Florence Griffith Joyner

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Florence Griffith Joyner
Florence Griffith Joyner 1988

Florence Griffith Joyner 1988

Friidrott, damer

Nation: USA USA

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Seoul 1988 100 meter
Guld Seoul 1988 200 meter
Guld Seoul 1988 4 x 100 meter
Silver Los Angeles 1984 200 meter
Silver Seoul 1988 4 x 400 meter
Världsmästerskap
Guld Rom 1987 4 x 100 meter
Silver Rom 1987 200 meter

Florence Griffith Joyner[1], ursprungligen Florence Delorez Griffith[2], även känd som Flo-Jo, född 21 december 1959 i Los Angeles, Kalifornien, död 21 september 1998 i Mission Viejo, Orange County, Kalifornien, var en amerikansk friidrottare som sedan 1988 alltjämt (2019) innehar världsrekordet på både 100 meter och 200 meter löpning.

Alltsedan Griffith-Joyners framgångsrika år 1988 med två världsrekord och två överlägset vunna OS-guld, följt av ett plötsligt avsked från sporten året därpå, hade dopningsrykten omgärdat henne. Hennes lika plötsliga död 1998, orsakad av epilepsirelaterad kvävning vid 38 års ålder, satte åter satte fart på diskussionen huruvida hon under sin karriär använt otillåtna substanser eller inte.[3] Griffith-Joyner själv och hennes make och tillika tränare Al Joyner har alltid förnekat sanningshalten i dessa rykten.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Griffith föddes i Los Angeles och växte upp i Jordan Downs offentliga byggnadskomplex. I slutet av 1980-talet blev hon en populär figur i internationell friidrott på grund av sina häpnadsväckande prestationer och flashiga personliga stil. Hon gifte sig 1987 med Al Joyner, olympisk mästare i tresteg i OS 1984 i Los Angeles och bror till mångkamperskan och längdhopparen Jackie Joyner-Kersee).

Under sitt liv som friidrottare uppnådde Griffith-Joyner hittills oöverträffade resultat inom damernas kortdistanslöpning. År 1988 noterade hon tiderna 10,49 sekunder på 100 meter (i amerikanska OS-uttagningarna i Indianapolis) och 21,34 sekunder på 200 meter (under OS i Seoul). Hennes resultat var stora sänkningar av de tidigare gällande rekorden, med 27 respektive 37 hundradelar, och friidrottsvärlden häpnade över hur fort hon verkligen sprang.[5] Ingen kvinna har sedan dess var i närheten av tiderna som fortfarande (år 2019) är gällande världsrekord.

"Flo-Jo" drog sig tillbaka från rampljuset året därpå och började bland annat som kläddesigner. Det föreföll kanske särskilt logiskt då hon på löparbanan ofta enkelt kunde identifieras genom sina spektakulära tävlingsdräkter. Hon blev invald i U.S. Track and Field Hall of Fame år 1995.

Ifrågasatta resultat[redigera | redigera wikitext]

Griffith-Joyners plötsligen synnerligen överlägsna resultat vid en ålder av 28 år, hennes lika plötsliga avsked från sporten samma år som slumpmässiga dopningstest även utanför tävling annonserades i USA i kombination med hennes hjärtproblem och tidiga död har gjort henne kontroversiell och ifrågasatt.[6][7][8][9] Förutom ryktena har åtminstone två friidrottare trätt fram och pekat ut "Flo-Jo" som dopad under sitt framgångsrika år. En dåvarande träningskamrat till Griffith-Joyner har menat att hon (bland många andra) hade häpnat över hennes snabba fysiska utveckling inom ett års tid och menade att hon hade information att amerikanskan då använde sig av dopningklassade preparat, såsom anabola steroider, regelbundet injicerade på ett sjukhus.[10] Darrell Robinson, amerikansk mästare på 400 m år 1986, hävdade år 1989 att han sålt tillväxthormon till Griffith-Joyner cirka sex månader innan hon vann tre guld vid OS föregående år.[11]

