Baryton

Från Wikipedia
Röstläge
Högt, oftast kvinnligt
Sopran
Mezzosopran
Alt

Lågt, oftast manligt

Tenor
Baryton
Bas
Baritonens röstomfång med lägsta och högsta ton i notskrift (vänster) samt indikerat på ett piano i grönt (ovan).

\relative c'' {
  \new PianoStaff <<
    \new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \time 1/4 a4 | }
    \new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \clef "bass" a,,4 | }
  >>
}

Baryton är ett röstläge för män som klingar mellan tenor och bas, ungefär mellan stora g (G) och ettstrukna f (f1).[1]

Barytonrösten kan ytterligare delas in i olika typer av röstfärger, speciellt då i musik som kräver skolade röster som opera, musikal och klassisk kyrkomusik.

Inom musikteatern (operan) delar man in barytonrösterna i olika röstkaraktärer beroende på sångarens personliga klangfärg, fysik och utstrålning.

Kända svenska barytoner är exempelvis Ingvar Wixell, Loa Falkman, Peter Kajlinger, Erland Hagegård, Håkan Hagegård, Erik Sædén, Peter Mattei, Ola Eliasson och Karl-Magnus Fredriksson. Även Peter Rangmar, Olle Persson, Bengt Krantz, Fredrik Zetterström, Johan Edholm, Mikael Samuelson och Anders Larsson med flera tillhör röstfacket. Bland kyrkosångare märks bland andra Einar Ekberg, Göran Stenlund och Jan Sparring.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]