Frankrikes Grand Prix 1966

Från Wikipedia
Frankrikes Grand Prix 1966
Datum3 juli 1966
BanaCircuit de Reims-Gueux
Sträcka48 × 8,302 = 398,496 km
VinnareJack Brabham, Brabham-Repco
Pole positionLorenzo Bandini, Ferrari
Snabbaste varvLorenzo Bandini, Ferrari, 2:11,300
TemperaturMycket varmt

Frankrikes Grand Prix 1966 var det tredje av nio lopp ingående i världsmästerskapet i Formel 1 säsongen 1966.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Privatstallet David Bridges gjorde F1-debut och tog också sin första och enda poäng. Motortillverkaren Repcos tog sin första vinst i Formel 1. Lorenzo Bandinis första och enda pole position i Formel 1.

Den tidigare F1-världsmästaren Nino Farina omkom i en bilolycka när han var på väg för att titta på loppet.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Kvalet[redigera | redigera wikitext]

Pos. Nr. Förare Konstruktör Kvaltider Start-
grid
1 20 Mexiko Lorenzo Bandini Ferrari 2:07,8 1
2 10 Storbritannien John Surtees Cooper-Maserati 2:08,4 2
3 22 Storbritannien Mike Parkes Ferrari 2:09,1 3
4 12 Australien Jack Brabham Brabham-Repco 2:10,2 4
5 6 Österrike Jochen Rindt Cooper-Maserati 2:10,9 5
6 38 Schweiz Jo Siffert Cooper-Maserati 2:12,2 6
7 8 Nya Zeeland Chris Amon Cooper-Maserati 2:12,4 7
8 16 Storbritannien Graham Hill BRM 2:12,8 8
9 14 Nya Zeeland Denny Hulme Brabham-Repco 2:13,3 9
10 32 Storbritannien Mike Spence Lotus-BRM 2:14,2 10
11 42 Frankrike Guy Ligier Cooper-Maserati 2:15,4 11
12 36 Storbritannien Bob Anderson Brabham-Climax 2:15,6 12
13 2 Storbritannien Jim Clark Lotus-Climax 2:15,6 13
14 2 Mexiko Pedro Rodríguez de la Vega Lotus-Climax 2:16,5 14
15 26 USA Dan Gurney Eagle-Climax 2:17,9 15
16 44 Storbritannien John Taylor Brabham-BRM 2:19,2 16
17 4 Storbritannien Peter Arundell Lotus-BRM 2:19,6 17
18 30 Sverige Joakim Bonnier Brabham-Climax 2:23,5 18
Källor:[1][2]

Loppet[redigera | redigera wikitext]

Pos. Nr. Förare Konstruktör Varv Tid/Bröt Grid Poäng
1 12 Australien Jack Brabham Brabham-Repco 48 1:48:31,3 4 9
2 22 Storbritannien Mike Parkes Ferrari 48 +9,5 s 3 6
3 14 Nya Zeeland Denny Hulme Brabham-Repco 46 +2 varv 9 4
4 6 Österrike Jochen Rindt Cooper-Maserati 46 +2 varv 5 3
5 26 USA Dan Gurney Eagle-Climax 45 +3 varv 14 2
6 44 Storbritannien John Taylor Brabham-BRM 45 +3 varv 15 1
7 36 Storbritannien Bob Anderson Brabham-Climax 44 +4 varv 12
8 8 Nya Zeeland Chris Amon Cooper-Maserati 44 +4 varv 7
NC 42 Frankrike Guy Ligier Cooper-Maserati 42 +6 varv 11
Ret 2 Mexiko Pedro Rodríguez de la Vega Lotus-Climax 40 Oljeläcka 13
NC 20 Mexiko Lorenzo Bandini Ferrari 37 +11 varv 1
NC 30 Sverige Joakim Bonnier Brabham-Climax 32 +16 varv 17
Ret 16 Storbritannien Graham Hill BRM 13 Motor 8
Ret 38 Schweiz Jo Siffert Cooper-Maserati 10 Bränslesystem 6
Ret 32 Storbritannien Mike Spence Lotus-BRM 8 Koppling 10
Ret 10 Storbritannien John Surtees Cooper-Maserati 5 Bränslesystem 2
Ret 4 Storbritannien Peter Arundell Lotus-BRM 3 Växellåda 16
DNS 2 Storbritannien Jim Clark Lotus-Climax Olycka med en fågel (18)
Källor: [3]

Ställning i mästerskapet efter loppet[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet
Pos. Förare Poäng
1 Australien Jack Brabham 12
2 Mexiko Lorenzo Bandini 10
3 Storbritannien John Surtees 9
4 Storbritannien Jackie Stewart 9
5 Österrike Jochen Rindt 9
Konstruktörsmästerskapet
Pos. Konstruktör Poäng
1 Italien Ferrari 21
2 Storbritannien Brabham-Repco 12
3 Storbritannien BRM 9
4 Storbritannien Cooper-Maserati 9
5 USA Eagle-Climax 2
  • Notering: Endast de fem bästa placeringarna i vardera mästerskap finns med på listorna.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]