Fläckskarv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fläckskarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spotted Shag. NZ (Phalacrocorax punctatus). (29350774683).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläktePhalacrocorax
ArtFläckskarv
P. punctatus
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax punctatus
AuktorSparrman, 1786
Hitta fler artiklar om fåglar med

Fläckskarv[2] (Phalacrocorax punctatus) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Den förekommer endast i Nya Zeeland.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Fläckskarven är en rätt stor (69 cm) och karakteristisk skarvart. Den är i häckningsdräkt övervägande grönsvart på huvud och hals och ett tydligt, vitt band från ögat och nerför sidan av halsen. På huvudet syns en dubbeltofs. Ovansidan är gröngrå med svartspetsade fjädrar som ger ett fläckigt intryck. Undersidan är ljusgrå, på "låren" svart. Vintertid saknar den huvudtofsarna och det vita bandet. Närbesläktade arten pittskarv förekommande i Chathamöarna saknar det vita bandet på huvud- och halssidan.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Under spelet är hanen ljudlig, med bland annat gurglande "argh-argh-argh". Honan är tyst.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fläckskarven föreskommer endast i Nya Zeeland. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Phalacrocorax punctatus punctatus – förekommer på Nordön och Sydön
  • Phalacrocorax punctatus oliveri – förekommer på Stewart Island och närliggande västkusten på Sydön

Tidigare har pittskarven (P. featherstoni) behandlats som underart till fläckskarven. Tillsammans är de systergrupp till andra större skarvarter i närområdet som australisk skarv och svartmaskad skarv.[6]

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[7] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fläckskarven är helt havsbunden och året runt sällskaplig. Den häckar i kolonier, på Sydön mellan september och november, men längre häckningssäsong på Nordön med toppar i slutet av augusti, december och mars. Födan är dåligt känd, men verkar bestå av fisk, kräftdjur och andra ryggradslösa djur.[4][5]

Fläckskarv på bo.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Phalacrocorax punctatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ [a b] Orta, J., Jutglar, F., Garcia, E.F.J., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Spotted Shag (Phalacrocorax punctatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52657 16 februari 2020).
  6. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  7. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]