Anabola steroider

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Anabola steroider är syntetiska derivat av det manliga könshormonet testosteron. Bildning av androgener, östrogener, glukokortikoider och mineralokortikosteroider sker först i binjurarna med kolesterol som utgångssubstans. De androgena slutprodukterna bildas i prostata och gonaderna. I prostata omvandlas testosteron till dihydrotestosteron (DHT).[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Anabola steroider har en etablerad användning inom sjukvården vid ett antal sjukdomstillstånd. Bland dessa kan nämnas kroniskt vävnadsnedbrytande sjukdomar. Transsexuella män (Kvinna-till-Man) som genomgår könskorrigering tar också anabola steroider.

Många av dem som brukar anabola steroider finns bland idrottare, både professionella och motionärer. Dessa tar anabola steroider för att kunna prestera mer eller för att förändra sin fysik. Speciellt inom kraftsporter förekommer bruk av anabola steroider för att öka muskelstyrkan. Anabola steroider kan även användas som hjälp för att öka muskelvolymen och doping med anabola steroider förekommer inom kroppsbyggande. Även en del motionärer som inte har för avsikt att tävla som exempelvis kroppsbyggare brukar anabola steroider, då enbart av estetiska skäl, för att få en mer muskulös fysik. Anabola steroider klassificeras som dopning enligt Riksidrottsförbundet.[2] Sverige har bland världens strängaste lagar om det. Men anabola steroider är även lagligt i stora delar av världen. 17-35 åriga gymtränande män är största riskgruppen, inte sällan med annat missbruk.[1]

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Anabola steroider har framförallt två effekter: en anabol (vävnadsuppbyggande) och en androgen (förmanligande) effekt. Vid framställningen av en anabol steroid eftersträvas vanligen den anabola effekten medan man försöker hålla tillbaka den androgena. Ingen anabol steroid helt utan androgena effekter har kunnat tas fram.

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Bruk av anabola steroider i medicinskt syfte har endast måttlig mängd biverkningar men de höga doser som intas för att uppnå effekt i dopingsyfte genererar en stor mängd biverkningar fysiska som psykiska, tillexempel depressiva besvär, aggressivitet, gynekomasti, svår akne, permanent håravfall och fertilitetsproblem.[1] För kvinnor tillkommer biverkningar som ökad kroppsbehåring (till exempel skägg), förstoring av klitoris, sänkt röstläge (basröst) och menstruationsstörningar.[1] Kroppen reagerar genom att minska den egna testosteronproduktionen,[3] och även testiklarna kan minska i storlek.Testosteron verkar i lever, njurar och hjärt- och kärlsystemet, varmed personen kan få problem med dessa organ samt hjärtklappning och högt blodtryck, ökad risk för blodproppar (och därmed stroke) och vänsterkammarhypertrofi. Ödem förekommer.[4]

På senare år har man inom bland annat polisväsendet och socialtjänsten uppmärksammat att anabola steroider troligen ger upphov till ett psykiskt beroende och verka utlösande för ett våldsamt beteende men då är även alkohol med i bilden.[5][6] Känslan av aggression och svårighet att kontrollera den beror på en samverkan mellan testosteron och serotonin samt möjligen dopamin och noradrenalin.[7] Personer som långvarigt missbrukar anabola steroider lider oftare av utpräglat histrioniska, narcissistiska och antisociala personlighetsdrag, och över 20 % lider av en affektiv störning (ofta med maniska drag).[8]

Historia och syntetisering[redigera | redigera wikitext]

Steroiderna isolerades, identifierades och syntesiserades under 1930-talet. Bland de första var Adolf Butenandt, som 1931 i Tyskland lyckades framställa 15 mg Androstenon (5α-androst-16-en-3-on) ur urin. 1934 lyckades Leopold Ruzicka, en schweizare syntetisera ämnet. 1935 lyckades han och A. Wettstein framställa Testosteronet (Androsten-3-one-17-ol), vilket 1939 års nobelpris gavs för i kemi (Adolf Butenandt & Lavoslav Ružička).

Försök på människor började 1937.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Steroider är ett växande problem på gymmen”. läkartidningen.se. http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2013/09/Steroider-ar-ett-vaxande-problem-pa-gymmen/. Läst 10 januari 2015. 
  2. ^ http://www.rf.se
  3. ^ http://www.dopingjouren.se/sv/om-dopning/anabola-androgena-steroider-aas/
  4. ^ http://dopingjouren.se/sv/om-dopning/anabola-androgena-steroider-aas/biverkningar/fysiska/
  5. ^ Pibiri, F (2006). ”Neurosteroids regulate mouse aggression induced by anabolic androgenic steroids.”. Neuroreport "17" (14): ss. 1537–41. doi:10.1097/01.wnr.0000234752.03808.b2. PMID 16957604. 
  6. ^ Choi, P.Y.L. (2004). ”High-Dose Anabolic Steroids in Strength Athletes: Effects Upon Hostility and Aggression”. Human Psychopharmacology: Clinical and Experimental "5": ss. 3497–356. doi:10.1002/hup.470050407. http://www3.interscience.wiley.com/cgi-bin/abstract/109710653/ABSTRACT. 
  7. ^ Birger, Moshe, et al. "Aggression: the testosterone-serotonin link." IMAJ-RAMAT GAN- 5.9 (2003): 653-658.
  8. ^ van Amsterdam, Jan, Antoon Opperhuizen, and Fred Hartgens. "Adverse health effects of anabolic–androgenic steroids." Regulatory Toxicology and Pharmacology 57.1 (2010): 117-123.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]