Griffith-Joyner själv och hennes make Al Joyner, som också var hennes tränare, har genom alla år nekat till alla dopningsanklagelser. Maken menade i en intervju med CNN nära 25 år efter rekorden och OS-gulden att tvivlen kring hans fru och ifrågasättandet av hennes resultat, som än idag är ohotade, bara handlar om avundsjuka.[4] Enligt CNN dopingtestades Grifftih-Joyner 11 gånger enbart under 1988 med endast negativa resultat.[12] Detta kan å andra sidan inte heller ses som bevis för att hon verkligen var ren. Till exempel Ben Johnson, som verkligen testade positivt vid OS 1988, erkände senare att han använt steroider "i åratal". Trots detta hade han aldrig tidigare åkt fast.[13]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Florence Griffith Joyner i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 juni 2017.
  2. ^ ”Florence Griffith-Joyner NNDB Profile” (på engelska). NNDB. http://www.nndb.com/people/285/000111949/. Läst 23 augusti 2008. 
  3. ^ ”BBC News | Sport | Suspicion surrounds Flo-Jo's death”. news.bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/2/hi/sport/177433.stm#sa-link_location=TEMP&intlink_from_url=https://www.bbc.com/sport/athletics/17587186&intlink_ts=1569858059948-sa. Läst 30 september 2019. 
  4. ^ [a b] CNN, By James Montague. ”Saving Flo Jo: Taking back a legacy”. CNN. https://www.cnn.com/2012/08/10/sport/olympics-flo-jo-seoul/index.html. Läst 30 september 2019. 
  5. ^ Gayle, Everton (10 augusti 2016). ”Flo-Jo: a story of the Olympics, speed and dying to succeed” (på en). euronews. https://www.euronews.com/2016/08/10/flo-jo-an-olympians-story-of-speed-style-and-substance. Läst 30 september 2019. 
  6. ^ Huber, Martin Fritz (16 augusti 2016). ”The Most Famous (Possibly Doping-Tainted) Olympic Records” (på en). Outside Online. https://www.outsideonline.com/2106836/most-famous-possibly-tainted-records-olympic-history. Läst 30 september 2019. 
  7. ^ Odeven, Ed (11 augusti 2015). ”Conte says coverup protected big stars at Seoul Games” (på en-US). The Japan Times Online. ISSN 0447-5763. https://www.japantimes.co.jp/sports/2015/08/11/more-sports/conte-says-coverup-protected-big-stars-seoul-games/. Läst 30 september 2019. 
  8. ^ Goff, Brian. ”The Ghost Of Flo Jo Hangs Over Women's Sprinting In The Olympics” (på en). Forbes. https://www.forbes.com/sites/briangoff/2016/08/11/the-ghost-of-flo-jo-hangs-over-womens-sprinting-in-the-olympics/. Läst 30 september 2019. 
  9. ^ Kessel, Anna (15 augusti 2009). ”Unattainable records leave female athletes struggling for acclaim | Anna Kessel” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/sport/blog/2009/aug/16/world-athletics-championships-records. Läst 30 september 2019. 
  10. ^ ”Memories of Flo-Jo haunted by spectre of drugs” (på en). The Irish Times. https://www.irishtimes.com/sport/memories-of-flo-jo-haunted-by-spectre-of-drugs-1.196366. Läst 30 september 2019. 
  11. ^ ”Griffith Joyner Denies Buying Growth Hormone” (på en-US). Los Angeles Times. 21 september 1989. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1989-09-21-sp-984-story.html. Läst 30 september 2019. 
  12. ^ ”Florence Joyner” (på en-us). Biography. https://www.biography.com/athlete/florence-joyner. Läst 30 september 2019. 
  13. ^ Sport, Telegraph (24 september 2013). ”Ben Johnson: I was nailed on a cross for taking steroids at Seoul Olympics - 25 years later I'm still being punished” (på en-GB). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/athletics/10329995/Ben-Johnson-I-was-nailed-on-a-cross-for-taking-steroids-at-Seoul-Olympics-25-years-later-Im-still-being-punished.html. Läst 30 september 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]