Finländska krigsbarn

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Finska krigsbarn)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Under vissa perioder kom dagligen nya kontingenter av barn till Stockholm för vidare destination. På bilden, från februari 1944, tas några nyanlända barn om hand av lottor. Barnen försågs noggrant med namn- och adresslappar.

De finländska krigsbarnen (finska: Sotalapset) skickades från Finland till Sverige under andra världskriget. Under vinterkriget 1939–1940 och fortsättningskriget 1941–1944 reste cirka 70 000 barn från Finland till Sverige.[1] Det var barn från både finska (finskspråkiga) och finlandssvenska (svenskspråkiga) hem. Drygt 5 000 återvände inte till Finland utan adopterades av sin svenska fosterfamilj eller fick stanna efter överenskommelse med barnens biologiska föräldrar.[2] Krigsbarn skickades även till Danmark och Norge, dock i betydligt mindre utsträckning.

De finländska krigsbarnens lott har skildrats i ett flertal böcker och även i filmen Den bästa av mödrar (2005) (baserad en bok av Heikki Hietamies). Ett finländskt krigsbarn som kom till Sverige är Toini Gustafsson Rönnlund.

Ett annat finländskt krigsbarn var Timo Kärnekull, grundare till bokförlaget Askild & Kärnekull.

Barnförflyttningen till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Redan under vinterkriget 1939 började barn från östra Finland att anlända till Sverige. Snabbt bildades det genom samverkan många olika hjälporganisationer, som Centrala Finlandshjälpen och i Finland Nordiska Hjälpcentralen. Viljan att hjälpa var stor, då Sveriges samhörighet med Finland var djupt rotad efter den långa tid som Finland tillhört Sverige. Det fanns också en betydande svensktalande befolkning i Finland, finlandssvenskar. Många fosterhem öppnades i Sverige liksom ett flertal barnhem. Transporterna från Finland gick företrädesvis med båt. Även tågtransporter via Haparanda var betydande.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ finska krigsbarn i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 24 november 2015.
  2. ^ Kavén, Pertti (1994). 70.000 små öden. Otalampi: Sahlgren. sid. 186. Libris 1863356. ISBN 952-9543-50-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]