den hade biopremiär den 17 oktober 2014 på biograferna Zita och Bio Rio i Stockholm. Samtidigt hade den premiär på VOD.[1] Den 1 november 2014 visades den på den finska filmfestivalen Night Visions Film Festival.[2]
Mottagande[redigera | redigera wikitext]
Filmen mottogs negativt och har medelbetyget 1,2/5 på Kritiker.se, baserat på fyra recensioner.[5]
Fredrik Sahlin recenserade filmen för Sveriges Television. Han gav den betyget 1/5 och kallade filmresultatet "överraskande klåparaktigt". Han fortsatte: "Bokhyllan har på senare decenniet fyllts med begåvad skräck av olika art men uttrycket ”bra svensk skräckfilm” är tyvärr fortfarande en oxymoron."[6] Även Moviezine gav filmen sitt lägsta betyg (1/5). Recensenten Andreas Samuelson menade att filmskaparna "ska ha credd för att de försöker sig på något (inom svensk film) annorlunda", men ansåg också att "Tyvärr berövar låg budget, trista historier och förbryllande karaktärsbeteende filmen från något högre betyg."[7] Sveriges Radio P4 gav också betyget 1/5 och skrev "Här finns bra stoff i två-tre av filmerna, men det blir för enkelt. Och avslutningsfilmen är ett kaos av märkliga scener."[8]
"Faust 2.0 är en film där ambitionerna vida överstiger den extremt minimala budgeten. Men hellre det än tvärtom." skriver Arbetaren i sin recension. [9]
Situation Stockholms recensent Henrik Emilsson gav betyget 3/5 och skrev bl.a. att: "Trots att budgeten ibland är emot de fem regissörerna har de skapat god underhållning där vissa av berättelserna skulle kunna hålla för en helt egen långfilm."[10]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Faust 2.0”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=79970&type=MOVIE&iv=Basic. Läst 11 december 2014.
- ^ [a b c] ”Faust 2.0”. IMDb.com. http://www.imdb.com/title/tt3708326/?ref_=ttfc_fc_tt. Läst 11 december 2014.
- ^ Dunerfors, Alexander (17 oktober 2014). ”Det känns som att en ny svensk skräckvåg är på väg”. Moviezine. https://www.moviezine.se/nyheter/det-kanns-som-att-en-ny-svensk-skrackvag-ar-pa-vag. Läst 11 december 2014.
- ^ ”Svensk skräckantologi får världspremiär i Cannes”. Filmcafé.se. Arkiverad från originalet den 9 november 2014. https://web.archive.org/web/20141109124943/http://www.filmcafe.se/artikel/svensk-skrackantologi-far-varldspremiar-i-cannes. Läst 11 december 2014.
- ^ ”Faust 2.0”. Kritiker.se. http://kritiker.se/film/faust-20/. Läst 11 december 2014.
- ^ Sahlin, Fredrik (17 oktober 2014). ”Faust 2.0”. Sveriges Television. http://www.svt.se/kultur/film/faust-2-0. Läst 11 december 2014.
- ^ Samuelson, Andreas. ”Appen som Gud glömde”. Moviezine. https://www.moviezine.se/movies/faust-2-0. Läst 11 december 2014.
- ^ ”Faust 2.0 – ojämna skräckhistorier i nutid”. Sveriges Radio. 15 oktober 2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3138&artikel=5991743. Läst 11 december 2014.
- ^ ”Svensk skräck på bioduken”. Arbetaren. 17 oktober 2014. http://arbetaren.se/artiklar/svensk-skrack-pa-bioduken/. Läst 11 december 2014.
- ^ ”Situation Stockholm 2014/09/206.pdf sidan 60”. Situation Stockholm. 1 september 2014. https://www.situationsthlm.se/app/uploads/2014/09/206.pdf. Läst 17 maj 2015.