Ferdinand Sarrien
Jean Marie Ferdinand Sarrien, född den 25 oktober 1840 i Bourbon-Lancy (departementet Saône-et-Loire), död den 28 november 1915, var en fransk politiker.
Sarrien var först advokat, deltog som kapten i fransk-tyska kriget 1870-1871 och valdes 1876 till deputerad. Han blev snart en inflytelserik ledare inom den radikala vänstern, blev 1884 ordförande i budgetkommissionen, minister för post och telegraf i Henri Brissons kabinett (april-december 1885), inrikesminister i Charles de Freycinets (januari-december 1886), justitieminister i René Goblets (december 1886-december 1887) och inrikesminister i Pierre Tirards (december 1887-mars 1888) samt i Léon Bourgeois (november 1895-april 1896).
Sedan han vid Jules Mélines fall förgäves sökt bilda en egen ministär, blev han 1898 justitieminister i Brissons (juni-oktober). Han understödde kraftigt Émile Combes i kampen mot kongregationerna och röstade för lagen om skilsmässan mellan stat och kyrka. Efter Maurice Rouviers fall bildade han i mars 1906 en egen ministär, där han själv blev justitieminister och Georges Clemenceau inrikesminister och den ledande själen. Trots stark majoritet i deputeradekammaren avgick han jämte hela kabinettet i oktober samma år, förebärande hälsoskäl. År 1908 valdes han till senator.
Källor
- Sarrien, Jean Marie Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)