Françoise de Rimini
Françoise de Rimini (Francesca da Rimini) är en opera i fyra akter med prolog och epilog. Musiken komponerades av Ambroise Thomas och librettos skrevs av Michel Carré och Jules Barbier efter en episod i Dante Alighieris Den gudomliga komedin. Operan hade premiär på Parisoperan 14 april 1882 men föll snart i glömska tills den uppfördes på nytt 2011.
Bakgrund och uppförandehistorik
[redigera | redigera wikitext]Françoise de Rimini var Ambroise Thomas sista opera. Det franska librettot skrevs av Michel Carré och Jules Barbier och bygger på Dantes Divina commedia, där Francesca da Rimini nämns i delen Inferno.[1]
Premiären på Parisoperan var ursprungligen tänkt att ske 1880. Det var tänkt att bli höjdpunkten på Auguste Vaucorbeils första säsong som operachef. Vaucorbeil planerade också att producera Gounods Le Tribut de Zamora.[2] Premiären ägde slutligen rum på Parisoperan 14 april 1882 i Palais Garnier. Några av tidens mest berömda sångare deltog i en slösaktig uppsättning av Jean-Baptiste Lavastre för att hedra den prestigefyllda kompositören. Operan fick blandad kritik och trots publikens ansträngningar försvann den snart från repertoaren.[3]
En nypremiär sattes upp i Metz 2011 på Opéra-Théâtre de Metz Métropole för att uppmärksamma kompositörens 200-årsjubileum. Catherine Hunold sjöng titelrollen och Orchestre national de Lorraine dirigerades av Jacques Mercier.[4]
Personer
[redigera | redigera wikitext]_Les_grands_concerts_de_l%27Op%C3%A9ra._Ambroise_Thomas_assistant_%C3%A0_une_r%C3%A9p%C3%A9tition_de_Fran%C3%A7oise_de_Rimini_1896_-_Toulouse-Lautrec.jpg)
| Roller | Röstläge | Premiärbesättning 14 april 1882 Dirigent: Ernest Eugène Altès |
|---|---|---|
| Paolo (Malatesta) | tenor | Henri Sellier |
| Ascanio, hans page | mezzosopran | Renée Richard |
| Malatesta (Giancotto), Paolos broder | baryton | Jean-Louis Lassalle |
| Francesca | sopran | Caroline Salla |
| Guido da Polenta, Francescas fader | bas | Pierre Gailhard |
| Beatrice | sopran | |
| Dante | bas | Alfred-Auguste Giraude |
| Virgile | kontraalt | Madeleine-Philippine Barbot |
| En officer | bas | Léon Melchissédec |
| Kör av änglar | ||
Handling
[redigera | redigera wikitext]Operan utspelas i helvetet (prolog och epilog) och i Rimini i slutet av 1200-talet.
I prologen möter Dante och Vergilius kärleksparet Paolo och Françoise i helvetet, och Vergilius föreslår att Dante berättar deras historia. Under de fyra akterna utspelas deras passionerande kärlek med bakgrund mot striderna mellan Guelfer och Ghibelliner. I epilogen sjunger paret fortfarande om sin kärlek i närvaro av poeterna. Slutligen benådas de av en himmelsk änglakör.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Françoise de Rimini” (på german). Françoise de Rimini. Operone. http://www.operone.de/opern/franthom.html. Läst 17 mars 2017.
- ^ Fauser, Annegret, red (2009). Music, Theater, and Cultural Transfer: Paris, 1830–1914. University of Chicago Press. ISBN 9780226239286. https://books.google.com/books?id=EcwNywz8uk0C&pg=PA134. Läst 17 mars 2017.
- ^ [a b] Gelli, Piero (ed.) (2001), "Françoise de Rimini". Dizionario dell'Opera. Baldini & Castoldi. ISBN 8880899236. Online version retrieved 17 March 2017 via operamanager.com (in Italian).
- ^ Degott, Pierre (28 November 2011). ”Metz : Françoise de Rimini, dernier opéra d'Ambroise Thomas” (på french). Metz : Françoise de Rimini, dernier opéra d'Ambroise Thomas. resmusica.com. 134. http://www.resmusica.com/2011/11/28/francoise-de-rimini-le-dernier-opera-dambroise-thomas-donne-a-metz/. Läst 17 mars 2017.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Masson, Georges (2011). "Bicentenaire Ambroise Thomas: Françoise de Rimini, son ultime opéra". Cercle Lyrique de Metz (bakgrundsessäer och komplett libretto på franska)
- Moreno, H. (16 april 1882). "Françoise de Rimini". Le Ménestrel, pp. 153–157 (recensioner och analys av premiären, på franska)