First Blood

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
First Blood
(First Blood)
Genre(r) Action
Regissör Ted Kotcheff
Producent Buzz Fietshans
Manus Michael Kozoll, William Sackheim, Sylvester Stallone
Skådespelare Sylvester Stallone, Richard Crenna, Brian Dennehy
Originalmusik Jerry Goldsmith
År 1982
Speltid 90 minuter
Land USA
Språk Engelska
Uppföljare Rambo – First Blood II
IMDb

First Blood är en amerikansk film från 1982 regisserad av Ted Kotcheff. Den är baserad på romanen av David Morrell med samma namn (First Blood, svensk titel Tvekampen). Filmen är framför allt känd som den första av fyra Rambo-filmer, även om det är den andra filmen som gjorde störst succé både i fråga om publik och pengar.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Vietnam-veteranen John Rambo (Sylvester Stallone) luffar runt USA för att söka rätt på sina kompisar från kriget, men inser sakta att resten av hans enhet har dött. En dag kommer han till en bortglömd liten stad, Hope, och stöter där på sheriffen Will Teasle (Brian Dennehy). Sheriffen ogillar att ha ovårdade och skumma typer drivandes omkring och vill att Rambo ger sig av omedelbart. När Rambo fåordigt och trotsigt vägrar arresteras han. Sedan vägrar han prata på tilltal, vilket provocerar småstadspoliserna så att de misshandlar honom. Rambo blir psykotisk och lyckas fly efter att ha misshandlat några poliser svårt, och tar sig med motorcykel upp i bergen, men Teasle och hans mannar är inte långt efter, och de tar med sig hundar.

Galt, en av poliserna som misshandlat Rambo i arrester, har ordnat en helikopter, och beskjuter Rambo, mot Teasles order. Rambo försvarar sig genom att kasta sten mot helikoptern, vilket leder till att Galt faller från helikoptern och dör. När Teasle vill fånga Rambo med sina mannar får han besked om Rambos meriter: han var med i Gröna baskrarna, och fick kongressens hedersmedalj, men Teasle bestämmer sig ändå för att leta reda på Rambo i skogen. Rambo övermannar poliserna en efter en, men låter dem leva, med budskapet "Låt mig vara".

När förstärkningar kommer, dyker också Rambos f.d. överordnade, överste Trautman, upp. Han varnar Teasle för att Rambo kommer att vinna över Teasles 200 man, men Teasle vägrar att lyssna.

Till slut lyckas en enhet från nationalgardet omringa Rambo utanför ett gruvschakt, men mot sina order skjuter de sönder ingången med en pansarvärnsgranat, och de drar självfallet slutsatsen att Rambo dödats vid explosionen. Rambo har dock tagit sig längre in, och ut en annan väg. Han stjäl en av militärens lastbilar och sätter eld på en bensinstation för att locka iväg de övriga poliserna, vilket leder till en uppgörelse, man mot man mellan Teasle och Rambo. I uppgörelsen skottskadar Rambo Teasle som dock överlever, varefter han nedbruten och gråtande faller ihop i ett hörn där Trautman finner honom.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  Sylvester Stallone   –  John J. Rambo
  Richard Crenna   –  Överste Trautman
  Brian Dennehy   –  Sheriff Will Teasle
  Bill McKinney   –  Kern
  Jack Starret   –  Galt
  Michael Talbot   –  Balford
  Chris Mulkey   –  Ward
  John McLiam   –  Orval
  Alf Humphreys   –  Lester
  David Caruso   –  Mitch

Många skådespelare tillfrågades om rollen som "Rambo" innan Sylvester Stallone accepterade. Stallone upplevde själv att han i rollen gestaltade sig själv; en misslyckad soldat som saknade far. (Stallone klassades som direkt olämplig och psykiskt labil när han mönstrade, och han uppger att hans problem med fadern väcktes till liv i äkta tårar under inspelningen av slutscenen). Ännu en som tillfrågades om att spela "Rambo" var Al Pacino, och han propsade på att "Rambo" skulle agera rakt igenom psykotiskt och själlöst, precis lika omänskligt som hajen i Spielbergs "Hajen". Många tillfrågades om att spela rollen som överste Trautman, och bland annat Stallones barndomshjälte Kirk Douglas tackade nej.

Uppföljare[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

First Blood, vilket syftar på att det var Teasles poliser som "anföll först" och därmed utgöt blod först, blev en av de filmer som anfördes som de mest våldsamma i debatten om underhållningsvåldet, trots att det i filmen bara inträffar ett enda dödsfall (Galt). Filmens moraliska frågor om mottagandet som Vietnam-veteranerna fick vid hemkomsten mötte inte lika stort intresse.

Fallet som Stallone gör utöver klippstupet är på "riktigt" och i samband med detta så vrider han sin ena axel ur led. Trots detta valde han att fortsätta filma. Den smärta som Stallone visar fram duken är alltså äkta.

Många skrev om Morells bok till manus; bland annat David Rabe som senare skrev manus till Brian de Palmas "Casualities of War". Rabes manus ratades dock eftersom det alltför tydligt och realistiskt problematiserade engagemanget i Vietnam etc. Rabe ville likt Morell skildra ett slags Song My på amerikansk mark. Andra som tillfrågades om att skriva manus var bland annat Sydney Pollack och John Frankenheimer; in alles nio stycken.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Kniven som Rambo använder, och som bland annat innehåller kompass, tändstickor och sytråd, fick stor uppmärksamhet och såldes i stora kvantiteter efter filmens premiär, exempelvis hos Hobbex.
  • I filmen Hot Shots! 2 parodierar Richard Crenna sin roll från Rambo-filmerna, i rollen som Charlie Sheens överordnade.