Francesco Maria Molza

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Francesco Maria Molza.

Francesco Maria Molza, född den 18 juni 1489 i Modena, död där den 28 februari 1544, var en italiensk renässansskald, farfar till Tarquinia Molza.

Molza var som de flesta av den tidens lärde mera talangfull än aktningsvärd. Tidigt invigd i alla laster, tvangs den kvicke och ståtlige världsmannen av sina föräldrar 1512 att gifta sig, men lämnade redan 1516 hustru och barn och begav sig till Rom, där han upptogs bland den krets av konstnärer och litterater, som omgav Leo X och den tidens bildade, älskvärda och i hög grad lättsinniga kyrkofurstar. Sedan 1529 tillhörde han kardinalen Hippolito d’Estes hov.

Först när han genom sitt levnadssätt ådragit sig en obotlig sjukdom, återvände han 1543 som en ångrande syndare till de sina, fattig och skyddslös. Molzas diktning är en trogen spegel av renässansens förtjänster och lyten, och hans delvis mycket vackra kärlekssånger är riktade både till kurtisaner och till förnäma damer. Berömda är hans stanzer Ninfa tiberina, hans Novelle, i Giovanni Boccaccios maner, hans latinska elegier, hans Capitoli och hans Rime. En samling av hans skrifter utgavs av Serassi 174754. Han ägnades en monografi av Werner Söderhjelm.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Molza, 1. Francesco Maria, 1904–1926.