Fred Eriksson

Från Wikipedia
Fred Eriksson

Fred Valentin Eriksson, född den 24 december 1914 i Håtuna socken, död den 23 maj 2007 i Storvik[1], var en svensk arbetarförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Föräldrarna var till en början statare, men lyckades 1914 få ett torp på 35 kvadratmeter under storgodset Venngarn. Tillvaron där var mycket fattig. Eriksson själv fick efter sexårig folkskola arbeta i jordbruket och vid 12 år i timmerskogen. Efter att som liten ha beundrat fadern, lämnade han tidigt hemmet efter olika kontroverser.

Eriksson har i sitt författarskap beskrivit det egna och släktens liv och där finns också beskrivningar av Garnsviken, Lövstaholms gods och Viby gods kring Sigtuna. Föräldrarnas liv behandlas i böckerna Maria och Björn. Modern dog 54 år gammal efter att ha fött femton barn och genomgått flera missfall. Eriksson arbetade i trettio år på skildringen av henne och han betraktade Maria som sin bästa bok. I Pojken behandlar Eriksson den egna uppväxten och porträttet av fadern i Maria nyanserades i boken Björn, där han förklarade hur livets hårdhet gjort fadern till den han var. I Grindsommar är en yngre bror huvudperson.

Möjligheterna att få arbete arbete var mycket begränsade under den stora depressionen1930-talet och valet stod mellan att bli luffare, få ett nödhjälpsarbete eller att ta värvning. Eriksson valde det senare och var åren 1933 till 1937 stamanställd vid Norrlands dragonregemente i Umeå. I boken Basse beskrev han militärlivet med pennalismen där. Själv hävdade han sig som idrottsman och var en duktig löpare, vilket skildras i roman Löparen.

Efter tiden vid regementet i Umeå lyckade Eriksson 1938 få anställning vid Statens Järnvägar, där han tjänstgjorde i Gästrikland och Hälsingland. Järnvägslivet berättar han om i böckerna Linjen klar och Av var och en efter förmåga. På 1940-talet gick Eriksson från att vara, enligt egen utsago politisk analfabet, till att bli marxist och medlem i kommunistiska partiet. Han var aktiv i fackföreningen och kommunalpolitiken.

Han gifte sig 1938 med fiskardottern Elna Karlsson från Norrmjöle, vars liv skildras i Elna-Sofia.

Eriksson tilldelades Ivar Lo-Johanssons personliga pris 1991 och Sigtuna hembygdsförenings kulturpris 2003.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges Släktforskarförbund. 2018. Libris 5fmmd34c39cvtmg1. ISBN 9789188341280